Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

..... på väg🍂😥😇🎨☕️🕯🙏🏻☀️👍🏻

 

Psaltaren 40:1-4 ”Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp. Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark. Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom”.

 

 Du har fått ett instrument i dina händer

som är skapat av ditt andetag

Tonerna som klingat så vackert

har tystnat

Byt strängar Herre

så jag åter kan ljuda för dig

Den spruckna lacken vittnar om

det tårdränkta träets gråt

Så längesen du spelade på mig

Jag längtar

Låt mig åter igen få känna livet

i tonerna inifrån min själ

Spela på mig Herre

med dina händer

på de nystämda strängarna

 

Det är inte alla stunder under den långa väntan som man känner sig trygg, i den bemärkelse man förknippar med ordet trygghet, att vara helt utan rädslor och full av lugn. Det är i alla fall min spontana bild av trygghet. Men den trygghet som bibeln talar om här går djupare än så. Här handlar det om en grundvetskap, att vi kan vara helt säkra på att Gud har allt under kontroll. Han låter ingenting hända oss som Han inte är herre över. Alltså, vi kan vara trygga, även om det inte alltid känns så. Ibland, och för vissa av oss kan hopplöshetens grop vara ett nästintill bottenlöst träsk som vi omöjligt kan komma igenom på egen hand. Ibland kan tiderna i den djupa dyn vara så långa och så svåra att vi kan tappa bort vårt livsmod. Många gånger finns ingen hjälp att få, inte någonstans. Har du upplevt såna dagar? Har du provat att ropa på Jesus om hjälp, inifrån djupet av ditt hjärta. Om du har gjort det, försök att vila i det, han kommer att svara dig när det är tid för det, på sitt sätt, och hans sätt är alltid det bästa. Om du inte har provat att ropa efter hjälp hos Jesus, så gör det. Han kommer att möta dig och dina behov också. Han ser ärliga hjärtan.

Min tid i hopplöshetens grop har varit oändligt lång, i mina ögon sett. I många, många år har mörkret regerat i mitt sinne och hållit glädjen borta från min själ. Hela tiden har jag ropat: Jesus, hjälp mig!  Varför dröjde han så länge med mig? Och kanske du känner lika, varför dröjer han så länge? Här uppe i bibelordet står det att:  han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra etc. Den långa svåra tiden var en lärdomstid, en skola, för att forma mig så jag kan bli den han har ämnat mig till. Det finns inga genvägar.

Idag känner jag mig som ett nytt och starkt, men samtidigt ett mycket sårbart instrument. Jag har blivit nyskapad i hans verkstad och fått nya strängar. Idag kan jag sjunga, min själ kan andas frisk luft igen. Det dröjde, men jag väntade, och Herren kom till mig och drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark.

 Ropa du också, han finns för dig med.

                                      ❤️

Romarbrevet 5:20-22 Men Abraham tvivlade aldrig. Istället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den. Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat. Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom”icke skyldig”.

 

                             Det blåser nya vindar

det fläktar ljumt i mitt hår

Fastän sommaren nu har blivit höst

sjunger fåglarna i mig om en vår

 

Det doftar av livets sötma

men jag kan ännu inte riktigt nå

Fastän skuggorna fortfar att skymma

jag vet vad som nalkas att få

 

Jag väver helt nya vävar

det glänser om trådarna däri

Fastän mitt hjärta darrar ovant

vittnar ärren om läkedom ini

 

Jag kan se bortom horisonten

längre än jag kunnat förut

Fastän gryningen bara har vaknat

ser jag ljuset som aldrig tar slut

 

Här hittar vi ännu en skatt. Ännu en gång ser vi här ett exempel på att våga lita på Gud. Som ett barn. När Gud gett Abraham ett löfte så funderade han inte för en sekund över om Gud skulle svika honom. Han visste att Gud skulle hålla vad han lovat. Precis som ett litet barn som helt och fullt litar på vad mamma eller pappa säger. Hela tiden blir vi påminda om hur fantastisk den ”barnsliga” tron på Gud verkar och vilka gudomliga krafter som förlöses i den tron. Om vi lägger något i Guds händer, så behöver vi lära oss att tänka som de små, våga lita på att Gud har omsorg om oss, att han hört vår bön och att bönesvaret är på väg. Om du börjar se en glimt av det du bett om, se då till att ingenting tar den tron ifrån dig så du tappar hoppet. Han som börjat ett gott verk i dig, kommer också att fortsätta det. ”Se bortom horisonten, och du ser längre än du kunnat förut. Fastän gryningen bara har börjat, där finns ljuset som aldrig tar slut

Gud välsigne dig, älskade människa🙏🏻🕯❤️

                            Mia💖💖💖

 

Bara som ett barn ...

 

 

Markus 10:15 ”Och det ska jag säga er att den som inte kommer till Gud som ett litet barn kommer helt enkelt inte in i Hans rike”.

❤️ 

Mina små skor

 Jag vet att de är för små nu

men idag skulle jag önskat

att jag var så liten

så jag kunnat ha dem

då kanske någon lyft upp mig i famnen

och tröstat

 

 

Ja, det finns en stor hemlighet, en ovärderlig skatt i detta bibelord. Det är Jesus själv som uttalar orden till sina lärjungar när de försöker visa bort barnen från Jesu närhet. Om vi lyssnar så förstår vi att det inte bara handlar om småbarn, det handlar också om att vara så full av förtröstan och tillit till Honom som ett barn känner gentemot en kärleksfull förälder. Ska vi gå efter världslig vishet och följa med till höger och vänster och anpassa oss efter alla andliga vindar som stormar fram, eller ska vi se upp, möta blicken på vår mästare, ta hans hand och lita på att Han leder oss. Det har jag valt. För mig är barnen föredömen och jag önskar att vi oftare och mera självklart skulle lyssna in hur de resonerar i livet. De tänker liksom enklare i allt, de krånglar inte till allt som vuxna gör. Visst är det så att som växande vuxen så följer ansvaret i allt som händer naturligtvis, men när det gäller vår Gudstro finns en stor hemlighet, att våga lita på Gud genom allt, lämna allt i hans händer. Lägger vi fram våra böner till Honom så ska vi sen kunna veta att Han möter de böneämnen vi lämnar och ger oss bönesvar. Det gör Han alltid, men INTE ALLTID som vi vill, och då tror vi att Han inte hört oss.

Om vi tänker oss ett litet barn med sin kärleksfulle och ansvarsfulle förälder, en het sommardag.

   - Mamma, jag vill ha glass! NU!

Svetten rinner på det lilla barnet. Och mamma ger sin lilla lite vatten.

   - Nej, gumman, vi ska äta mat först, sen ska du få din glass.

Den lilla blir så arg och besviken på mamma. Hon måste vara den grymmaste mamma i hela världen. Hon måste ju se vad den lilla längtar efter den där kalla goda glassen. Javisst ser hon det. Men mamma vet att om barnet äter glassen före maten så kommer hon inte att må bra i magen och hon kommer heller inte att orka äta sin mat sen. Alltså, mamman agerar med stor kärlek och vet vad som är bäst för sitt barn, mat först sen glass. Vad säger det oss? Jo, om vi inte får svar på våra böner som vi tänker oss så betyder inte det att Gud inte hör eller inte bryr sig om. Det är tvärtom. Men det kanske vi inte förstår just då, för vi ser inte lika långt som Han gör. Vad behövs då? Ett barnasinne, en tillit till att Han vet vårt bästa och ger oss det när Han vill och när rätt tid är.

Jag själv har mycket barn i mig. Jag har släppt fram det, lyft upp det till ytan. Inte förrän jag gjorde det blev jag en hel människa. Det har också hjälpt mig mycket i mitt förhållande till Gud. Jag har börjat våga tro på att Han vet bäst och att Han har omsorg om mig som en kärleksfull far till sitt älskade barn. Våga prova du med, bli en hel människa, våga låta barnet inom dig få leva.

❤️

 

Jesaja 40: 29 Han ger ny kraft åt de trötta och ny styrka åt de svaga”.

 

Solgulskimrande skapelser

lyser vid vägkanten

Livskraftiga blommor

Maskrosor

Du

och Jag

 

Maskrosen, så ofta hatad. Ett enträget ogräs som aldrig verkar vilja dö. Som sprider sig obehärskat i våra trädgårdar, på åkrar, ängar, på landet, i stan, på nysådda gräsmattor, och också på den hårdaste asfalt. Där växer den. Trots att omständigheterna verkar omöjliga, så växer den bestämt igenom vad som än försöker att hindra. Ingen lyckas släcka de små gula solarnas livskraft. De ser inte till hopplösheten i dess omgivning. De blickar upp mot sin skapare och hämtar kraften därifrån, oavsett hur vindarna blåser. Vi har mycket att lära från Guds fantastiska natur. Han vill tala till oss genom den. Kanske är det tid att lyfta blicken från alla omständigheter som tar våra krafter, söka skaparen och hans vilja med våra liv, då kommer han att ge oss ny styrka och livsmod.

 

Gud välsigne Dig du älskade människa🙏🏻❤️

🕯Mia🕯

 

 

 

 

 

 

Sanningen ska göra dig fri.......

 

 



Johannesevangeliet 8:31-32 
”Jesus sa till dem: Ni är verkligen mina lärjungar om ni lever som jag säger att ni ska, och ni kommer att förstå sanningen och sanningen ska göra er fria.”

 ❤️

Sanningen mötte mig som en stormvind

Dörren inåt for upp på vid gavel

Leende öppnade den de igensvetsade fönstren

Korsdraget och solens strålar lekte tafatt i hjärtats alla rum

Det förljugna mörkret

och den lögnaktiga unkenheten

slingrade sig skamset iväg

kvävdes av ljuset och dog

Jag var inte längre rädd

rädd för att alla skulle få veta

rädd för att mitt rätta jag skulle synas

rädd för den inre nakenhet som höll på att födas

Plötsligt kunde jag andas igen

Så länge sen den rena friska luften fanns där

Nu började blommorna knoppas som aldrig förr

och själens gröna ängar doftade sommar

Det var sanningen som rört vid mig

sanningen som bär det ogömda i sina händer

som trollat mig till liv

- Det var sanningen som gjorde mig fri

 

 IJohannes 14:6 står: ”Jesus sa till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig. Vet ni vem jag är så vet ni också vem min Far är. Från och med nu känner ni honom, och ni har sett honom.” Det betyder att Jesus är en del av sin Fader. I Johannes 15:26 står: ”Men jag ska sända någon till er som står vid er sida och tröstar er – den helige ande som är sanninges ande. Han kommer från Fadern, och han ska berätta allt om mig”.  I gamla översättningen står det att sanningens ande ”utgår” från Fadern. Alltså den kommer inifrån Fadern. Här har vi treenigheten, Jesus som är vägen, sanningen och livet, Fadern som Jesus här klart säger är en del av honom själv, därmed sanningen, den helige ande, sanningens ande som utgår från Fadern.

Johannes 18:37-38 står det: Pilatus svarade: ”Då är du alltså en kung?” . ”Ja, sa Jesus ”Jag är född till det. Och jag har kommit för att vittna om sanningen. Alla som älskar sanningen är mina efterföljare.” 

Jag skulle kunna räkna upp och citera många, många bibelord som talar om sanningen. Vad är då sanning? Jo, Fadern, sonen och den helige anden, men det är så mycket mer, om man börjar tänka efter. Vad innebär det att leva i sanning, att leva sant, i mig själv, gentemot mina medmänniskor och naturligtvis gentemot Gud? Är jag sann emot mig själv? Vad har jag för relation med mig själv egentligen? Bryr jag om mig själv så mycket att jag är rädd om mig, mina värderingar etc? Är jag ärlig emot mitt innersta? Är jag sann emot mina med-människor? Är jag god och ärlig mot dem jag möter på min livsväg? Är jag sann emot Gud?Får han den plats i mitt liv som han förtjänar. Allt! Är det han som leder mig, är det honom jag lever för och tjänar, eller är han min springpojke som ska göra det och det för mig?


Ljuger jag ibland? Eller är sanningen mitt enda alternativ? Betalar jag den skatt jag ska betala, eller smusslar jag undan lite pengar för att ha själv? Påträngande frågor. Häromdagen mötte jag en kristen man som pratade om svarta pengar. Jag fick i det sammanhanget också höra om kyrkor och församlingar både förr och nu som hanterar svarta pengar i olika lägen. Hur stora summor det rör sig om har ingen betydelse, svart är svart och vitt är vitt. Vi kan inte vänta oss några välsignelser från Herren om vi lever på detta sätt. Vi kan heller inte vänta oss en väckelse så länge vi inte själva som kristna kan leva i sanning. Förvandlingen måste börja inom oss själva. I Jakobs brev 3:10-12 står: Ur samma mun kommer det alltså både välsignelser och förbannelser. Kära bröder, det kan naturligtvis inte vara rätt!Inte ger väl en källa först friskt vatten och sedan bittert vatten? Inte kan man plocka oliver från ett fikonträd eller fikon från en vinstock? Nej, och inte heller kan en salt källa ge sött vatten. I Matteus 7:20 står: Det är alltså på frukten man känner igen ett träd eller en person.

Det finns en välkänd gammal sång som jag älskar, som talar så starkt om detta. Tyvärr vet jag inte författarens namn. Ett stycke ur den går så här: ”På frukten ska träden kännas, i gärning ska det ses vem det är. Vad hjälper det väl då om du säger du tror, när ditt liv slår ihjäl dina ord.”

Låt oss ta detta på allvar och låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra tankar. 

Romarbrevet 12:1-2 
” Och nu ber jag er, kära bröder, att ni på grund av Guds godhet gläder honom med att ge er själva som ett levande och heligt offer till honom. Följ inte världens beteenden och vanor, utan var nya och annorlunda människor med det nya livets friskhet i allt ni gör och tänker. Då förstår ni att välja det som är gott och som tillfredställer Gud”.