Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Dagens ord







Matteus 11:28-30
”Kom till mig så ska jag ge vila åt alla er som arbetar hårt och stapplar under tunga bördor. Gå in under mina villkor och låt mig undervisa er! Jag är mild och ödmjuk. Hos mig finner ni det som ger ert liv ro och vila, och jag tvingar inga tunga bördor på er”.

 

 


Det glittrar i den morgontrötta vårfloden
Himmelska stänk av guld badar däri
Det klara vattnet avslöjar allt

Rena strömmar smeker bottnens vassa stenar till lenhet
De slipade kanternas smärta tystnar

Kvar finns allt som tål solens brännande hetta
allt som enats med den guldskimrande flodens glans

Livets nakenhet i full blomning

 

 


Först när det kändes som att allt gått sönder att all livskraft runnit ut, när alla misstag redan var gjorda, när all självrespekt var borta, då, när jag kapitulerade inför Honom, lade av mig masken, först då kunde Gud börja arbeta med mig. Först då jag sprungit åt sidan och avslutade mitt maratonlopp, då kunde jag börja höra Guds röst. Länge låg jag stilla i min skapares händer, utan att förstå det själv. Jag blev ”opererad”. Långsamt renades jag inifrån. Det gjorde såå ont. Inget finns längre att dölja, inget mörker finns kvar som inte tål dagens ljus. Och jag är bara mig själv, den Gud skapade mig till, och trots allt som varit vet jag att Han älskar mig.

 

 

29 November







Nu har det varit en intensiv vecka, med som vanligt keramikgruppen på måndagar (underbart roligt), avslutning på Akrylmålningskursen i tisdags och stresshanteringskursavslutning i torsdags, en lång dag/kväll hos min kära mamma i Gävle i fredags (hon var ännu sjukare än vanligt då, p g a miss från personal. Imorgon blir ett allvarligt samtal med mammas ansvariga sjuksköterska), igår lördag julstökade vi hemma hela dagen, och idag har jag o Manda varit i Bollnäs och handlat lite klappar. Okej, för en "normalfrisk" människa kanske det funkar utmärkt med att klara detta, men för mig kanske det kan jämföras med att bestiga Mount Everest eller nåt liknande. Svårt att förstå sig på oss fibromyalgiker kan jag tänka. Man behöver inte förstå allt, brukar jag tänka. Det viktigaste är att man får känna sig accepterad och älskad för den man är, inte för den andra vill att man ska vara.

Tårtan på fotot betyder inte att vi har ätit smörgåstårta idag, även om jag gärna gjort det (älskar smörgåstårta), och jag älskar att göra dem :). Näe, jag tänkte att adventstiden kan få ha bilden av en tårta, något gott vi får ta en bit av varje dag fram till jul. Det finns mycket gott som vi kan symbolisera den med, att vara snälla o goa med varandra, försöka se allt vi kan glädjas över, uppmuntra varandra, se dem som är ensamma (bjud hem, sätt fram en extra matallrik till någon utanför familjen), gör minst en god gärning varje dag, unna dig lite extra gott, var extra mycket med dina nära och kära, och sist med inte minst, glöm inte julens budskap.

Allt gott till er denna 1:a adventkväll -09 <3<3<3

Mia

Dagens ord







Efesierbrevet 1:6-8
” Låt oss lovprisa Gud för hans underbara nåd mot oss, och för den            
kärlek som han alltid visar oss, därför att vi tillhör hans älskade Son. Så gränslöst älskar han oss, att han har tagit bort alla våra synder genom sin Sons blod, och genom honom är vi frälsta. Han har låtit sin nåds rikedom strömma ner över oss, och han förstår oss så väl och vet alltid vad som är bäst för oss”.

 


I tårar som är dina kan läsas ditt liv

höras ljudet från ditt hjärtas djupa gråt

kristallklara droppar kan jag tydligt se

ord som inte sagts och uteblivna förlåt

På dina saltstänkta kinder kan ännu anas

ökentorra marker som ingen har rört

rodnad som inte fötts utav hetaste kärlek

men av uttröttad gråt som ingen har hört

Finstilta ord mellan livets klädda rader

förlossningsstyrka som bara en moder vet

Varandet visar väg ur svartaste mörker

ditt inre vill lära dig sin hemlighet

Din kropp och din själ din ande det är du

Låt tårarna vittna tills frusna läppar le

Läkedom finns i varandet av smärtan

och lyckan den finns i glädjen av att ge

 

 

Ja, vi är människor, bara små människor. Ibland kan vi känna oss usla och värdelösa, när livsvägen vi går varit tidvis svår. Perioder då vi varit förkrossade och trasiga. Våra känslor och misslyckanden försöker lura i oss detta. Men försök att se över dina känslor, lyfta blicken uppåt. Det är Gud som skapat oss. Varje steg du tar i livet går han med, om du låter honom göra det. Att födas till liv gör ont. Vad kan födas utan smärta? Kom ihåg det när tårar väter dina kinder och ångesten trycker. Våga bromsa din livsfart, stanna upp och lyssna. Gud talar där, i tystnaden, kanske genom dina tårar. Vänta in honom och våga möta dig själv, var i smärtan. Där finns läkedom.