|
Fy skäms, Landstingledningen!
Är människan bara en kropp? Om du t ex går till doktorn för ryggvärk, eller andra återkommande besvär, så tittar doktorn på de ställena rent fysiskt och kanske kollar de ditt blodvärde, sänka och blodtryck. Om de då inte hittar ett konkret fel så mår du helt enkelt bra! Kanske får du ett gäng med smärtstillande utskrivet. Sen tar de sin hand från patienten och försvinner bort i korridoren för att redan när de svängt runt hörnet har glömt hur den senaste patienten såg ut. Det är inte svårt att förstå eftersom läkaren förmodligen inte ens sett sin patient. Och han får inte ge patienten mer än kanske en kvart. Hur mycket hinner man som läkare snappa upp på en kvart, om de fysiska smärtorna har en djupare rot?
Om du återkommer med din värk så kanske farbror doktorn är snäll och skriver en remiss till psykiatriska mottagningen, eller kanske t o m till varmvattenbadet.
Allvarligt talat, jag har fibromyalgi sen 24 år tillbaka och har varit till en uppsjö av läkare genom åren. Aldrig tidigare har jag träffat på en läkare som varit det minsta intresserad av att hjälpa mig hitta botten, grunderna, varifrån min ohälsa uppkommit. Jag har ätit (tidigare) stora mängder smärtstillande läkemedel och antidepressiv medicin i många år. Den antidepressiva medicinen hade ingen, absolut INGEN effekt på mig, annat än de negativa biverkningar de ger. Trots det, skulle jag fortsätta. De bytte bara sorter med flera års mellanrum. Den kroniska värken och sviterna av en skilsmässa försatte mig i depression. Jag fick remiss av min dåvarande familjeläkare till en ”terapeut”, som metodiskt utsatte mig för incestiösbetonade övergrepp under fyra års tid, och min depression blev förklarligt djupare. Till slut orkade jag berätta om vad som pågick, och gjorde då en anmälan, och fick efter många om och men ett skadestånd, och personen blev avstängd. Under dessa fyra år pågick detta utan att något misstänktes från hans arbetsledning eller kollegor. (Det kom fram att det fanns fler som blivit utsatta för honom efteråt).
Detta är Landstinget, kära läsare!!
Förra året kunde jag börja tro på att jag kommer att t o m bli frisk från min fibromyalgi och också de själsliga smärtor som livet gett. Vad gav mig detta hopp? Jo, jag bytte husläkare, och fick en ny. En läkare som såg mig som en hel människa, en varelse med både kropp och själ. Han visade en medmänsklig värme jag aldrig tidigare sett hos en läkare. Han visade en suveränitet både som skicklig läkare och en varm, inkännande medmänniska. De få gånger som jag hunnit träffa denne läkare har utan tvekan betytt oerhört mycket för min väg mot ett tillfrisknande, och ett ljus tändes i mig för första gången på mycket länge.
Och vad är då problemet, kanske du tänker. Jo, problemet är att denne läkare som har den naturliga, för mig självklara begåvningen att se människan som en helhet, med kropp och själ. Han får inte arbeta med underlag för den synen, för det är något Landstinget är rädda för. Han har en helt unik möjlighet att hjälpa sina patienter till ett friskare liv just p g a sättet han arbetar på. Men vem orkar arbeta i längden med ett motstånd från sin arbetsledning, som kanske kan jämföras med att bestiga Mount Everest. Och han är ingen bergsbestigare, alltså är han nu sjukskriven.
Landstinget: Vad händer? Vad är det ni är ute efter? Vill vi inte att det ska bli friskare människor i vårt län? Är det de få minuter som bestämts som en läkare har på sig att träffa sin patient, eller kvalitén i mötet och undersökningen som räknas?
Jag blir livrädd av ert sätt att resonera kring hur en läkare ska få vara professionell på för sätt. Vad jag anser vara professionellt är att se hela patienten och kunna hitta roten till det onda, och genom undersökning, värme, empati och ett medmänskligt samtal ge patienten hälsa på alla plan.
OBS. Det jag skriver här om min nye fantastiske familjeläkare som nu är sjukskriven, är något jag själv förstått och efter samtal med flera av hans andra patienter fått bekräftat. Har också pratat med ansvarig i ledningen om min syn ur patientperspektiv och där lämnat mina åsikter.
Landstinget, nu är det dags för er att tänka om. Ni borde vara smartare än så här. Om det växer ogräs någonstans, så räcker det inte med att klippa ner det. Jo, några dagar kanske, tills gräset växer upp igen. Ska man få bort det på riktigt måste det ryckas upp med roten. Så är det med en människas hälsa också. Det fungerar inte i längden att ”göra konstgjord andning”, skriva ut piller och remittera till varmvattenbad el dyligt för alla kroppsliga besvär. Man måste hitta roten till smärtan, oavsett om den visart sig i värk eller i själsliga problem. Först då kan man börja hjälpa patienten till en väg mot hälsa. Och det är precis så min läkare arbetar. Vi människor är inga robotkroppar, vi är själar som bor i våra kroppar, alltså en enhet, och måste bli sedda och behandlade som de hela människor vi är.
Hoppas att fler vågar reagera mot systemet och agera. Det är våra och våra barns framtida läkarvård vi diskuterar här.
|