Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Ur Oswald Chambers "Allt för Honom" + egna reflektioner






Har lagt ut några texter tidigare i bloggen från denna bok och gör det idag med. Denne man har enligt mig en märkligt stark klarsynthet som ofta saknas idag. Han föddes år 1874 i Aberdeen och boken har getts ut i många upplagor och är ständigt aktuell.





Med arbetet som avgud


Vi är ju Guds medarbetare. 1 Kor 3:9


Ta dig i akt för den sortens arbete för Gud som kan göra att du inte längre koncentrerar dig på honom själv! Många kristna avgudar arbetet i Guds rike i stället för att helt koncentrera sig på Gud. Detta betyder att alla andra livsområden - intellektuella, moraliska och andliga - är fria, så som ett barn har frihet. Inte det ouppfostrade barnets frihet, utan det lydiga barnets.

En kristen arbetare som inte har denna allt överskuggande koncentration på Gud upplever ofta att arbetet växer honom över huvudet. Det finns ingen frihet i vare sig ande, kropp eller själ, och han blir följaktligen snart förbrukad och utpumpad. När det inte finns någon frihet finns det inte heller någon glädje i livet. Nerver, tankeliv och hjärta är så överbelastade att människan bryts ner. Guds välsignelse kan inte vila över henne.

Men motsatsen gäller också! När du väl har koncentrerat dig på Gud är alla livsområden frilagda och står under Guds herravälde, och endast under det. Du har inte själv ansvaret för arbetet. Det enda ansvar du har är att fortsätta leva i ständig relation med Gud och att se till att ingenting får hindra dig i samarbetet med honom. Den frihet man får efter att ha blivit helgad är barnets frihet. Det som förut band dig är borta. Men var noga med att minnas att du blivit fri föe en enda saks skull - att vara absolut hängiven din store medarbetare.

Vi har ingen rätt att avgöra var vi ska bli ställda eller att ha förutfattade meningar om vad Gud utrustar oss för. Gud är den som styr. Varhelst han ställer oss är vår enda önskan att helhjärtat gå in för det speciella arbete han gett oss. "Allt vad du kan göra skall du göra med kraft" (Pred 9:10)





Det jag älskar mest med denne man och hans sätt att undervisa är att han aldrig stryker medhårs. Det kostar på att läsa det han skriver. Det kan t o m vara obehagligt ibland. Han lyfter fram sanningar som kräver en hel del av oss, områden i våra liv där det krävs förändringar. Den röda tråden genom hela denna dagliga andaktsbok är överlåtelse, ett sant lärjungaskap. Det är en stor skillnad att "bara vara kristen" och att vara en "sant överlåten lärjunge". Ska vi kunna växa i vår tro måste saker och ting få göra ont. Som titeln på min bok säger : "Det gör så ont att födas". Det gör det verkligen. Om vi alltid när vi går till våra gudstjänster kan sitta och nicka o säga ja, och amen till allt och verkligen omedelbart mena det, så tror jag det är något som är fel. Jag behöver inte få höra sånt jag redan vet och som låter som sammet i mina öron, och jag alltid får känna att åh, vilken bra kristen jag är. Nä, vi behöver få växa, få lära oss att det kostar ALLT att följa Jesus. Han vill inte ha ljumma kristna som tycker att allt är frid och fröjd som det är. Han vill ha överlåtna människor som följer honom oavsett vad det kostar, Han längtar efter människor som söker honom och inte hans kraftgärningar. Det står i Matteus 6:32-33, "Oroa er inte för vad ni ska äta och dricka. Varför är ni som dem som inte känner honom"? De jagar efter allt detta och bekymrar sig för det. Men er himmelse fader vet redan vad ni behöver. Och han kommer med glädje ge er allt vad ni behöver, om ni ger honom den första platsen i era liv och lever efter hans vilja. Bekymra er alltså inte för morgondagen. Även den kommer Gud att ta hand om.

Vi behöver alltså ge HONOM den första platsen i livet, inte det han kan göra för mig. Hör ni skillnaden?!

Ibland kan vi förblindas av att tjäna Gud på något speciellt sätt som vi själva tycker om eller vill göra, eller något generationen före mig i familjen gjort och det blir naturligt för mig att gå samma väg. Visst kan det vara Guds vilja, men det behöver inte vara det. Här är det viktigt att våga stanna upp och lyssna in vad Herren själv säger till dig. Som Oswald Chambers skriver här, att vi ska tänka på barnet, hur ett lydigt barn beter sig. Jesus tar ju barnen som exempel och det tycker jag själv är fantastiskt. Ett barn har ett mycket stort behov av att vara nära sin förälder. Den litar på och följer med oavsett vart vägen går. Barnet ifrågasätter inte om vägen är den rätta utan kan lugnt hålla handen och bara veta att det kommer rätt. Barnet bär på en himmelsk frihet och tillit. Om vi alltså tjänar Gud med fel motiv, alltså, om det är JAG och inte Herren som sänt ut mig kan jag räkna med att bli utbränd både till ande, kropp och själ. Hur många gånger har man inte hört människor, tillsynes hängivna kristna som gått under, för att tjänandets börda blivit för tung. Jag tror inte på detta. I de fallen är jag säker på att de gått före eller förbi Guds plan och tjänandet i sig har varit större än kärleken och närheten till Gud själv.


Vilken frid som fyller den inre andliga människan när man vågar stanna upp och ta tid att verkligen lära känna honom, lära känna igen hans röst. Tänk vad mycket andlig oro man slipper då. Jag behöver inte söka Guds vilja i mitt liv längre. Jag ÄR Guds vilja med hela mitt liv. Jag ligger i Hans händer till 100% och han har ansvaret för mig. Mitt ansvar är att hålla mig nära honom och alltid vänta in hans röst. Tryggt att få vara ett barn i Hans hand. Jag litar så helt på Honom och tar aldrig mer ett enda steg utan att han går med. 


Gud välsigne dig, kära läsare









Tryggare kan ingen vara



Psalm 248
text: Lina Sandell-Berg (1832-1903)
musik: Tysk folkmelodi



Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.


Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.


Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.


Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.


Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnens sanna väl allena.

29 April

- Det var bara jag,

som rörde vid dig

eller försökte i alla fall

försökte nå tofsen av din mantel

för att bli hel

Glöm inte bort mig,

min trasighet

att jag behöver din kraft

för att kunna läkas

Jag provar igen

Sträcker mina orkeslösa armar

mot dig, mot korset

söker dig och din uppståndelsekraft

och vet att om jag bara får röra

vid dina sårmärkta händer

så blir jag hel







Idag blir det städning här hemma. Jag tar det i min takt så det kommer nog att gå bra :). Känns lite ovant att ha glasögon på mig när jag sitter och jobbar vid datorn, men jag vänjer mig nog snart. Faktiskt känner jag redan att mina ögon inte anstränger sig så hemskt.

Önskar er alla en riktigt fin torsdag <3

28 April




Tack och lov så lever min älskade Astrid
men hennes kopia dog idag





Idag för tjugofyra år sen föddes min äldsta dotter Lina. Jag var världens lyckligaste mamma <3. Det är jag idag med. Nu har jag Lina idag, 24 år,  och Manda som nyss fyllt 17 år. Vad berikar livet mer än den rikedom att få vara förälder! Vi ska fira henne på lördag och på söndag ska jag ta med min båda flickorna till Gävle och göra stan osäker :).

Idag har jag också hämtat mina glasögon som jag faktiskt har på mig nu. Ska ha dem när jag läser och sitter vid datorn. Det kommer nog att ta ett tag innan man blir van. Känns inte alls som jag liksom :/, men man vänjer sig nog.

Efter optikerbesöket åkte jag till Hudik med min govän Bettis och hennes dotter Stina. En mycket trevlig eftermiddag fick vi tillsammans och Stina hittade några snygga klänningar till skolavslutningen. Sen gick vi på en Thairestaurang och åt supergod mat. Faktiskt har jag aldrig varit på en thairestaurang förut. Kanongott i alla fall!

Vi var tillbaka i Söderhamn vid halv åtta ikväll. Bettis släppte av mig vid min bil som jag parkerat vid hennes jobb. Då var jag såå trött och hade rejäl yrsel under hela hemresan. Inte bra att köra så :/, men tog det väldigt lugnt.

När jag precis kom in i vårt lilla samhälle såg jag att det låg något en bit fram på vägen. Jag saktade in och tvärstannade. Det var en katt. Klev snabbt ur bilen och såg katten ta sitt sista andetag, sen blev det stilla. Jag gick fram, fick panik, det såg ut som vår katt, Astrid! Jag blev som förstenad. Chockad! Livlös låg den vackra katten med vitt uppspärrade ögon och blod som rann ur munnen. Jag började gråta men kom mig inte för med någonting. Visste fortfarande inte säkert om det var min kisse. Det kom ut ett par från en villa där. De trodde först att det var jag som kört på deras katt, men det var inte deras såg de direkt, och förstod att jag kommit efter olyckan hänt. Kvinnan var inte rädd att ta i kissen så hon frågade lite om min katt och jag sa att svanstippen är bruten och det är en hona. Hon kollade efter och vi kunde konstatera att detta var en kasterad hankatt. Visst blev jag oerhört lättad, jag älskar våra kissar, men jag grät fortfarande, tyckte det var så svårt att se. Så hämtade de en kartong och lade ner kissen i. Han trodde att det var deras grannar snett över som äger katten. Vi sa hej då, och jag åkte iväg. Tittade i backspegeln när kvinnan i huset öppnade dörren, och precis skulle få veta att hennes älskade kisse var död. Jag grät länge och var alldeles omskakad. Kanske blev min reaktion värre av att jag var så otroligt trött?

Nåja, nu är det sovdags i en renbäddad säng. Skönt! Imorgon är det städdag. Dagen idag har varit fin, rolig och skön ända tills "kattincidenten". Tänk vad man förstår i såna här lägen hur mycket man kan älska sina djur!

Önskar er alla en god natt<3