Tack och lov så lever min älskade Astrid
men hennes kopia dog idag
Idag för tjugofyra år sen föddes min äldsta dotter Lina. Jag var världens lyckligaste mamma <3. Det är jag idag med. Nu har jag Lina idag, 24 år, och Manda som nyss fyllt 17 år. Vad berikar livet mer än den rikedom att få vara förälder! Vi ska fira henne på lördag och på söndag ska jag ta med min båda flickorna till Gävle och göra stan osäker :).
Idag har jag också hämtat mina glasögon som jag faktiskt har på mig nu. Ska ha dem när jag läser och sitter vid datorn. Det kommer nog att ta ett tag innan man blir van. Känns inte alls som jag liksom :/, men man vänjer sig nog.
Efter optikerbesöket åkte jag till Hudik med min govän Bettis och hennes dotter Stina. En mycket trevlig eftermiddag fick vi tillsammans och Stina hittade några snygga klänningar till skolavslutningen. Sen gick vi på en Thairestaurang och åt supergod mat. Faktiskt har jag aldrig varit på en thairestaurang förut. Kanongott i alla fall!
Vi var tillbaka i Söderhamn vid halv åtta ikväll. Bettis släppte av mig vid min bil som jag parkerat vid hennes jobb. Då var jag såå trött och hade rejäl yrsel under hela hemresan. Inte bra att köra så :/, men tog det väldigt lugnt.
När jag precis kom in i vårt lilla samhälle såg jag att det låg något en bit fram på vägen. Jag saktade in och tvärstannade. Det var en katt. Klev snabbt ur bilen och såg katten ta sitt sista andetag, sen blev det stilla. Jag gick fram, fick panik, det såg ut som vår katt, Astrid! Jag blev som förstenad. Chockad! Livlös låg den vackra katten med vitt uppspärrade ögon och blod som rann ur munnen. Jag började gråta men kom mig inte för med någonting. Visste fortfarande inte säkert om det var min kisse. Det kom ut ett par från en villa där. De trodde först att det var jag som kört på deras katt, men det var inte deras såg de direkt, och förstod att jag kommit efter olyckan hänt. Kvinnan var inte rädd att ta i kissen så hon frågade lite om min katt och jag sa att svanstippen är bruten och det är en hona. Hon kollade efter och vi kunde konstatera att detta var en kasterad hankatt. Visst blev jag oerhört lättad, jag älskar våra kissar, men jag grät fortfarande, tyckte det var så svårt att se. Så hämtade de en kartong och lade ner kissen i. Han trodde att det var deras grannar snett över som äger katten. Vi sa hej då, och jag åkte iväg. Tittade i backspegeln när kvinnan i huset öppnade dörren, och precis skulle få veta att hennes älskade kisse var död. Jag grät länge och var alldeles omskakad. Kanske blev min reaktion värre av att jag var så otroligt trött?
Nåja, nu är det sovdags i en renbäddad säng. Skönt! Imorgon är det städdag. Dagen idag har varit fin, rolig och skön ända tills "kattincidenten". Tänk vad man förstår i såna här lägen hur mycket man kan älska sina djur!
Önskar er alla en god natt<3