Har lagt ut några texter tidigare i bloggen från denna bok och gör det idag med. Denne man har enligt mig en märkligt stark klarsynthet som ofta saknas idag. Han föddes år 1874 i Aberdeen och boken har getts ut i många upplagor och är ständigt aktuell.
♥
Med arbetet som avgud
Vi är ju Guds medarbetare. 1 Kor 3:9
Ta dig i akt för den sortens arbete för Gud som kan göra att du inte längre koncentrerar dig på honom själv! Många kristna avgudar arbetet i Guds rike i stället för att helt koncentrera sig på Gud. Detta betyder att alla andra livsområden - intellektuella, moraliska och andliga - är fria, så som ett barn har frihet. Inte det ouppfostrade barnets frihet, utan det lydiga barnets.
En kristen arbetare som inte har denna allt överskuggande koncentration på Gud upplever ofta att arbetet växer honom över huvudet. Det finns ingen frihet i vare sig ande, kropp eller själ, och han blir följaktligen snart förbrukad och utpumpad. När det inte finns någon frihet finns det inte heller någon glädje i livet. Nerver, tankeliv och hjärta är så överbelastade att människan bryts ner. Guds välsignelse kan inte vila över henne.
Men motsatsen gäller också! När du väl har koncentrerat dig på Gud är alla livsområden frilagda och står under Guds herravälde, och endast under det. Du har inte själv ansvaret för arbetet. Det enda ansvar du har är att fortsätta leva i ständig relation med Gud och att se till att ingenting får hindra dig i samarbetet med honom. Den frihet man får efter att ha blivit helgad är barnets frihet. Det som förut band dig är borta. Men var noga med att minnas att du blivit fri föe en enda saks skull - att vara absolut hängiven din store medarbetare.
Vi har ingen rätt att avgöra var vi ska bli ställda eller att ha förutfattade meningar om vad Gud utrustar oss för. Gud är den som styr. Varhelst han ställer oss är vår enda önskan att helhjärtat gå in för det speciella arbete han gett oss. "Allt vad du kan göra skall du göra med kraft" (Pred 9:10)
♥
Det jag älskar mest med denne man och hans sätt att undervisa är att han aldrig stryker medhårs. Det kostar på att läsa det han skriver. Det kan t o m vara obehagligt ibland. Han lyfter fram sanningar som kräver en hel del av oss, områden i våra liv där det krävs förändringar. Den röda tråden genom hela denna dagliga andaktsbok är överlåtelse, ett sant lärjungaskap. Det är en stor skillnad att "bara vara kristen" och att vara en "sant överlåten lärjunge". Ska vi kunna växa i vår tro måste saker och ting få göra ont. Som titeln på min bok säger : "Det gör så ont att födas". Det gör det verkligen. Om vi alltid när vi går till våra gudstjänster kan sitta och nicka o säga ja, och amen till allt och verkligen omedelbart mena det, så tror jag det är något som är fel. Jag behöver inte få höra sånt jag redan vet och som låter som sammet i mina öron, och jag alltid får känna att åh, vilken bra kristen jag är. Nä, vi behöver få växa, få lära oss att det kostar ALLT att följa Jesus. Han vill inte ha ljumma kristna som tycker att allt är frid och fröjd som det är. Han vill ha överlåtna människor som följer honom oavsett vad det kostar, Han längtar efter människor som söker honom och inte hans kraftgärningar. Det står i Matteus 6:32-33, "Oroa er inte för vad ni ska äta och dricka. Varför är ni som dem som inte känner honom"? De jagar efter allt detta och bekymrar sig för det. Men er himmelse fader vet redan vad ni behöver. Och han kommer med glädje ge er allt vad ni behöver, om ni ger honom den första platsen i era liv och lever efter hans vilja. Bekymra er alltså inte för morgondagen. Även den kommer Gud att ta hand om.
Vi behöver alltså ge HONOM den första platsen i livet, inte det han kan göra för mig. Hör ni skillnaden?!
Ibland kan vi förblindas av att tjäna Gud på något speciellt sätt som vi själva tycker om eller vill göra, eller något generationen före mig i familjen gjort och det blir naturligt för mig att gå samma väg. Visst kan det vara Guds vilja, men det behöver inte vara det. Här är det viktigt att våga stanna upp och lyssna in vad Herren själv säger till dig. Som Oswald Chambers skriver här, att vi ska tänka på barnet, hur ett lydigt barn beter sig. Jesus tar ju barnen som exempel och det tycker jag själv är fantastiskt. Ett barn har ett mycket stort behov av att vara nära sin förälder. Den litar på och följer med oavsett vart vägen går. Barnet ifrågasätter inte om vägen är den rätta utan kan lugnt hålla handen och bara veta att det kommer rätt. Barnet bär på en himmelsk frihet och tillit. Om vi alltså tjänar Gud med fel motiv, alltså, om det är JAG och inte Herren som sänt ut mig kan jag räkna med att bli utbränd både till ande, kropp och själ. Hur många gånger har man inte hört människor, tillsynes hängivna kristna som gått under, för att tjänandets börda blivit för tung. Jag tror inte på detta. I de fallen är jag säker på att de gått före eller förbi Guds plan och tjänandet i sig har varit större än kärleken och närheten till Gud själv.
Vilken frid som fyller den inre andliga människan när man vågar stanna upp och ta tid att verkligen lära känna honom, lära känna igen hans röst. Tänk vad mycket andlig oro man slipper då. Jag behöver inte söka Guds vilja i mitt liv längre. Jag ÄR Guds vilja med hela mitt liv. Jag ligger i Hans händer till 100% och han har ansvaret för mig. Mitt ansvar är att hålla mig nära honom och alltid vänta in hans röst. Tryggt att få vara ett barn i Hans hand. Jag litar så helt på Honom och tar aldrig mer ett enda steg utan att han går med.
Gud välsigne dig, kära läsare
♥
Tryggare kan ingen vara
Psalm 248
text: Lina Sandell-Berg (1832-1903)
musik: Tysk folkmelodi
Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.
Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.
Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.
Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.
Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnens sanna väl allena.