Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

När Gud talar genom det han skapat ...






Tyvärr vet jag inte vad denna växt heter, men jag tänkte berätta hur mycket den betyder för mig.
Mellan år 2000-2004 så gick jag en författarinriktad skrivarlinje i Bollnäs, och som många av er vet redan så är skrivandet en stor del av mitt liv och precis nu i dagarna har jag gett ut min fjärde bok.

Under tiden jag gick på denna utbildning så hände mycket i mitt liv utanför skolan. Jag gick igenom en känslomässigt mycket svår skilsmässa, jag förlorade en av mina bästa vänner i en svår sjukdom, också en nära släkting dog. Jag hann med att finna kärleken igen också inom den här perioden, men redan efter ett år dog denne fine man i en mycket svår bilolycka. Tack och lov hade jag stöd från mina nära, och från min underbara skrivarklass jag gick i.

En av mina klasskamrater, Ann, gav mig en kort tid efter olyckan med min pojkvän, en blomma, just denna på bilden. Hon sa att den var som mig. Jag förstod inte då vad hon menade, men det har jag gjort i efterhand. När jag fick den här blomman var den frodig och de små vackra rosa blommorna var många, och de vinrödlila bladen var stora och mycket fina. Hon berättade för mig att när en av alla många små stjälkar vissnade, så måste jag liksom ta bort dem försiktigt ända nerifrån. Om den slarvit bara rycks av så kommer blomman snart att dö. Viktigt var alltså att noga ta bort det vissnade helt och hållet. Att vattna och pyssla om var ju också viktigt, men den tål att utsättas för torka ibland, och då kan man tro att den håller på att dö. Den kan tappa allt, så kvar i krukan kan det emellanåt bara synas jord, som en kruka där ännu inget planterats. Så kan det bli om man periodvis glömmer bort den för ett tag. Många gånger har jag varit på väg att slänga den, just för att jag trott den varit död. Men inom mig har jag ändå inte velat släppa iväg den, p g a det hon sa till mig när jag fick den, och när hon berättat om den stora livskraft som den har i sig. Om och om igen har den tagit sig, blivit från ingenting till stor, blommig och fylld av de vackra bladen. Den blir trött ibland o då hänger den liksom och bladen dras ihop som om den lagt sig för att sova. Livet är påfrestande även för blomman.

Så många gånger sen jag fick denna blomma, som jag känt mig uppgiven, när prövninganrna i livet varit så stora och svåra, när jag inte sett någon ljusning och sorgen över min sjukdom Fibromyalgi och kroniska trötthet har tagit över och tårar har bildat floder i mitt ansikte. Jag har då kunnat gå till denna blomma i fönstret och kanske den då också varit medfaren och jag kanske slarvat lite med ansningen. Det får mig att tänka efter, om jag är som blomman, som behöver näring för att inte torka ut. Vad är min näring? Det är närhet o värme från familj o vänner, och en levande gemenskap med Jesus i bön o samtal och Guds ord, Bibeln. Och jag behöver ansas, vad är det då? Det är när smutsen från världen kommer åt mig och smittar mig med, kanske frestelser, missmod, avundsjuka, bitterhet el dyl. Bär jag på sånt kan jag inte växa andligt längre, och min kropp o själ mår inte heller bra av det. Gud har sån omsorg om mig att han när det behövs så ansar han mig, gör ren mig så jag åter kan få blomma och bli en vacker och användbar lärjunge för honom. Perioder då man känner sig nästan död, som blomman när ingen växt syns, då är det viktigt att stilla sig helt i Guds händer, låta honom föra mig igenom elden för att upprättas, åter bli det han tänkt. Det tar tid att formas om, att bli renad. Ha tålamod om du känner igen dig i den här liknelsen.

Herren släpper aldrig oss, lita på det. Om någon släpper är det vi själva. Han finns alltid kvar. Låt Gud få sköta om oss som en kärleksfull blomsterälskare. Vi behöver lita på att han ser till att vi får den näring vi behöver och vi måste vara beredda på att det gör ont att ansas, men det blir så bra, så vackert när det är klart, då kommer vi att blomstra underbart.

I Jesu blod, från försoningsdöden på korset finns den rening vi behöver. Ta emot Honom i ditt hjärta och överlåt ditt liv i Herrens händer, och du kan vara helt trygg i allt, som en värdefull blomma i den blomälskande vårdarens händer.

Gud välsigne dig<3

Mia

Ur Oswald Chambers andaktsbok "Allt för Honom" + egna tankar

                            
                                                                   


                                                            Vision och verklighet

                                             
                                                       Förbränt land skall bli till en sjö,
                                                  törstande mark till källsprång. Jes 35:7



Vi har alltid visioner innan något blir till verklighet. När vi inser att även om visionen är verklig är den ändå inte verklig i oss, kommer Satan med sina frestelser. Vi frestas då att säga att det inte är någon idé att fortsätta. Istället för att visionen blir verklighet kommer vi ner i  förödmjukelsens dal.

Gud ger oss först visionen och sedan för han oss ner i dalen för att skulptera fram den i oss, och det är då som så många vacklar och ger upp. Varje vision blir verklighet om vi bara har tålamod. Tänk på att Gud har hur mycket tid som helst! Han har aldrig bråttom. Vi är alltid så förfärligt jäktade. I ljuset av visionens härlighet rusar vi iväg och vill göra så mycket, men visionen är inte verklighet i oss ännu. Gud måste föra oss ner i dalen och låta oss gå genom eld och vatten för att forma oss, få oss att likna förebilden. Gång på gång flyr vi undan hans händer och försöker hitta en egen modell.

Visionen är inget luftslott utan en bild av vad Gud vill att du skall vara. Låt honom ha dig på drejskivan och snurra runt dig som han vill. Liks säkert som att Gud är Gud och du är du kommer du att formas precis efter visionen. Tappa inte modet i den processen. Om du någonsin sett Guds vision kan du försöka hur mycket som helst att nöja dig med nåt sämre, men Gud kommer aldrig att tillåta det.



                       


Oh, vad du är värdefull i Guds ögon. Var inte rädd att överlåta dig i Herrens händer. Hans visioner för dig är så stora. Alla gåvor du fått är från Honom. Han vill använda dig för sitt rike. Ha inte bråttom, det har inte Gud. Vi kan aldrig bli det Gud vill med oss om vi inte har tålamod och inte springer före, eller iväg från honom åt våra egna håll. Vi kan aldrig bli det Gud tänkt om vi inte låter oss formas av hans skaparhänder, om vi inte frivilligt lägger oss på hans drejskiva och låter honom forma oss som han vill. 



                           


Det gör ont att formas. Alla skavanker och taggigheter måste bort. Tänk vilket tålamod han har med oss. Mitt i hans arbete med oss så kan vi misslyckas på drejskivan (Jer 18), men det står där att när vi misslyckas så gör vi det I hans händer, det står inte UTANFÖR. Därför behöver vi inte vara rädda. Han håller oss hela tiden, under hela skaparprocessen. Han släpper inte blicken från oss för ett enda ögonblick. Han ser vår smärta. Det gör ont att födas, att formas efter hans vilja. Men han sviker aldrig. Och detta är ett måste, för att rusta oss. Detta är vägen till helgelse.



                            


Vi  måste in i ugnen. Allt smuts måste brännas bort, och det kan inte bli gjort annat än i dalen och i elden. Här kan vi börja likna vår förebild. Här börjar vi att bli det instrument som Herren kan använda som han vill. Fly inte från elden i detta fall. Här vet vi att det är en eld och en dal efter Guds vilja. Det finns ingen genväg här. Vi kan aldrig komma tillräckligt nära Jesus utan att ta denna väg, våga lita på att Han är med och aldrig släpper taget. När vi väl kommit igenom kan vi klart och tydligt se den röda tråden genom allt som varit och förstå alla många varför.


                              



Och vet att genom alla tårar så är du aldrig ensam. Han finns där nära dig. Han vet hur du känner och för dig igenom dalen och ut ur elden. Du kommer där att få uppleva en ny och sannare glädje. Du kommer också att få uppleva hur oviktigt det världsliga är. Din längtan att få tjäna honom blir stor och viktig genom allt du gör. Att vinna människor och göra dem till lärjungar blir din livsuppgift. Att beröra dina medmänniskors hjärtan blir viktigare än att sträva efter det goda här i världen.


Våga överlåta dig till Jesus. Han har dött för dig. Han har gett dig en underbar möjlighet, och blev själv, genom döden på ett kors den enda vägen till evigt liv. Han älskar oss var och en. Mitt beslut att överlåta hela mitt liv i Jesu händer är det största och bästa beslut jag tagit i hela mitt liv.

Ännu ett vidrörande från Herren<3

Vilken sommar!<3!

Vi har varit hos älskade mamma idag o jag blev så fylld med glädje när jag började sjunga lite för mamma och ville hon skulle sjunga med. Sen hon blev så sjuk har hon inte kunnat få till en riktig ton alls även om texterna/sångerna sitter i ryggmärgen på henne. Sen en tid tillbaka så har mina xx-svärföräldrar börjat ta med henne på något som kallas Guldkanten, en sång/fikastund i Pingstkyrkan i Gävle. De har hämtat både mamma o någon till i rullstol. Mamma tycker mycket om de stunderna, och idag när mamma började sjunga med mig så upptäckte jag till min stoooora glädje att hon fått sången tillbaka. Hon sjöng rena klara toner. Mina tårar kom och jag blev sååå gripen. Jag jublar i mitt hjärta att jag ännu en gång har fått höra mamma sjunga. Sååå mycket hon har sjungit i sina dagar. Hon har haft en ljuvlig altstämma och vi har sjungit mycket i stämmor hon o jag. Jag sa till henne idag med tårar i ögonen: Mamma, hör du att du sjunger!? Hon såg intensivt på mig i mina ögon och svarade: Nej, gör jag det? Är det sant!? Och så började hennes ögon blänka. Gud har rört vid henne än en gång med ett litet steg i helande. Vart det slutar vet vi inte, jag bara vet att idag såg jag glädjen i mammas ögon när hon förstod att hon kan sjunga igen.

Nu är vi hemma och har planterat ner de växter vi hämtat i mammas hus som nyss blivit sålt. Jag fick göra det, sa den nye ägaren. Blir en lugn avslutning på den här dagen. Jag är trött men mycket tacksam. Känner att det jublar i mitt hjärta av kärlek till min mamma och till Herren som ännu en gång rört vid min älskade mamma.

Imorgon är det åter vardag, men skönt att min Robban har semester. Vi hoppas att vi har Saaben lagat innan torsdag så vi kan åka på vår semestertripp. Bilen är undersökt på alla sätt och massa grejer är utbytta men ingen hittar något fel?? Konstigt. Hoppas ändå att allt löser sig så vi får komma iväg som vi tänkt. Jag ska försöka vila i Gud och inte bekymra mig <3




23
En psalm av David.



Herren är min herde,

ingenting skall fattas mig.

Han för mig i vall på gröna ängar,

han låter mig vila vid lugna vatten.

Han ger mig ny kraft

och leder mig på rätta vägar,

sitt namn till ära.

Inte ens i den mörkaste dal

fruktar jag något ont,

ty du är med mig,

din käpp och din stav gör mig trygg.

Du dukar ett bord för mig

i mina fienders åsyn,

du smörjer mitt huvud med olja

och fyller min bägare till brädden.

Din godhet och nåd skall följa mig

varje dag i mitt liv,

och Herrens hus skall vara mitt hem

så länge jag lever.