Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Dan före dopparedan :)









Josef kom och se på barnet

han som ligger i min famn

som vilar vid mitt modersbröst

han som ängeln gett ett namn



Jag ser himlen i hans ögon

Jag hör änglasångens ljud

Se han håller i mitt finger

vårt lilla barn som kom från Gud



Alla stjärnorna de tindrar

för att himlen kommit ner

och Guds änglaskara dansar

hans lilla gossebarn de ser



Vår frälsare är nu kommen

Stäm in med dem och sjung

att barnet i Marias famn

är hela jordens kung



Se min käre Josef

Hans lilla fot ini min hand

Det är här som livet börjar

vårt lilla barn från himlens land



Det är på honom alla väntat

vårt lilla barn vid mammas bröst

Herren gav oss sin största gåva

vår försoning, liv och tröst













Här på bilden är en lycklig jag och min nya lilla kisse, Snövit. Hon är en fantastisk kisse, såå snäll och närhetstörstande, precis som jag :).



Kära vänner, imorgon är det julafton som ni alla vet. En helg då i alla fall jag tänker mer på de som har det svårt, o inte har några nära o kära. Ensamheten många känner på julafton är nog helt obeskrivlig. Vi kan alla lindra denna smärta för några av dem. Öppna ditt hem, bjud in människor som inte kan bjuda igen. Köp några extra julklappar och ge bort. Ring en extra telefonsignal till någon vars telefon oftast är tyst. Uppmuntra fler människor än vanligt. Ge ut fler kramar och vänliga ord och blickar. Ibland behövs det inte så mycket för att kanske rädda någons liv.













23
1En psalm av David.

HERREN är min herde, mig skall intet fattas,
2han låter mig vila på gröna ängar;
han för mig till vatten där jag finner ro,
3han vederkvicker min själ;
han leder mig på rätta vägar,
för sitt namns skull.
4Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig;
din käpp och stav,
de trösta mig.
5Du bereder för mig ett bord
i mina ovänners åsyn;
du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
6Godhet allenast och nåd skola följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall åter få bo i HERRENS hus,
evinnerligen.




Den här underbara Bibelversen är något jag fick lära mig utantill när jag var jätteliten. Min mamma och pappa bad först Gud som haver, med mig och min bror Tomas, och sen bad de Herren är min herde, och sen en personlig bön. Det byggde upp en trygghet i oss, trots allt tumult vi fick gå igenom som barn.

Jag uppmanar/önskar att ni låter era barn få denna trygghet att bära med sig i livet. I mina svåraste stunder ligger denna bibelskatt som en omslutande sanning som tröstar och hjälper.







I denna juletid blir det mycket gott att äta, och tidigare lade jag ut julbakgrejer. Och nu veckan, två veckorna som ligger framför så blir det någon tårta av det vanliga slaget, och ...







... smörgåstårta :)



Nä, nu vankas det godis på kvällskvisten, så jag måste sluta skriva nu :).
Jag önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år!

Glöm inte att du är älskad av den Högste och efterlängtad av Honom. Oavsett om- eller hur många julklappar du får, oavsett om du känner dig ensam, så är vi alla lika mycket värda, tvivla aldrig på det<3

Gud välsigne dig kära medmänniska<3<3<3

Kram till er alla

<3<3 Mia <3<3





17-18 december 2011




Glöm inte att minnas de ensamma i jul. Bjud hem någon. Du kommer att få uppleva glädje och välsignelse över detta. Alla kan vi hamna i en sån situation och ingen av oss vill vara ensamma en julafton. Gud välsigne er alla<3









Igår var vi o hälsade på älskade mamma. Här min Manda med momme. Underbart att se dem, o de starka band de har till varandra<3








I mammas julmysiga fönster<3







När vi satt hos mamsen o fikade igår så kom två av mina halvsystrar dit. Jättekul! Vi hade några trevliga timmar tillsammans :) <3







På förmiddagen idag tog jag mig en promenad till vår lilla byaffär för att köpa lite ingredienser till julgodis.







På väg till affären, genom kyrkogården ...







Vår jättefina o gamla kyrka här i byn, Söderala kyrka<3






Kära mamma o jag <3







Väggtext i mitt vardagsrum







Några av mina färdiga pusseltavlor







Min underbara, älskade lilla Milo, idag när vi bakade/gjorde julgodis<3<3<3






Knäck ...







... o en kopp kaffe :)






... saffransdeg på jäsning :)







En glad o busig liten sötnos, mommos älskling<3<3<3





Det går utan formar med :))








Lussebullarna färdiga, o MYCKET goda.





Nu har vi satt oss ner i soffan med allt gott vi gjort, o myser och ser på en film tillsammans.

Allt gott till er alla, dessa dagar före jul.

Kram kram
Mia

12 december 2011





   Hur kan det finnas några kvar
Jag tömde ju ut de stora oceanerna
Trodde att alla flöt med

Jag tömde ut de vilda älvarna
... så pass att jag började skymta
den torra och trygga marken där bortom

Sen flöt de stilla åarna efter
Saltslitna ögon värkte ut allt
- trodde jag

Jag hann prova att gå,
några små steg
utan sorgens vadartövlar

Jag upplevde för en stund
hur solens trånande strålar
började att nå mina ögon,
öppningen till själens bråda djup

Men då kom stormen igen
Vinden piskade och den hudlösa själens tårar
har redan svämmat över kansterna
på de gamla nötta vadarbyxorna

Ny oceaner har bildats
och snart är hela världen täckt
av det salta vattnet från mina ögon
kommet av oräkneliga sorgeströmmar
från min blödande själ








En korthårig jag, i väntan på att bli riktigt blond :). Sparde en lång men tunn liten fläta :)






Ikväll var jag o min Manda o sjöng in julen här uppe i Söderala kyrka. Man kan ju inte direkt säga att det var en långpromenad dit, he he .... vi var framme efter max en minuts gång. Jag älskar den kyrkan. Den är så vacker, o en av Sveriges äldsta kyrkor. Delar av den är från 1100-talet.









Barnkören började med att skrida in i kyrksalen som ett litet luciatåg. De var så söta allihopa, o ögonen tårades. Sen sjöng kyrkokören härliga julsånger. De var så duktiga! Prästen där är en så härlig människa, samma man som Manda konfirmerades för tidigare. Han är så äkta, rakt av, säger inte ett enda ord han inte menar. Det var gripande.
Tror jag skulle trivas i den församlingen, och tror att jag, med min djupa innerliga tro och mitt lärjungaskap, skulle behövas där. Vi får se, men tanken känns rätt. Just nu tillhör jag en församling jag aldrig går till, o aldrig har haft en uppgift i. Det är viktigt i en församling att var och en får plats att tjäna Gud med de gåvor Gud lagt ner i var och en. Det finns INGEN som har fått den gåvan att sitta på en bänk i kyrkan varje söndag, o inget mer. Det är i alla fall vad jag tror.












Ja, igår var det 3:e advent, och julen närmar sig. Den här juletiden känns lite annorlunda p g a att saker inte är som förr, o att jag inte mår bra oo tröttheten är som förlamande typ varannan dag o mer. Men jag älskar ändå juletiden. Vi gör alltid helt jul den 1:a advent, med gran och allt :), o sen myser vi bara runt hela december. Bakar när vi har lust o ork, gör julgodis när vi har lust o ork. Annars myser vi mycket på kvällarna, vid tv:n eller bara sitter och pratar, äter clementiner, knäcker nötter o äter julgodis, o njuter av alla ljus.

Vi kommer att ha några stycken med oss på julafton, utanför familjen. Kommer ni att ha det? Glöm inte att det för många är den värsta dagen på året, p g a ensamheten. Tänk om vi alla kunde bli lite mindre ego speciellt på julen. Vi tänkte köpa några julklappar till våra extragäster också, så är de delaktiga i det med.

Nä, nu tänker Manda sätta på en film, o vill ha mitt sällskap. Jag sitter med så länge jag orkar :). Jag är glad över kvällen och tacksam för allt fint jag har, mitt i all kaos.

Det är så jämförbart med ett ställe i bibeln när lärjungarna är ute på sjön tillsammans i en båt och det börjar att storma vilt. De ser Jesus komma gående på vattnet mot dem, o han ropar på Petrus att kliva ur båten o gå på vattnet fram till honom. Jesus sträcker ut sina händer och ser Petrus i ögonen. Petrus kliver över relingen, ut på vattnet med blicken fäst vid Jesu ögon. Han går mot honom. De vilda vågorna bekommer honom inte ett dugg.... ända tills han tappar kontakten med mästarens ögon, han tittar bort från Jesus, och ser den hemska stormen och de skrämmande höga vågorna som härjar kring honom. Då sjunker han!

Tack och lov slutar det inte där. När Jesus ser det, så lyfter han upp Petrus från det vilda vattnet och räddar honom.

Det jag menar är att oavsett hur höga vågorna kan bli i våra liv, i våra omständigheter, hur trasiga och olyckliga vi än är, hur stora sorger vi än går igenom, så är det så, att så länge vi har våra blickar koncentrerade på Jesus och ser lugnet i hans ögon så kan aldrig stormen vinna över oss, den kan aldrig dränka oss. Om vi tappar vårt focus på Honom för en stund, så finns han där och väntar på att vi ska sträcka upp våra händer mot honom. Skynda dig då att åter fästa din blick på honom, och han skall skydda dig mitt i den fasansfulla stormen.

Gud välsigne dig<3

Mia



Ps. Av någon anledning kommer dikten in också i slutet av inlägget. Har försökt att ta bort den där men det går inte. Tyvärr. Så det är bara att låta bli att läsaden en gång till :)


Hur kan det finnas några kvar
Jag tömde ju ut de stora oceanerna
Trodde att alla flöt med

Jag tömde ut de vilda älvarna
... så pass att jag började skymta
den torra och trygga marken där bortom

Sen flöt de stilla åarna efter
Saltslitna ögon värkte ut allt
- trodde jag

Jag hann prova att gå,
några små steg
utan sorgens vadartövlar

Jag upplevde för en stund
hur solens trånande strålar
började att nå mina ögon,
öppningen till själens bråda djup

Men då kom stormen igen
Vinden piskade och den hudlösa själens tårar
har redan svämmat över kansterna
på de gamla nötta vadarbyxorna

Ny oceaner har bildats
och snart är hela världen täckt
av det salta vattnet från mina ögon
kommet av oräkneliga sorgeströmmar
från min blödande själ