Att vara ett Guds BARN
I Bibeln finns det oerhört många ställen som på olika sätt beskriver och talar om vad det är/menas med att vara ett Guds barn och barnaskapets betydelse. Då kan vi ju börja med att tänka lite rent mänskligt, vad är ett barn, och hur bör ett barnaskap vara i fårhållande till föräldraskap? Vad kan Gud mena i sitt ord när barnet lyfts fram som en förebild?
Rom. 8:14-17 ”för alla som leds av Guds Ande är Guds barn. Och därför ska vi inte uppträda som skrämda slavar, utan vi får vara Guds egna barn, adopterade in i Hans familj, och ropa: ”Far, far” till honom. För Hans Heliga Ande talar till oss i djupet av vårt inre och säger oss att vi verkligen är Guds barn. Och eftersom vi är hans barn, kommer vi också att dela hans rikedomar, för allt det som Gud ger sin son, Jesus är nu också vårt. Men om vi ska dela hans härlighet, måste vi också dela hans lidanden”.
Här ovan, i detta bibelstycke ser vi vad Gud menar med ”att vara Guds barn”, i bemärkelsen ”arvsrätt”. Här är det viktigt, tycker jag, att verkligen tänka på: ”Leds vi av Guds Ande”?, eller är det vi som lever våra liv med en önskan om att Gud ska ”fylla våra behov, och inte vi som ska fylla Hans behov av oss”. Låter vi Honom leda våra steg är vi alltså Guds barn, så står det i detta bibelord. Här berättas det också om ”vår/barnets” arvsrätt, om de rikedomar vi har att vänta oss och dela med Honom som Hans söner och döttrar. MEN, här finns också ett MEN som kanske de flesta av oss glömmer, eller rent utav hoppar över när vi läser Guds ord. Det står också: ”Men om vi ska dela hans härlighet, måste vi också dela hans lidanden”.
Matt. 18:1-6 ” Vid den tiden kom lärjungarna till Jesus för att fråga vem som egentligen var störst i himmelriket. Jesus bad då ett barn komma fram och lät sedan den lille slå sig ner bland dem och sa: ”Om ni inte vänder er från era synder till Gud och blir som små barn, kommer ni aldrig in i himmelriket. Därför, den som gör sig liten och ringa som det här barnet, är den störste i himmelriket. Och den av er som tar emot ett sådant litet barn därför att det tillhör mig, han tar emot mig. Men om någon av er leder en av dessa små vilse, som tror på mig, så skulle det vara bättre att den personen fick en sten bunden runt halsen och blev kastad i havet.
Alltså, fatta vad underbart! Här lyfts alla märkvärdiga krav från våra axlar. Vilken Gud vi har! Han kräver inga stora märkvärdiga människor med snygga kläder och knut i håret och ett ”tråkvuxet” beteende, som ska kunna allt och visa sig främst i kyrkan på olika vis. Nej, här talar Han så tydligt om den lilla enkla människans värde för Honom, och hur vi kommer Honom närmast. Vad innebär det då att bli som ett litet barn? För det första måste vi släppa märkvärdigheten som är stor som flodhästar hos många kristna, att vi liksom är förmer än andra, och så måste vi hänge oss helhjärtat åt Honom och lita till 100% på vad Han säger, precis som små barn litar på sina föräldrar (i normala fall). Små barn vill gärna vara i närheten av sina föräldrar och känner sig bara trygga då. De har inget eget att komma med, utan förlitar sig naturligt och självklart på mor och far. Det står också att vi måste ta emot dessa små barn, för om vi gör det så tar vi emot Honom. Vad menas med detta då? Jag tolkar det nog så, att vi måste ta emot varandra i vår enkelhet, när vi är tomma i oss själva, små och sårbara. Vi ska ta hand om varandra och vårda varandra med stor kärlek. I kärleken finns ingen egoism. Är vi fria från det, från egots bojor? Där står också att OM vi tar emot ett sånt litet barn, Han tar emot Herren själv. Här kan jag läsa ut att vi har ett stort ansvar för varandra, annars kan det gå illa, om man läser texten.
1 Kor. 14:20 ”Kära bröder, var inte naiva när det gäller att förstå detta. Ni ska vara lika oskyldiga som barn i fråga om allt ont, men när det gäller förståndet ska ni vara fullvuxna”.
Bibelordet ovan är inte så svårt att förstå. Alltså, vi måste bli tömda på vårt eget och fyllda av barnaskapets enkelhet och beroende av Gud, samtidigt som vi är mogna människor som kan fatta beslut som är noga genomtänkta t ex. Vi är alltså vuxna ifråga om ansvar, skyldigheter mm, och vet vad som är rätt och fel.
Matt.19:30 ”Många som idag spelar framträdande roller kommer inte att göra det i Guds nya rike. Och många som idag är de sista kommer då att vara bland de främsta.”
Det finns inget eftersträvansvärt att nå mänskligt höga positioner. Det främjar egots liv, och det blir då mkt lätt att tappa fokus på Herren som centrum i våra liv. Vi har INGEN belöning av värde att vänta oss när det gäller evigheten, om vi så har ägt halva jordklotet och blivit känd vida omkring genom kändisskap och andra sätt att ”ta sig fram” här i vår ”fattiga” värld. Nej, den dag vi kommer till himlen, då ska vi bli så förvånade, tror jag. Herren ser igenom alla våra tankar här i jordelivet och vet hur det ser ut i våra hjärtan. Han vet vilka syften vi har med allt vi gör, tänker och säger. De största, de som kommer att sitta närmast Mästaren i himlen, det blir de minsta här på jorden. Underbara tanke! Tänk alla som lider på olika sätt. Genom tiderna så har så många människor hamnat i skymundan, som fått leva i den mörka gränden i tillvaron. Gud ser vilka rop och böner de haft i sina hjärtan och jag längtar till den dag de alla kommer att bli upprättade och få sin rättmätiga plats hos Herren.
Det är så viktigt, viktigare än vi kan tro, att vi lever efter dessa ord och tar detta på allvar. Han kommer att välsigna oss, och glädja sig över ”sina barn”, när vi lägger över våra hela liv i Hans händer. Som det lilla barnet är trygg och förtröstar på far o mor, så får vi vara trygga och förtrösta på Herren, i allt, genom allt.
Gud välsigne oss alla<3