Ökenblomman

"Han svarade henne icke ett ord." (Matt.15:23)

"Han tiger stilla i sin kärlek." (Sef.3:17)




KAN HÄNDA så läses de här orden av något Guds barn, som just haft en förkrossande sorg, en bitter missräkning, eller som fått mottaga ett bedövande slag från ett alldeles oväntat håll. Du längtar att få höra Mästarens röst bjuda dig vara vid gott mod, man Han tiger stilla och du grips av en hemlig förtvivlan. "Han svarade henne icke ett ord."

Guds ömma hjärta måste ofta lida, då Han lyssnar till alla dessa sorgsna klagorop från våra svaga, otåliga hjärtan. Vi förstår inte, att det är för vår egen skull, som Han inte alls svarar oss eller gör det på ett annat sätt, än vad vi i vår blindhet och kortsynthet skulle anse vara bäst för oss. Då Jesus tiger, är Han lika vältalig, som då Han talar. Hans tystnad kan vara ett tecken, inte till ogillande, utan till bifall, och åsyfta rik välsignelse. "Varför är du så bedrövad, min själ?" Du ska få tacka Honom till och med för Hans tystnad.

Lyssna till en vacker dröm, som en troende kvinna hade en gån för länge sen. Hon drömde, att hon såg tre systrar i bön, och medan de knäböjde där, nalkades mästaren dem. Då Han närmade sig den första av dem, lutade Han sig milt över henne och medan kärlekens leende strålade från Hans ansikte, talade Han till henne med ett tonfall likt renaste, ljuvaste musik. Så lämnade Han henne och kom till den följande. Han lade blott sin hand på det nedböjda huvudet och gav henne en kärleksfull blick. Hastigt gick Han förbi den tredje, utan att ens stanna och skänka henne ett ögonkast eller ett ord. Kvinnan i drömmen sade för sig själv: "Åh, hur mycket Han måste älska den första av dem! Den andra fick mottaga Hans bifall, men utan alla de särskilda kärleksbevis den första fick. Den tredje däremot måste ha bedrövat Honom djupt, för Han gav henne varken ett ord eller ens en blick." "Jag undrar, vad orsaken kunde vara, att Han gjorde så stor åtskillnad mellan dem?" Medan hon sökte få klart för sig sin Herres handlingssätt, stod Han själv bredvid henne och sade: "O, kvinna, så fel du har tolkat mig! Den första av de knäböjande systrarna är i behov av all min ömhet och omvårdnad för att hålla sina fötter på den smala vägen. Hon behöver min kärlek, omtanke och hjälp varje stund av dagen. Annars skulle hon gå fel och falla. - Den andra har starkare tro och djupare kärlek, och jag vet, att hon förtröstar på mig under alla förhållanden. - Den tredje, vilken jag inte tycktes lägga märke till, ja, rentav försumma, hon äger en tro och en kärlek av det mest utsökta slag. Jag ger henne en hård och snabb verkande behandling för att genom det fostra henne för den högsta och heligaste tjänst. Hennes kännedom om mig är så innerlig, och hon litar så obetingat på mig, att hon är oberoende av ord och blickar och av varje yttre tecken till mitt gillande. Hon är varken förskräckt eller missmodig, vilka svårigheter jag än låter henne möta. Hon förtröstar på mig, då den mänskliga naturen med förnuft och känslor gör uppror. Hon förstår, att jag verkar i henne med evigheten i sikte, och hon vet, att det som  nu verkar oförklarligt för henne, ska hon framöver kunna förstå. Jag tiger stilla i min kärlek, medan jag älskar så högt, att inga ord kunna utsäga det, inte heller kan någon människas hjärta begripa det. Jag gör det för er skull, för att ni genom det, lärda av Anden, ska förtrösta på mig och älska mig med en kärlek, som spontant och för kärlekens skull flödar fram ur hjärtat."

Han ska göra under, om du bara vill lära dig tystnadens hemlighet och tacka Honom varje gång Han undanhåller dig sina gåvor, för att du därigenom bättre kommer att lära känna Givaren.


♥


Nu, i skrivandets stund faller mina tårar fritt, bildar saltvattenlandskap i mitt ansikte och små sjöar i ögonvikarnas oaser.

Jag gråter av sorg, av frustration över hur ångesten lyckas freppa mig så hårt, över rädslornas ok som fängslar mig, av förtvivlan över hur bunden jag är i mina sjukdomar, av återhållen lust och skaparglöd som inte får (kan) få leva, av utamattningen som kommer så fort jag försöker göra något jag vill, av längtan efter ett himmelskt vidrörande, av oro över mitt oroliga hjärta.

Så mycket som varit genom åren, så mycket sorg och bedrövelse jag gått igenom och så många gånger, sååå ofta jag känt just som den tredje kvinnan i drömmen som beskrevs ovan, att Herren bara gått förbi mig, att han välsignat andra till höger och vänster, men hoppat över mig. Jag har under de senaste åren gått en helt ensam väg med Herren och börjat lära känna Honom på ett nytt sätt. Han har förklarat just detta för mig, om hur olika Han rustar oss. Jag vet ju att jag inte är ensam om dessa ökenvandringar. Idag, med detta inlägg vill jag genom mina tårar och genom min nöd, tala om för dig, du som upplever att Herren gått förbi dig, att Han älskar dig såååå. Han går aldrig förbi, men Han vet vilken styrka som finns i dig, och Han rustar dig för ett högre syfte. Ge inte upp, du älskade Guds barn. Du har tänkt dessa tankar mycket den sensate tiden och här är en hälsning till dig: Ge inte upp! Herren har utsett dig med för ett högre syfte. Han kommer att visa dig så småningom, men fram till dess måste du lita på Honom. I allt du gått igenom finns en röd tråd. Detta skickliggör dig i den tjänst Han kommer att sätta in dig i.

Vila med mig vid Herrens fötter. Gråt med mig om du vill. Vi har sagt till Herren åtskilliga gånger att vi vill lära känna Honom och tjäna Honom, komma nära Honom. Det är det som händer just nu, men det gör ont. Han bär oss. Gud välsigne dig/er, kära syskon i Herren<3