"Beskåda liljorna på marken, hur de växer" (Matt. 6:28)
"JAG behöver olja", sa en gammal munk, och så planterade han ett ungt olivträd. "Herre" bad han, "det är i behov av regn, för att dess späda rötter ska få dricka och då kunna breda ut sig. Sänd milda skurar! " Och Herren sände milda skurar. "Herre", bad munken, "mitt träd behöver solsken . Giv solsken, jag ber dig." Och solen sken förgyllande de regndrypande molnen. "Nu, käre Herre, giv frost, som kan stärka växten", ropade munken. Och se, det lilla trädet stod där skimrande vitt av frost. Men när kvällen kom, dog det.
Då sökte munken upp cellen, där en annan munkbroder bodde, och omtalade för honom sin sällsamma upplevelse. "Jag har också planterat ett litet träd", sa han, "och se, det trivs alldeles förträffligt. Men jag anförtrodde mitt träd åt dess Skapare. Han, som skapat det, förstår sig också på det bättre än en sådan som jag. Jag framlade ingea önskemål. Jag bestämde varken sätt eller medel. "Herre sänd vad det behöver", bad jag, "storm eller solsken, vind, regn eller frost. Du har skapat det och Du förstår dig också bäst på det."
Hela min omsorg kastar jag nu
Jesus på dig, Jesus på dig
Ingen förstår mitt hjärta som du
ingen så älskar mig
Om du ock nödgas bruka din kniv
stund efter stund, o Herre dock giv
att jag må leva liljornas liv
stund efter stund hos dig
Henrik Schager
♥
Jag tycker historien ovan är ett typiskt exempel på hur vi missförstår bönen, hur vi ska be och vad som skulle kunna ske om Gud svarade som vi vill på alla våra böner. Vi vet ju inte hur våra böner bör vara egentligen, men det står i Bibeln att anden manar för oss med rop utan ord. Tack och lov för det.
Vi vill så mycket och vi ser inte själva längre än näsa räcker, som man brukar säga. I förhållande till hur Gud ser så är vi återigen som små barn. Vi bara vill, vill, vill ... det ena och det andra, men har ingen egentlig aning om vad som är bäst för oss i längden.
Det här är en svår bit att lära sig, men nödvändig. Vi behöver söka oss så nära Herren att vi vågar be, ske din vilja och inte min. "Gud, ge mig vad jag behöver". Han älskar oss alla och har olika uppgifter för oss. Vi behöver lära oss förtröstan. "Han ger oss inte en sten om vi behöver mat" (Bibelcitat). Men ibland måste vi gå igenom olika saker för att formas efter Hans vilja, saker måste skäras, brännas bort från vårt eget jag för att vi ska kunna komma Honom närmre, och då fungerar inte den bönen, att Han ska ge oss det och det, på våra villkor.
Jag ber att jag mera ska våga be, ske din vilja, och inte fastna i alla egoböner som vi så lätt gör. Som i berättelsen ovan skulle det snabbt bli katastrof om Gud ordagrannt svarade på våra böner. Vi måste våga lita på Honom och att Han hör och ser vad vi behöver.
Låt oss göra som den andre munken här ovan, att anförtro våra liv i Herrens händer. Det är ju Han som skapat oss och bäst vet vad vi behöver. Han kommer inte att låta oss gå nakna, utan i sin kärlek kläda oss i liljornas dräkt och bruka oss som sina redskap i denna tid. Var därför inte rädd när livet gör ont. Kanske det måste vara så en tid, men vet då att Herren har kontroll och låter dig inte prövas över förmåga.
Vila i det<3
Gud välsigne dig!
Bra skrivet Maria! Väl värt att ta till sig,amen