Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Ur Kathryn Kuhlmans "Ett segerrikt liv" + egna tankar








Guds arvinge

 


Underbare Jesus! Jag ber dig denna stund av hela mitt hjärta, att frälsningen skall bli riktigt verklig för den som läser detta och inte har frälsningsvisshet. Jag ber att den helige Ande på något sätt upplyser vårt förstånd.

Himmelske Fader, jag ber dig upplysa vårt förstånd, så att du i denna stund får lösa dem som är bundna av synd, att du i denna stund visar dem, att de övergått från döden till livet, så att de får uppleva din frid i själ och sinne – känna att deras synder nu blivit dem förlåtna. Nu, i detta ögonblick! Låt dem få känna att din närhet är en verklighet, att din person är en verklighet! Vi ber så innerligt vi kan. Amen.


Även i detta kapitel skall vi företaga oss något som är av stor betydelse för oss. Men glöm nu min person, medan vi har detta förtroliga samtal. Håll hjärta och sinne öppna för Herren Jesus!


Jag skulle vilja påminna om något som i och för sig är ganska enkelt, men ofta glöms bort, och det är följande!


Den enda gång vi kan leva ett kristet liv är nu, just nu. Glömmer du allt annat som säges i detta kapitel, så kom i alla fall ihåg detta, för det är av så stor betydelse.


Det är nu du lever. Det är nu du har ditt tillfälle. Det är nu du möter utmaningen.


Ibland, vet du, kan det vara så, att vi skjuter upp sådant vi har att göra. Vi tänker, att det kan vi göra imorgon eller i nästa vecka. Ofta när vi tänker på att livet kommer att ta slut en gång, då föresätter vi oss, att när den tiden kommer, då skall vi bereda oss för evigheten. Då skall vi göra oss redo att möta Gud.


Men vet du, detta är något du skall göra nu. Det är av allra största betydelse att ha klart för sig, att varenda människa på denna jord kan bli Guds barn medan vi lever.


Du tycker kanske att det låter mystiskt, och det kan jag hålla med om. Det är ett mysterium. Vem kan väl fatta eller förklara detta mysterium, som bokstavligen innebär att bli Guds arvinge och Kristi medarvinge nu? Men Skriften säger det.


Vi skall slå upp bibeln och se efter, vad som står i 1 Joh 3:1. Där läser vi:


”Se, vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi får kallas Guds barn, vilket vi också är …”


Tänk efter ett ögonblick! Vem kan fatta Kristi barmhärtighet? Den störste vetenskapsman, den skarpaste hjärna här i världen, kan inte fatta Kristi barmhärtighet eller hans nåd och hans medlidande med oss människor.


Men utan hans barmhärtighet och nåd skulle det vara ute med oss. Jag är absolut säker på det. För inte en enda av oss har gjort sig det minsta förtjänt av vår himmelske Faders välsignelse. Vi är ju bara att likna vid ynkliga stoftkorn. Vi är fullständigt beroende av honom för varje slag vårt hjärta slår, för varje andetag, ja, för själva livet.


Vem vågar säga, att han lever oberoende av Guds barmhärtighet? Vilken människa kan drista sig till att säga, att han eller hon klarar sig utan Guds nåd? Det är tack vare hans barmhärtighet vi andas. Det är hans nåd, som håller oss vid liv.


Tänk förresten på Guds kärlek! Vem kan fatta höjden och djupet av den allsmäktige Gudens kärlek? Ibland får vi liksom små glimtar därav, och vi blir överväldigade av hur stor den är. Men vem kan fatta den? Gud älskade oss, medan vi ännu var syndare.


Gud hatar synden, tänk på det, men han älskar syndare.
Är du alltjämt en syndare, hatar han den synd som gör dig till syndare, men han älskar dig som individ. Så enkelt är det.


Låt oss läsa det där bibelordet ännu en gång:


”Se, vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi får kallas Guds barn, vilket vi också är …”


Det är alltså därför han älskar oss, som vi kallas Guds barn.


”Därför känner världen oss icke, eftersom den icke har lärt känna honom. Mina älskade …”


O, vad jag tycker om det där uttrycket ”mina älskade”! Det ligger en sådan ömhet och en sådan omsorg i de orden. ”Mina älskade, vi är nu Guds barn …”


Lägg märke till det lilla ordet ”nu”. Det består av bara två bokstäver. ”… Vi är nu Guds barn”, just nu! ”Och vad vi skall bli är ännu icke uppenbart. Men det vet vi, att när han en gång uppenbaras, skall vi bli honom lika, ty då skall vi få se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig liksom Han är ren.”


Jag är så förtjust i dessa verser, att jag strukit under dem i min bibel.


”Mina älskade, nu …” I detta ögonblick, nu när du läser detta!


- Äsch, säger världens barn, ni är ju bara Kathryn Kuhlman i alla fall.


Jag vet det. Men kom ihåg en sak. Det råder ett släktskapsförhållande mellan Kathryn Kuhlman och den allsmäktige Guden och det gör henne till Guds arvinge och hans älskade Sons medarvinge!


Det är det som kallas frälsning!


I samma ögonblick som du tar emot Jesus som din personlige frälsare, uppstår ett liknande släktskapsförhållande mellan Gud och dig.


Frälsning är mer än att ta emot vad Jesus gjorde för dig, när han dog på korset. När du tar emot vad han gjorde för dig, blir du samtidigt Guds arvinge. Du behöver inte vänta tills du dör. Du behöver inte vänta, tills ditt hjärta slår sitt sista slag och du lämnar detta jordeliv för att flytta hem till Herren. Du behöver inte vänta till dess med att bli Guds arvinge.


Nej nu! Jag vill verkligen betona det lilla ordet ”nu”, för det har så oerhört stor betydelse för hur du lever, vad du gör, hur du uppträder – det liksom styr hela ditt varande. Det ger dig en helt ny syn på allt, och du kommer strax att finna, att nu först har du börjat leva.


Ofta säger folk till mig:


- Kathryn Kuhlman, ni verkar alltid så glad och lycklig!


Ja, varför skulle jag inte vara det? Jag vet på vem jag tror. Det gör det samma hur mörkt det är där ute i världen. Det gör det samma hur djupt i synd denna värld är sjunken. Det gör det samma hur omoraliska människorna är i våra dagar, jag vet ändå på vem jag tror och vem jag tillhör. Jag är visserligen fortfarande i världen, men inte av världen.


Skulle jag gå ut ur rummet, där jag nu sitter, och gå nedöver gatan här i Pittsburgh, skulle jag måhända få bevittna förfärliga saker, kanske det samma som hände på Noas tid. Det kunde inte gärna vara värre då, än det är nu, för vad skulle det i så fall gälla?


Denna generation gör ju i allt som den behagar med sin kropp och på annat sätt. Det finns då sannerligen ingenting mer att ta till. Djävulen har inte flera nya knep att fördärva människor med. Han har inte kunnat hitta på något nytt sen Noas dagar. Det finns ingenting nytt sen Sodom och Gomorras dagar. Ja, så är det.


Men vet du vad? Trots allt detta kan jag gå längs Storgatan här i Pittsburgh och bevittna alla dessa förfärliga saker och ändå veta, att även om jag fortfarande är i världen – för jag är ju ännu i kroppen – så är jag inte av världen. Jag har inte någon del i allt detta.


Varför? – Därför att jag är Guds arvinge och Kristi medarvinge.


”Mina älskade, vi är nu Guds barn …” Nu, i detta ögonblick, på grund av det som skedde med oss i pånyttfödelsen. Det är orsaken.


Vi bör inte ge oss i lag med människor som sysslar med dessa saker. Det är något som Guds ord tydligt varnar oss för.


Jag skulle begå synd, om jag bleve som dessa människor. Om jag såg ut precis som de och gjorde som de, om jag bleve som de, då kunde det inte sägas om mig, att jag var i världen men inte av världen.


Och om jag är av världen, kan jag inte vara Guds arvinge och Kristi medarvinge. Guds barn gör inte sådana saker och uppträder inte på sådant sätt. Ser du inte, hur enkelt detta förhåller sig?


”Nu!” Jag älskar det ordet. ”Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli, det har ännu icke blivit uppenbart.” Är det inte härligt och underbart?! Men det kommer att bli ännu härligare, när detta dödliga har iklätt sig odödlighet och detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet. Öga har inte sett, och öra har inte hört, vad Gud har berett åt sina barn. Men han har gett oss ljus över allt vi behöver nu. Vi får ta ett steg i taget och en dag i taget. Jag tycker det är så underbart, att jag skulle vilja ropa högt.


Men låt oss fortsätta.


Jag vill påminna om detta enkla förhållande, som så ofta blir glömt, att enda gången vi kan leva ett liv i seger är nu. Och enda sättet vi kan vinna seger genom Jesus Kristus, det är att vinna den segern nu, i denna stund. Det liv jag talar om är inte något att gripa till i nödfall.


Det är så många, som är inställda på att någon gång i framtiden vittna om att Jesus tagit sin boning i deras hjärta – att han är inneboende i dem – men de väntar på att någonting extra ska ske.


Kanske du också går och väntar på att du skall få ditt stora ögonblick, då du skall vittna om Guds makt. Du väntar kanske på ett tillfälle att göra det offentligt.


Nej, min vän, det är nu idag du skall göra det. Vänta inte på att få ett tillfälle en annan gång. Det finns de som väntar på att det skall bli bönemöte eller friluftsmöte eller kanske ett tillfälle till samtal någon mera känd person, och då skall de vittna.


Vad mig beträffar inser jag mycket väl, att min uppgift inte är begränsad, till att vittna bara på offentliga möten. Det är något som kommer i andra rummet. Det bästa tillfället jag har att vittna om Jesus är inte när jag står framför flera tusen människor. Nej, det bästa tillfället att vittna som jag har, det är nu!


Min önskan och bön, att den helige Ande skall göra detta klart även för dig. Och om jag inte har segern nu, hur i all världen skall jag då kunna ha seger, när jag står på en talarstol framför flera tusen människor?


Du förstår, detta är någonting konstant. Det är inte något som jag liksom tänder och släcker. Det är inte som en elektrisk strömbrytare, som jag vrider på när jag behöver. Jag skall säga dig en annan sak också: Du behöver inte spara på strömmen i det här sammanhanget!


O, att jag kunde förklara detta så tydligt för dig som jag ville, för detta rör sig om det underbaraste liv som finns här i världen – Livet med stort ”L”. Det är det här som gör att frälsning blir något annat än religion. Religion är något som du kan liksom hänga undan i garderoben tillsammans med söndagskläderna och sedan ta fram nästa söndag. Religion är något som jag inte kan med. Men det är något som många människor håller sig med.


Vad jag talat om, det är liv
, och inte något man hänger undan med söndagskläderna. Det är något som är med hela tiden, varje dag – nu!


 ♥



Mina tankar om texten ovan ...



När jag i början av hennes text läser om att hon ber den Helige Ande att upplysa vårt förstånd, så tänker jag som så, att vi kan inte vara riktigt säkra på att vi tänker rätt, bara för att vi är kloka och förnuftiga människor. När det gäller saker och ting som handlar om ett av Gud speciellt givet förstånd, eller så, så handlar det inte bara om att tro att allt jag tänker och tycker är rätt och riktigt för att jag är en aktiv kristen, går i kyrkan på söndagarna, är med i alla möjliga hörn, eller är pastor eller äldste eller evangelist, eller vad du vill.



Andlig klarsynthet, eller andligt förstånd, eller vad vi vill kalla det, tror inte jag att vi kan få utan att röra våra steg närmare och närmare Honom. Jag tror att det, den gåvan, är en frukt av ett liv nära Jesus, när man tagit steget och lämnat sig själv och sitt eget ”under mattan” där det hör hemma. När man förstår att man ingenting är i sig själv. Då tar Han sin boning i oss helt, och då hör vi Hans rös, vi upplever då automatiskt denna frid som hon berättar om, och man är då också mer syndamedveten, och man lever med Honom i allt man företar sig, vad det vara må.


Sen har vi detta alltid återkommande problem med ”NUET”, att kunna leva i det. Hur många av oss kämpar inte dagligen över allt som varit, och allt som oroar oss för framtiden? Det har varit jag själv i ett nötskal!! Jag har levt så tills för bara ett par år sen, då Gud befriade mig från detta.


Man kanske tänker, äh, idag vill jag göra det och det. Hjälpa den människan, eller den, eller den grannen mittöver, eller … det kan jag göra någon annan gång, och så hänger man sig med gott samvete till sig själv och sitt ego. Så här upprepar sig dagarna, veckorna, månaderna och åren för många kristna. Vet du vad, så här är sanningen. Lever du så, så gör du INGEN GUDSTJÄNST ALLS! Och du är såååå långt ifrån var Gud vill ha dig.


Men vet du: Jesus älskar dig ändå!!! Men Han längtar efter att du ska närma dig Honom. Han står redan där med utsträckta händer och vill ha en närmare ”helylle”-relation med dig. Hans nåd är så stor och hans barmhärtighet så djup, att Han aldrig tappar tålamodet. Men jag är säker på att Han ofta gråter över oss, hur vi beter oss mot Honom och mot Hans skapelse, jorden, och människan. Men Han vet vad som finns inne i oss, och ser hur vi kämpar var och en, innan vi kommer in så nära Honom att vi helt kan uppfatta Hans röst. Det är kärlek det!
 ”För inte en enda av oss har gjort sig det minsta förtjänt av vår himmelske Faders välsignelse”.


Det finns inget som vi någonsin kan tacka oss själva för. Allt är av nåd. Varken du eller jag är mer värd än någon annan. När jag arbetade bland missbrukare brukade jag ofta tänka på detta. I Gävle på 90-talet, satt jag ofta på Torget bland ”mina älskade gubbar”. Jag såg dem som jämlika och visste att Gud älskade inte mig ett endaste dugg mer än vad han älskade nån av dem.


Gud hatar synden, tänk på det, men han älskar syndare
! Och vem bestämmer vad som är mer synd än något annat? Det brukar vi människor vara duktiga på, att stämpla varandra som syndare, i synnerhet vi kristna! Tror du att ”gubben på bänken”, han med trasiga kläder och stinkande och eländig, tror du att han med sin ”pava” är mer syndig än en kristen som sitter i kyrkbänken och tänker ett ont ord om någon i församlingen? Det kan du genast glömma isåfall. Den som i det fallet är syndaren är den kristne!!


Det är så mäktigt att vi som är inget i oss själva, får kallas, ”mina älskade”, av världens skapare. Visst är det underbart!!! Vi ÄR Guds barn! Det råder alltså ett släktskap mellan den som tagit emot Jesus och Gud själv!!!


Kära du! Vänta inte med att lägga dig så helt i Hans händer, så Han får uppfylla hela din varelse med sig själv. Vänta inte till nån annan gång med att vittna om Honom. Vänta inte med att hjälpa din nästa redan idag. Vänta inte med att uppmuntra den sorgsne, gör det nu!


Tänk inte bara att, på söndag, i kyrkan, så ska jag vara jätteglad och snäll mot alla, jag ska hälsa på så många som möjligt, och hoppas alla tycker om mina goda bullar jag bakat … etc. Tjäna Gud NU! Idag är nu –NU, imorgon är nu -imorgon o s v. Det betyder att vi ska glädjefyllt tjäna Gud varje dag, för NU = ALLTID!


Jag avslutar detta med det sista stycket igen av dagens inlägg från Kathryn Kuhlman, och så ber jag om Guds välsignelse över er läsare <3.


Mia

*



O, att jag kunde förklara detta så tydligt för dig som jag ville, för detta rör sig om det underbaraste liv som finns här i världen – Livet med stort ”L”. Det är det här som gör att frälsning blir något annat än religion. Religion är något som du kan liksom hänga undan i garderoben tillsammans med söndagskläderna och sedan ta fram nästa söndag. Religion är något som jag inte kan med. Men det är något som många människor håller sig med.

Vad jag talat om, det är liv, och inte något man hänger undan med söndagskläderna. Det är något som är med hela tiden, varje dag – nu!



*


 

 

 

 

Ur Kathryn Kuhlmans "Ett segerrikt liv" + egna tankar











Frälst på fakta, inte på känslor

 

Tusenden och åter tusenden har upplevt pånyttfödelsens fantastiska under. Guds frälsning är lika påtaglig och verklig som Gud själv – lika verklig som Jesu Kristi person. Frälsning är det mest realistiska som kan hända en människa, ty frälsning är baserad på sanning.

Jag skall strax återkomma till detta, men först måste jag förklara en sak. Jag tror nämligen, att känslorna, hänryckningen och den översvallande glädjen över att ha blivit frälst genom Jesus Kristus inte är detsamma som själva frälsningen.

Du och jag är frälsta på grund av något som hände, när Jesus dog på korset, och genom tron på detta tar vi emot förlåtelse – enbart genom tron.

Vad som är sanning om oss är, att vi är födda i synd, men så kom Jesus och betalade till fullo genom sin offerdöd på korset priset för vår frälsning, och vi räcker nu bara ut vår troshand och tar personligen emot, vad Jesus har förvärvat åt oss.

Tänk, han köpte oss fris och betalade hela priset Allt vi har att göra, det är att personligen ta emot detta som är köpt och till fullo betalt för oss.

Det är inte alltid detta mottagande åtföljes av så starka känslor. Ibland händer det, men inte alltid.

Jag har ofta sett människor komma fram för förbön, när inbjudan har gått ut i eftermötena, människor som kommit fram på samma sätt vid flera tidigare tillfällen, och jag har frågat:

- Varför kommer ni fram igen för att söka frälsning?

- Nja, har man svarat något dröjande, jag kände inte som att jag blev frälst då. Jag kände inte att jag fick syndernas förlåtelse.

- Hör nu på mig, har jag då sagt. Känslorna har på det hela taget inget att göra med saken. Frälst är man på grund av fakta och inte på grund av vissa känslor. Det ögonblick man i tro tar emot vad Jesus har vunnit åt oss, tar emot våra synders förlåtelse, blir man frälst. Bibeln säger:

”Om vi bekänner våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder.”

I samma ögonblick som du bekänner dina synder blir du frälst, vare sig du känner det så eller ej.

Men känslorna kommer, hänryckningen och glädjen kommer, när det går upp för dig, att Gud nu blivit din himmelske Fader, att dina synder blivit förlåtna och att du inte behöver träda fram inför Guds domstol för att göra räkenskap för de synder du begått, innan du blev frälst – för de har blivit dig förlåtna.

Om inte den vetskapen gör dig lycklig, om inte det ger dig verklig glädje och gör dig hänryckt, ja, då är det nog inget annat heller, som kan göra det. Men kom ihåg detta, att din frälsning bygger inte på känslor utan på fakta.

Nu vet vi, att det finns människor, som hela livet låter sig vägledas av sina känslor. Känner de sig inte riktigt bra, när de vaknar på morgonen, då kommer allt i olag för dem den dagen, och de basunar ut vitt och brett, hur illa ställt det är med dem.

Men känner de sig bra och i form, när de vaknar, då ler hela världen mot dem sedan. Allt hänger på urudana känslor de har. De har seger, när de känner sig väl till mods, men är de missmodiga och nere, då menar de att Gud övergivit dem. Egentligen beror alltsammans på om de sovit gott eller dåligt under natten.

Men det förstår du väl, min vän, att inte ändrar Gud på sig allteftersom du sover, om du sover gott eller dåligt.

Nu händer det ofta, att en troende som fått seger över synden blir så översvallande glad, att den känner sig lyft över allt och alla. Men det är inte alltid så. Därför ska vi inte tro, att Gud övergivit oss, om glädjekänslorna uteblir. Gud vill att vi skall lita på honom. Han vill att vi skall tro hans ord och inte bygga på hur vi känner det.

Därför säger jag ännu en gång:

- Förlita dig inte på dina känslor utan på hur det verkligen förhåller sig. Tänk mindre på hur du känner dig, mindre på segern, mindre på välsignelsen – men mer på honom som välsignar, mer på Jesus och den helige Ande. Så skall det vara.

Håll inte på och undersök din tro. Tro är inte något du blidlikt talat stoppar i fickan och sen tar fram och tittar på när det passar – och sen stoppar ned igen.

Likadant förhåller det sig med frälsningen. Det är inte något som du har i en påse, tar fram och tittar på och sen stoppar ned i påsen igen.

Frälsningen är ett sätt att leva! Att vara uppfylld av den helige Ande är något mer än enbart en viss upplevelse, som varar i fem, tio eller kanske femton minuter. Det är ett sätt att leva!

Därför skall du inte hålla på och analysera och pröva din seger. Vad du skall göra, det är att bevara en enkel tro på Gud. Du skall leva ett liv i honom från dag till dag och från stund till stund och veta, att han kan inte och kommer inte att svika dig.

Ibland har jag tänkt, att det verkligen är bättre att komma in i ett segrande liv som kristen genom att bara tro i alla enkelhet – utan någon hänryckning eller starka känslor.

Ibland hör vi folk berätta om sina väldiga upplevelser. Min frälsningsupplevelse var sådan. Men tusentals människor blir födda på nytt utan att uppleva några starka känslor i samband därmed.

Känslor eller inga känslor ändrar alltså inte på det förhållandet, att du blivit född på nytt. Gud är din himmelske Fader, och han är vid din sida. Jesus Kristus förändras inte efter dina känslor. Han är i fortsättningen din Överstepräst. Den helige Ande är i fortsättningen kraften i treenigheten. Vare sig du känner att Anden är dig nära eller ej, så är Han där. Ty när hänryckningen och känslorna försvunnit, och livet ter sig grått och vardagligt, kan vi lätt frestas att tro, att segern också är borta med känslorna. Men jag upprepar vad jag ofta säger: Först och viktigast är den påtagliga verkligheten, i andra rummet kommer tron, sedan kommer känslorna i tredje hand. Den ordningen skall det alltid vara.

Men låt oss nu gå vidare.

Bli inte så förvånad, om andra inte ser din seger! Jag skall aldrig glömma vad Julia, en kär judisk syster, en gång berättade, när hon vittnade. Så här sa hon:

”När jag tog emot Kristus som min frälsare, var det en oerhörd upplevelse, så jag tänkte, att när jag kom hem, skulle min man och hela min familj vilja uppleva detsamma som jag, så snart jag berättat därom för dem. Men de bara såg på mig och tycktes tro, att det gått runt i huvudet på mig. Nu visste jag för all del, att min familj var lite egen, men jag hade vänner som var intelligenta. När jag berättade om min upplevelse för dem, skulle de helt säkert förstå mig, menade jag. Sen skulle de helt säkert rusa till nästa möte i kyrkan för att få uppleva det samma som jag. Men de lät sig inte beröras det minsta. Då blev jag nästan kritisk, både mot min man, min familj och mina vänner. Jag tyckte de var dumma!”

Så hade alltså Julia funnit det. Kom ihåg en sak: Det har bara varit en enda som levt ett absolut syndfritt liv, nämligen Jesus Kristus. De som var de religiösa ledarna på den tiden, då han vandrade omkring här på jorden, de var så förblindade, att de inte såg det segerrika liv han levde. De kallade honom för vindrinkare! De förstod överhuvudtaget ingenting av det fullkomliga i Jesu Kristi liv. De var så förblindade, att de inte ens förstod, att han var den levande Gudens Son. Och han som levde detta syndfria liv, honom kallade de vindrinkare!

Det kan väl hända, att de kallar dig för något som är värre än så, men le bara och ge inte igen!

Vet du något mer de sade om Jesus?

”Vi vet att den mannen är en syndare”, sade de. Det kan vara skäl att tänka på det och att inte bli överraskad, om dina medmänniskor inte ser att du lever i seger.

Fortsätt bara att vara ödmjuk. Det är det mest överbevisande. Ödmjukheten är den främsta av de kristna dygderna. Det finns faktiskt inget som i högre grad kan verka överbevisande på en ickekristen, när det gäller vad frälsning är, än en ödmjuk kristen, som lever ett liv i seger genom Jesus Kristus.

Låt oss därför vara ödmjuka! När vi känner oss trötta på människor, när de kritiserar oss för att vi är så renläriga, då får vi inte bli kärlekslösa eller bittra. Vad som än händer, ge inte rum åt en bitter ande. Tag inte på dig den där minen som säger: jag är heligare än du! Nej, inte för ett ögonblick! Annars förlorar du både segern för egen del och det goda inflytande, du kan ha på din omgivning.

Det finns nämligen ingenting mer frånstötande i denna värld än en person som säger sig vara kristen och som visar upp denna ” jag-är-heligare-än-du”-fasad. Det är avskyvärt.

Och nu en sak till sist, som gäller dig som är andedöpt.

Jag tvivlar på ditt andedop, om du säger att du blivit uppfylld med den helige Ande och samtidigt är fanatisk och vill ge sken av att vara heligare än andra. Sånt har inget samband med den helige Ande – och inte heller med Jesu sinne.

Det har däremot ödmjukhet. Jesus, den levande Gudens Son, antog tjänareskepnad, band ett linnekläde om sig och tvättade sina lärjungars fötter. Han visade oss, hurudana vi skulle vara. Då borde väl vi som är andedöpta leva för att tjäna. För då kommer vi att bli till ett vittnesbörd om vår Herres och frälsares ödmjukhet, som vi blivit delaktiga av. Då kommer vårt liv att vittna om att den helige Ande bekläder oss med kraft att tjäna.




 

                             ♥                              






Ja, kära vänner, frälsningen, att leva ett liv i samklang med Gud är ju det absolut mest naturliga som finns. Han skapade oss, människan, till sin avbild, till att leva vid Hans sida. Att kontakten bröts mellan Gud och människan var ju människans val, och därmed bröts det naturliga bandet med universums skapare. Han gav oss en fri vilja, av kärlek. Men inte ens första generationen i skapelsen, Adam och Eva, klarade av att leva i renhet.

*

Men tänk, Gud vägrade ge upp om människan, sin älskade skapelse. Om och om igen försökte Han återupprätta det som brustit, och längtade efter att få tillbaka kontakten med oss människor. Gång på gång svek vi Honom, och sen gick Han själv ned på jorden i egenskap av människa, när Han sände sin egen, enfödde son till jorden, för att som enda uppdrag dö för hela världens synd och skuld, och sätta oss fria. Men för att den friheten ska gälla för oss, måste vi ta emot Jesus i våra hjärtan, se det som Han gjorde för oss på Golgata som den enda vägen till Gud, och tro på att Han lever idag. Han är bron, den enda, mellan människan och Gud. Ingen annan kan ge oss frälsning. Genom inget annat namn kan vi finna frälsning, genom namnet Jesus.

*

Jag är ju uppväxt med ena foten i kyrkan och den andra ute i världen. Min familj var kristen och jag fann delvis en plats i den gemenskapen. Det som var en av de svåraste sakerna med kyrkan för mig var att jag fick en falsk bild av hur lycklig och glad man blir när man blir frälst. Jag var ju frälst, men bar på djup sorg som jag hade med mig från småbarnsben, eller t o m med modersmjölken. Alla pratade också om friden som man kände i sitt hjärta när man var frälst. Allt detta var fullständigt fel. Jag var knappast lycklig, och vad ens frid i hjärtat var, hade jag ingen aning om. I min själ fanns tidigare bara oro och sorg, ända tills för bara några år sen. Jag kände mig mindre värd och utanför i alla de församlingar jag var med i, och den glättiga ytligheten och alla klappar på axeln drev mig periodvis bort från kyrkan. Jag har förstått på senare år, att vara frälst, att leva med en Gudsgemenskap har INGENTING med känslor att göra, och ingenting med religion att göra. Min barndomsungdoms/livs hörda predikningar om glädje i Gud, liv i lycka och överflöd, och mycket annat förstörde mycket inom mig. Nu har Gud läkt dessa bitar i mig, och idag vet jag att glädje i Gud handlar om något helt annat, än att springa omkring i kyrkan och småskratta och klappa varann på axeln. Det är att ha funnit en sann och verklig, djup och trygg gemenskap med Jesus själv, helt oberoende av någon församling. Han har läkt mina sår på insidan. Amen.

*

Det spelar ingen roll hur jag mår eller känner det. Jesus går med mig varje dag, och jag VET att Han bär mig genom allt. Det är sann trygghet. Sen jag började söka Gud på allvar för mig själv, med bön och bibelläsning så har jag funnit friden jag så länge sökt, och jag har funnit glädjen i Gud och vet idag att min relation med Gud bygger på fakta och inte på mina känslor. Det är en underbar sanning.

*

Min barnsliga, enkla tro på Gud är det starkaste och största jag någonsin tagit emot. Och oavsett vad jag kan känna vissa dagar när smärtorna i kroppen, eller utmattningen tar överhand, när jag gråter av förtvivlan, eller känner mig liten och grå, oavsett allt detta så vet jag idag att JAG HAR SEGER i JESU NAMN. Aldrig tvivlar jag mer på att Han bär mig, genom allt, trots allt. Han är den enda tryggheten och hjälparen. Han är LIVET.

*

Det är en skrämmande tid vi lever i just nu, och Kathryn Kuhlman är död sen länge. Men vilken gudskvinna hon var. Hon är ett sant föredöme. Hon var klarsynt och levde för Herren. Idag lever vi bland splittrande församlingar, och många av våra präster, pastorer och andra ledare, går sin väg från Gud, och många av oss följer med och bara tar för givet att de vet bäst. Man kan undra vad som händer. Det är sjukt! Men, vänner, vi lever i den tiden nu då allt detta måste hända. Det är bibliskt. Men det är oerhört sorgligt, man blir djupt bedrövad av hur blinda många ur Guds folk är. Vet ni vad jag tror och är övertygad om: OM vi verkligen lever nära Jesus, så KAN VI INTE gå vilse. Vad betyder då detta? Jo, det betyder att stor del av Guds folk är vilse, och lyssnar på andra krafter och inte på Guds röst.

*

Istället för att bli bittra och kärlekslösa, låt oss be Gud om kärlek i överflöd, till varandra och till alla medmänniskor. Det står i Guds ord: ”Alla ska förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek”. Här ligger nyckeln till sann väckelse. Låt oss fyllas av Guds kärlek och låt oss också be för varandra, be för vårt älskade Sverige. Jag ber om förkrossade hjärtan, om böjda knän, om förvandlade sinnen och väckelse i våra liv. Då först kan vi se ett förvandlat land. Låt svärdet gå genom Sverige, kära vänner.

Gud välsigne er alla<3<3<3

 

Mys med min Manda i Lillebo <3 10/5-11




"Min plats att vara"







redigerat foto (fotat från vår brygga)








Manda vid gitarren. Jag älskar att se henne glad och höra henne sjunga. Hon har så fin röst<3








Min älskade dotter <3<3<3







Soldäcket vid Lillebo<3 Det är helt otroligt vad jag älskar detta lilla paradis!!!!<3<3<3








MYS!!!!!








Här finns så mycket vila, lugn och ro, och fiskmåsarnas ljuvliga skri. En del hatar det ljudet, men jag älskar det. För mig betyder det hav och frihet <3







<3<3<3







Jag är sååå tacksam över att få ha denna härliga plats, och bara få njuta av Guds skapelser i naturen.






En stund av filosoferande<3






Här finner jag inspiration till allt skapande. Det är ljuvligt!<3