Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Ur Kathryn Kuhlmans "Ett segerrikt liv" + egna tankar













Jesus Kristus, den levande Gudens son

 



Den 23-åriga flickan hade kommit med flyg från New York för att vara med på vårt fredagsmöte i Pittsburgh. En förtjusande flicka. Hennes anhöriga är mycket religiösa. De bor i en stad i södern. I flera släktled har alla i familjen tillhört samma församling där i stan. Redan innan någon föddes i den familjen visste alla, att när det barnet var fött, skulle det få följa med till kyrkan för att sen, när det blev gammalt nog, bli upptaget som medlem. När man sen varit med litet och utvecklats, skulle det bli dags att axla ansvar och åtaga sig skilda uppdrag i församlingen, för så hade alla andra i släkten gjort tidigare.

Men så hände det att denna 23-åriga studentska gjorde uppror mot denna ordning och blev den första i familjen, som bröt mot traditionen.

När hon nu kom till Pittsburgh, var hon mycket aggressiv men samtidigt öppen mot mig, då vi samtalade.

- Fröken Kuhlman, sa hon, jag orkar inte ha något med religion att skaffa längre. Allt vad religiöst är kväljer mig. Jag är så trött på alltsammans.

Hon gjorde ett uppehåll, och innan hon fortsatte, såg jag på henne och sköt emellan:

- Är det inte ganska besynnerligt, att vi båda två ser likadant på den saken?

Hon bara tittade på mig. Jag hade överrumplat henne fullständigt, och nu stod hon där och bara gapade. Hon fick inte fram ett enda ord, trots att jag mycket väl förstod, att hon ännu inte sagt allt hon hade på hjärtat, så jag fortsatte:

- Du hörde alldeles rätt. Skulle jag vara tvungen att vara religiös, skulle jag aldrig gjort vad jag gör idag. Jag är inte sån till min läggning, att jag skulle ha lätt för att vara religiös.

När jag var liten, var jag den besvärligaste ungen i hela kvarteret. Alla visste, att Joe Kuhlmans flicka kunde då hitta på allt slags hyss.

- Du vet, sa jag, det finns en del människor, som är liksom födda kristna, födda till att vara goda – som exempelvis Myrtle, min äldsta syster. Hon har väl varit kristen ända sen den dagen hon först såg dagens ljus. Det har alltid fallit sig så naturligt för henne att vara snäll. Jag var helt annorlunda, och jag begriper inte, varifrån jag fick allt, och det gjorde nog inte far och mor heller. Vara religiös – nej, det kunde jag helt enkelt inte, och jag är fortfarande trött på allt vad religiöst heter.

Flickan sade fortfarande ingenting. Hon var tydligen alltför chockad till det, så jag fann för gott att fortsätta min utläggning:

- Men vet du, jag har blivit alldeles betagen i Jesus. Jag älskar honom. Jag är mer förtjust honom än i någon annan här i världen. Hela mitt liv rör sig nu kring bara honom, Jesus Kristus, den levande Gudens Son. Jag ska villigt erkänna, att jag verkligen älskar honom.

Den unga flickan stod fortfarande och bara gapade. Aldrig förr hade någon talat till henne på detta sätt.

- Hade det bara gällt att vara religiös, fortsatte jag, hade jag aldrig kunnat hålla på som jag gör, men nu gör jag det tack vare en person. Allt som har med min tro att göra rör sig kring en person: Gud Fader som person, Jesus Kristus som person och den helige Ande som person. Inte kring någonting kallt och opersonligt, kring någon institution eller organisation, inte kring enbart en religion. Nej, här gäller det någonting personligt, något för mig livsviktigt som ger mitt liv mål och mening. Vad beror det på att det blivit så? Ja, det ska jag tala om: det beror på att jag lever ett liv. För mig är det inte fråga om rätt och slätt religion.

Vi samtalade ännu en stund, och innan hon gick, såg hon allvarligt på mig och sa:

- Fröken Kuhlman, nu förstår jag alltsammans. Bed för mig, att jag får allt det som Gud har ämnat för mig här i livet.

Min vän, förstod du detta?

Guds religion har aldrig gjort människor olyckliga. Tänk bara efter! Är månne allt detta som du sysslat med i åratal enbart religion? Det är skaror av människor världen runt, som bara har en eller annan religion – och bra nog mycket därav för att bli olyckliga. De har det svårt, trots att de är religiösa.

Vet du, varenda söndag fylls kyrkorna av religiösa människor, och många gånger är det så, att den som står i talarstolen eller på plattformen har inget mer att komma med än religion.

Det är alltsammans.

Guds ord har aldrig blivit levande för talaren. Jesus Kristus har aldrig blivit en levande personlighet för honom eller henne. Gud Fader framstår fortfarande som enbart någonting dunkelt och mystiskt, någonting i fjärran. Det hör man på vederbörandes sätt att bedja. Man är liksom inte riktigt riktigt säker på vem man ber till, om det är till en person eller ej. Inte heller tycks man vara säker på att den man ber till hör – och i varje fall inte om han svarar på bön.

Det är orsaken till att den Helige Ande aldrig får tillfälle att utföra sitt verk i en människa som bara är religiös. Det är en ofantlig skillnad mellan å ena sidan religion och å den andra sidan Gud Fader som person, Jesus Kristus som person och den Helige Ande som person.

Är du bara religiös? Tänk efter ett ögonblick! I så fall är du inte ensam om att vara det. Det finns massor av människor som har det som du. Men hör nu! Om hela ditt liv rör sig kring en person, då har du någonting mer än enbart religion. Då har ditt liv fått en mening. Bibeln, Guds ord, har blivit levande för dig, du är glad och har fått frid i din själ.

Guds religion har ännu aldrig gjort någon människa olycklig. Herren Jesus gläder sig aldrig heller över någon olycka. Det är konstigt, vad många religiösa människor det ändå finns, som har den uppfattningen, att Jesus finner en glädje i att göra människor olyckliga. Men har inte Jesus sagt så här: ”Detta har jag talat till eder, för att min glädje skall bo i eder och för att eder glädje skall bliva fullkomlig”?

Tänk på att det är bara på ett sätt det går att få ut det bästa av livet. Det finns bara en väg som leder till livet, inga andra vägar gör det.

Får jag fråga: Rör sig din religion omkring Jesus Kristus som person, den levande Gudens Son, och inte bara omkring ett gott föredöme och ett gott inflytande? Rör den sig kring Jesus, som förlåter dig dina synder och lyssnar till ditt hjärtas rop, och innebär då inte detta en utmaning? Är det inte en utmaning till dig att veta att det finns en person som lever för att mana gott för dig, en överstepräst, som bibeln kallar honom, som är intresserad av dig som enskild människa, och att du har en Fader i himmelen som bryr sig om dig?

Enbart religion ger dig ingen överstepräst, ingen som för din talan, ingen vars namn du kan åberopa. Innan Jesus gick bort, sade han:

- När ni vänder er till Gud, då skall ni bedja i mitt namn. Träd fram inför honom, den fullkomlige och absolut helige, och bed i mitt namn, så blir ni bönhörda.

Något sådant gör ingen religion för dig. Enbart religion är någonting kallt och abstrakt. Det finns ingen värme eller kraft däri. Du klarar dig inte, när besvikelser möter eller när du frestas, du består inte i proven eller när döden klappar på och du ställs inför evigheten, om du bara är religiös.

Är du bara religiös? I så fall kommer du inte att bestå i det stora provets stund.

Men låt oss nu se närmare på en annan sak av stor betydelse för oss alla, och jag skulle vilja börja med att säga:

- Bygg inte på dina känslor!

Det händer så ofta, när en troende får seger över medvetna synder, att han blir så glad, för att inte säga hänryckt, att det känns, som om vore han lyft över jorden och det närvarande. Själv skall jag aldrig glömma, hur jag vara med om detta som fjortonåring en gång hemma i metodistkyrkan. Jag glömmer aldrig den söndagsförmiddagen, och jag kan aldrig tvivla på vad som då hände mig. Jag blev så hänryckt av min upplevelse, att när jag gick hem från gudstjänsten, tyckte jag att handlarns hus i hörnet var nymålat. Men det var det ju inte. Det hade säkert inte sett målarfärg på tio år och var i verkligheten lika omålat som det var när jag gick förbi tidigare på förmiddagen på min väg till kyrkan. Och jag var tvärsäker på att gräset blivit grönare också. Jag kände mig så lätt, att jag tyckte att jag knappt nuddade trottoaren där jag gick.

Hade jag väntat att få känna mig så där salig i känslan hela livet, då hade jag nog blivit besviken och dukat under för länge sedan. För det måste jag säga, att jag har haft att gå igenom många djupa vatten sedan den dagen, och jag har upplevt många kolsvarta nätter. Ja, det har varit tider, då jag måst hålla före i tro, att Jesus inte övergivit mig utan fortfarande var mig nära.

Förstår du vad jag talar om? Det har inte alltid känts saligt. Men man skall komma ihåg, att även när de ljuvliga känslorna är borta, är det inget bevis för att Jesus övergivit en, att man lämnats ensam.

Gud vill att vi skall bygga vår tro på honom och inte på våra känslor. Tyvärr är det alltför många människor som ändå gör det. De går enbart efter hur de känner sig. Känner de sig inte i toppform när de stiger ur sängen om morgonen, ja, då menar de att Gud är död, att bibeln inte är sann, och all den andliga välsignelse de tidigare fröjdats över, den liksom rinner bort. Sen går de omkring dagen i ända nedstämda och onyttiga och Gud kan inte bruka dem.

Varför är det så? Därför att man lever på sina känslor. Gud vill att vi skall räkna med honom och vad han sagt och inte med hur vi känner oss. Det är farligt, om vi avgör huruvida Gud är oss nära eller ej genom att på förhand fastställa, hur han skall uppenbara sig. Det är något vi behöver bli frälsta från. Käre vän, tänk mindre på segern, mindre på välsignelsen, men så mycket mer på honom, som ger segern och välsignelsen.

Jag har alltid älskat ett ord av Spurgeon och tänker ofta på det. Han sa så här en gång:

Jag såg på Jesus, och fridens duva flög in i mitt hjärta. Men så började jag se på duvan, och då flög den sin väg!

Vi skall se på Jesus, så låter han fridens duva flyga in i vårt hjärta.

Det är en annan sak också, som jag skulle vilja påminna om. Även den är av stor betydelse. Gå inte omkring och tala om Satan! Jag blir så trött och nedstämd, när jag möter människor som titt och tätt talar om Satans gärningar, att han varit framme här eller där. De är exempelvis tvärsäkra på att det var Satan, som fick deras män att göra det ena eller det andra.

Ingen har väl mer än jag fått erfara, att det finns en djävul och att han är mäktig. Men låt oss tala om Jesus istället för om Satan. Fortsätter du ändå att tala om Satan, kommer du att finna, att du omges av en modlöshetens atmosfär och inte bara du själv, ditt hem kommer att få sin prägel därav. Din make, dina barn, och andra som kommer i din närhet kommer att märka denna modlöshet. Också beror det på dig själv att det är så. Det är du som fört in modlösheten i hemmet genom att syssla så mycket med Satan och med vad han gör.

Nej, fäst din blick på Jesus. Låt dina tankar kretsa omkring honom. Håll inte på och fundera över hur du skall kunna leva i seger, håll fast vid Jesus bara. Det är bättre att vara på den segrande sidan genom tron på honom än genom mer eller mindre uppskruvade känslor. För när känslorna är borta och livet verkar trist, då kan man lätt få för sig, att segern också gått förlorad.

Så här är det: Först den nakna verkligheten, i andra rummet tron och sedan känslorna. Det är rätta ordningsföljden, min vän.


 ♥


Ohhhhh............
jag har alltid också varit sååååååå otroligt trött på och liksom allergisk emot religion. Jag är också uppväxt i en miljö där religion var som ett fängelse, och den Jesus jag fick presenterad i kyrkan i min barndom är inte mycket lik den Jesus jag funnit idag. Tyvärr. Jag blev skadad på fler sätt av religionen, lika som många andra blivit och blir fortfarande.
Nu har jag funnit Jesus på riktigt och lämnat allt vad religion är. Idag har jag funnit en levande relation med Honom och har verkligen hittat livet i Gud.

Jag har av honom själv fått lära mig att inte bygga mitt liv på känslor. Det håller inte! Jag bygger mitt liv idag enbart på tryggheten i vetskapen om att Gud bär mig, och jag har låtit fridens duva, den helige Ande flyga in och bygga bo i mitt hjärta. På allvar.

Jag önskar att alla kunde förstå och längta efter att få lägga sina liv så helt i Herrens händer. Seger genom alla svårigheter kommer ur det. En fantastisk frid, oförklarlig genomsyrar mig på djupet, mitt i allt, trots allt, genom allt.
Tidigare i mitt liv hade jag aldrig kunnat tro att detta skulle kunna hända mig, att jag, jag, som levt ett liv full av ångest skulle kunna skriva dessa rader. Jag som utsatts för traumatiserade händelser i mängd, vuxit upp i ett dysfunktionellt hem, blivit så sviken, besviken, utsatt för övergrepp på olika områden t o m inom kyrkans väggar, blivit psykiskt misshandlad och gått igenom två skilsmässor mm. Jag har trott att jag aldrig skulle kunna få uppleva vad frid är överhuvudtaget. Jag har alltid känt när människor talat om frid, att jag inte vet vad de pratar om, jag har aldrig vetat vad det varit. Förstår ni? Tyvärr är mina erfarenheter från kyrkor just religion. Först när jag djupt skadad i mitt innersta inte orkade vara i kyrkan längre, så började jag söka Gud själv, genom Guds ord och genom bön, slut i mig själv, helt "naken" inför Honom. Det jag fann var enormt. Jag fick möta Jesus själv. Jag är oerhört tacksam och så ivrig att dela med mig av detta. Jag har fått ett liv i Gud/med Gud som ÄR FRID, genom allt. Vet ni att det finns SEGER i namnet Jesus!!!???? Jag bär på kroniska sjukdomar, Fibromyalgi och ME/CFS, och har ständigt svår värk och alltid sjukt trött och utmattad mer eller mindre jämt. Gör jag något som tar energi får jag betala dyrt för det, med sängläge ibland upp till en vecka för en dags engagemang. Ja, så ser mitt liv ut. Rent mänskligt sett är det bedrövligt. Det är många i min situation som kan bekräfta hur fruktansvärt svårt ett liv med dessa handikapp är.

Men vet ni, att trots detta, så har jag vunnit en härlig seger, i Jesu namn. Han har gett mig ett levande hjärta, en levande själ och ett levande hopp. Han har gett mig en glädje som inte bygger på omständigheter och känslor, som inte styrs utav hur jag mår. Han har gett mig en gädje som är rotad i Honom själv.

Kära du, du som kanske står i en situation som du upplever svår. Kasta dig i Jesu armar, lämna allt vad religion heter, och se bara på Honom. Låt honom göra en inre operation i dig som han fått göra med mig.

Gud välsigne dig i detta, kära medmänniska.

Guds kärlek<3<3<3

Mia




Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Maria Jonsson Christensen
skriven :

Så underbart att titta in här i din blogg Maria. Det är så mycket värme i det du skriver. Roligt att se alla fina bilder också. Kram!