Guds arvinge
Underbare Jesus! Jag ber dig denna stund av hela mitt hjärta, att frälsningen skall bli riktigt verklig för den som läser detta och inte har frälsningsvisshet. Jag ber att den helige Ande på något sätt upplyser vårt förstånd.
Himmelske Fader, jag ber dig upplysa vårt förstånd, så att du i denna stund får lösa dem som är bundna av synd, att du i denna stund visar dem, att de övergått från döden till livet, så att de får uppleva din frid i själ och sinne – känna att deras synder nu blivit dem förlåtna. Nu, i detta ögonblick! Låt dem få känna att din närhet är en verklighet, att din person är en verklighet! Vi ber så innerligt vi kan. Amen.
Även i detta kapitel skall vi företaga oss något som är av stor betydelse för oss. Men glöm nu min person, medan vi har detta förtroliga samtal. Håll hjärta och sinne öppna för Herren Jesus!
Jag skulle vilja påminna om något som i och för sig är ganska enkelt, men ofta glöms bort, och det är följande!
Den enda gång vi kan leva ett kristet liv är nu, just nu. Glömmer du allt annat som säges i detta kapitel, så kom i alla fall ihåg detta, för det är av så stor betydelse.
Det är nu du lever. Det är nu du har ditt tillfälle. Det är nu du möter utmaningen.
Ibland, vet du, kan det vara så, att vi skjuter upp sådant vi har att göra. Vi tänker, att det kan vi göra imorgon eller i nästa vecka. Ofta när vi tänker på att livet kommer att ta slut en gång, då föresätter vi oss, att när den tiden kommer, då skall vi bereda oss för evigheten. Då skall vi göra oss redo att möta Gud.
Men vet du, detta är något du skall göra nu. Det är av allra största betydelse att ha klart för sig, att varenda människa på denna jord kan bli Guds barn medan vi lever.
Du tycker kanske att det låter mystiskt, och det kan jag hålla med om. Det är ett mysterium. Vem kan väl fatta eller förklara detta mysterium, som bokstavligen innebär att bli Guds arvinge och Kristi medarvinge nu? Men Skriften säger det.
Vi skall slå upp bibeln och se efter, vad som står i 1 Joh 3:1. Där läser vi:
”Se, vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi får kallas Guds barn, vilket vi också är …”
Tänk efter ett ögonblick! Vem kan fatta Kristi barmhärtighet? Den störste vetenskapsman, den skarpaste hjärna här i världen, kan inte fatta Kristi barmhärtighet eller hans nåd och hans medlidande med oss människor.
Men utan hans barmhärtighet och nåd skulle det vara ute med oss. Jag är absolut säker på det. För inte en enda av oss har gjort sig det minsta förtjänt av vår himmelske Faders välsignelse. Vi är ju bara att likna vid ynkliga stoftkorn. Vi är fullständigt beroende av honom för varje slag vårt hjärta slår, för varje andetag, ja, för själva livet.
Vem vågar säga, att han lever oberoende av Guds barmhärtighet? Vilken människa kan drista sig till att säga, att han eller hon klarar sig utan Guds nåd? Det är tack vare hans barmhärtighet vi andas. Det är hans nåd, som håller oss vid liv.
Tänk förresten på Guds kärlek! Vem kan fatta höjden och djupet av den allsmäktige Gudens kärlek? Ibland får vi liksom små glimtar därav, och vi blir överväldigade av hur stor den är. Men vem kan fatta den? Gud älskade oss, medan vi ännu var syndare.
Gud hatar synden, tänk på det, men han älskar syndare. Är du alltjämt en syndare, hatar han den synd som gör dig till syndare, men han älskar dig som individ. Så enkelt är det.
Låt oss läsa det där bibelordet ännu en gång:
”Se, vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi får kallas Guds barn, vilket vi också är …”
Det är alltså därför han älskar oss, som vi kallas Guds barn.
”Därför känner världen oss icke, eftersom den icke har lärt känna honom. Mina älskade …”
O, vad jag tycker om det där uttrycket ”mina älskade”! Det ligger en sådan ömhet och en sådan omsorg i de orden. ”Mina älskade, vi är nu Guds barn …”
Lägg märke till det lilla ordet ”nu”. Det består av bara två bokstäver. ”… Vi är nu Guds barn”, just nu! ”Och vad vi skall bli är ännu icke uppenbart. Men det vet vi, att när han en gång uppenbaras, skall vi bli honom lika, ty då skall vi få se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig liksom Han är ren.”
Jag är så förtjust i dessa verser, att jag strukit under dem i min bibel.
”Mina älskade, nu …” I detta ögonblick, nu när du läser detta!
- Äsch, säger världens barn, ni är ju bara Kathryn Kuhlman i alla fall.
Jag vet det. Men kom ihåg en sak. Det råder ett släktskapsförhållande mellan Kathryn Kuhlman och den allsmäktige Guden och det gör henne till Guds arvinge och hans älskade Sons medarvinge!
Det är det som kallas frälsning!
I samma ögonblick som du tar emot Jesus som din personlige frälsare, uppstår ett liknande släktskapsförhållande mellan Gud och dig.
Frälsning är mer än att ta emot vad Jesus gjorde för dig, när han dog på korset. När du tar emot vad han gjorde för dig, blir du samtidigt Guds arvinge. Du behöver inte vänta tills du dör. Du behöver inte vänta, tills ditt hjärta slår sitt sista slag och du lämnar detta jordeliv för att flytta hem till Herren. Du behöver inte vänta till dess med att bli Guds arvinge.
Nej nu! Jag vill verkligen betona det lilla ordet ”nu”, för det har så oerhört stor betydelse för hur du lever, vad du gör, hur du uppträder – det liksom styr hela ditt varande. Det ger dig en helt ny syn på allt, och du kommer strax att finna, att nu först har du börjat leva.
Ofta säger folk till mig:
- Kathryn Kuhlman, ni verkar alltid så glad och lycklig!
Ja, varför skulle jag inte vara det? Jag vet på vem jag tror. Det gör det samma hur mörkt det är där ute i världen. Det gör det samma hur djupt i synd denna värld är sjunken. Det gör det samma hur omoraliska människorna är i våra dagar, jag vet ändå på vem jag tror och vem jag tillhör. Jag är visserligen fortfarande i världen, men inte av världen.
Skulle jag gå ut ur rummet, där jag nu sitter, och gå nedöver gatan här i Pittsburgh, skulle jag måhända få bevittna förfärliga saker, kanske det samma som hände på Noas tid. Det kunde inte gärna vara värre då, än det är nu, för vad skulle det i så fall gälla?
Denna generation gör ju i allt som den behagar med sin kropp och på annat sätt. Det finns då sannerligen ingenting mer att ta till. Djävulen har inte flera nya knep att fördärva människor med. Han har inte kunnat hitta på något nytt sen Noas dagar. Det finns ingenting nytt sen Sodom och Gomorras dagar. Ja, så är det.
Men vet du vad? Trots allt detta kan jag gå längs Storgatan här i Pittsburgh och bevittna alla dessa förfärliga saker och ändå veta, att även om jag fortfarande är i världen – för jag är ju ännu i kroppen – så är jag inte av världen. Jag har inte någon del i allt detta.
Varför? – Därför att jag är Guds arvinge och Kristi medarvinge.
”Mina älskade, vi är nu Guds barn …” Nu, i detta ögonblick, på grund av det som skedde med oss i pånyttfödelsen. Det är orsaken.
Vi bör inte ge oss i lag med människor som sysslar med dessa saker. Det är något som Guds ord tydligt varnar oss för.
Jag skulle begå synd, om jag bleve som dessa människor. Om jag såg ut precis som de och gjorde som de, om jag bleve som de, då kunde det inte sägas om mig, att jag var i världen men inte av världen.
Och om jag är av världen, kan jag inte vara Guds arvinge och Kristi medarvinge. Guds barn gör inte sådana saker och uppträder inte på sådant sätt. Ser du inte, hur enkelt detta förhåller sig?
”Nu!” Jag älskar det ordet. ”Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli, det har ännu icke blivit uppenbart.” Är det inte härligt och underbart?! Men det kommer att bli ännu härligare, när detta dödliga har iklätt sig odödlighet och detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet. Öga har inte sett, och öra har inte hört, vad Gud har berett åt sina barn. Men han har gett oss ljus över allt vi behöver nu. Vi får ta ett steg i taget och en dag i taget. Jag tycker det är så underbart, att jag skulle vilja ropa högt.
Men låt oss fortsätta.
Jag vill påminna om detta enkla förhållande, som så ofta blir glömt, att enda gången vi kan leva ett liv i seger är nu. Och enda sättet vi kan vinna seger genom Jesus Kristus, det är att vinna den segern nu, i denna stund. Det liv jag talar om är inte något att gripa till i nödfall.
Det är så många, som är inställda på att någon gång i framtiden vittna om att Jesus tagit sin boning i deras hjärta – att han är inneboende i dem – men de väntar på att någonting extra ska ske.
Kanske du också går och väntar på att du skall få ditt stora ögonblick, då du skall vittna om Guds makt. Du väntar kanske på ett tillfälle att göra det offentligt.
Nej, min vän, det är nu idag du skall göra det. Vänta inte på att få ett tillfälle en annan gång. Det finns de som väntar på att det skall bli bönemöte eller friluftsmöte eller kanske ett tillfälle till samtal någon mera känd person, och då skall de vittna.
Vad mig beträffar inser jag mycket väl, att min uppgift inte är begränsad, till att vittna bara på offentliga möten. Det är något som kommer i andra rummet. Det bästa tillfället jag har att vittna om Jesus är inte när jag står framför flera tusen människor. Nej, det bästa tillfället att vittna som jag har, det är nu!
Min önskan och bön, att den helige Ande skall göra detta klart även för dig. Och om jag inte har segern nu, hur i all världen skall jag då kunna ha seger, när jag står på en talarstol framför flera tusen människor?
Du förstår, detta är någonting konstant. Det är inte något som jag liksom tänder och släcker. Det är inte som en elektrisk strömbrytare, som jag vrider på när jag behöver. Jag skall säga dig en annan sak också: Du behöver inte spara på strömmen i det här sammanhanget!
O, att jag kunde förklara detta så tydligt för dig som jag ville, för detta rör sig om det underbaraste liv som finns här i världen – Livet med stort ”L”. Det är det här som gör att frälsning blir något annat än religion. Religion är något som du kan liksom hänga undan i garderoben tillsammans med söndagskläderna och sedan ta fram nästa söndag. Religion är något som jag inte kan med. Men det är något som många människor håller sig med.
Vad jag talat om, det är liv, och inte något man hänger undan med söndagskläderna. Det är något som är med hela tiden, varje dag – nu!
♥
Mina tankar om texten ovan ...
När jag i början av hennes text läser om att hon ber den Helige Ande att upplysa vårt förstånd, så tänker jag som så, att vi kan inte vara riktigt säkra på att vi tänker rätt, bara för att vi är kloka och förnuftiga människor. När det gäller saker och ting som handlar om ett av Gud speciellt givet förstånd, eller så, så handlar det inte bara om att tro att allt jag tänker och tycker är rätt och riktigt för att jag är en aktiv kristen, går i kyrkan på söndagarna, är med i alla möjliga hörn, eller är pastor eller äldste eller evangelist, eller vad du vill.
Andlig klarsynthet, eller andligt förstånd, eller vad vi vill kalla det, tror inte jag att vi kan få utan att röra våra steg närmare och närmare Honom. Jag tror att det, den gåvan, är en frukt av ett liv nära Jesus, när man tagit steget och lämnat sig själv och sitt eget ”under mattan” där det hör hemma. När man förstår att man ingenting är i sig själv. Då tar Han sin boning i oss helt, och då hör vi Hans rös, vi upplever då automatiskt denna frid som hon berättar om, och man är då också mer syndamedveten, och man lever med Honom i allt man företar sig, vad det vara må.
Sen har vi detta alltid återkommande problem med ”NUET”, att kunna leva i det. Hur många av oss kämpar inte dagligen över allt som varit, och allt som oroar oss för framtiden? Det har varit jag själv i ett nötskal!! Jag har levt så tills för bara ett par år sen, då Gud befriade mig från detta.
Man kanske tänker, äh, idag vill jag göra det och det. Hjälpa den människan, eller den, eller den grannen mittöver, eller … det kan jag göra någon annan gång, och så hänger man sig med gott samvete till sig själv och sitt ego. Så här upprepar sig dagarna, veckorna, månaderna och åren för många kristna. Vet du vad, så här är sanningen. Lever du så, så gör du INGEN GUDSTJÄNST ALLS! Och du är såååå långt ifrån var Gud vill ha dig.
Men vet du: Jesus älskar dig ändå!!! Men Han längtar efter att du ska närma dig Honom. Han står redan där med utsträckta händer och vill ha en närmare ”helylle”-relation med dig. Hans nåd är så stor och hans barmhärtighet så djup, att Han aldrig tappar tålamodet. Men jag är säker på att Han ofta gråter över oss, hur vi beter oss mot Honom och mot Hans skapelse, jorden, och människan. Men Han vet vad som finns inne i oss, och ser hur vi kämpar var och en, innan vi kommer in så nära Honom att vi helt kan uppfatta Hans röst. Det är kärlek det! ”För inte en enda av oss har gjort sig det minsta förtjänt av vår himmelske Faders välsignelse”.
Det finns inget som vi någonsin kan tacka oss själva för. Allt är av nåd. Varken du eller jag är mer värd än någon annan. När jag arbetade bland missbrukare brukade jag ofta tänka på detta. I Gävle på 90-talet, satt jag ofta på Torget bland ”mina älskade gubbar”. Jag såg dem som jämlika och visste att Gud älskade inte mig ett endaste dugg mer än vad han älskade nån av dem.
Gud hatar synden, tänk på det, men han älskar syndare! Och vem bestämmer vad som är mer synd än något annat? Det brukar vi människor vara duktiga på, att stämpla varandra som syndare, i synnerhet vi kristna! Tror du att ”gubben på bänken”, han med trasiga kläder och stinkande och eländig, tror du att han med sin ”pava” är mer syndig än en kristen som sitter i kyrkbänken och tänker ett ont ord om någon i församlingen? Det kan du genast glömma isåfall. Den som i det fallet är syndaren är den kristne!!
Det är så mäktigt att vi som är inget i oss själva, får kallas, ”mina älskade”, av världens skapare. Visst är det underbart!!! Vi ÄR Guds barn! Det råder alltså ett släktskap mellan den som tagit emot Jesus och Gud själv!!!
Kära du! Vänta inte med att lägga dig så helt i Hans händer, så Han får uppfylla hela din varelse med sig själv. Vänta inte till nån annan gång med att vittna om Honom. Vänta inte med att hjälpa din nästa redan idag. Vänta inte med att uppmuntra den sorgsne, gör det nu!
Tänk inte bara att, på söndag, i kyrkan, så ska jag vara jätteglad och snäll mot alla, jag ska hälsa på så många som möjligt, och hoppas alla tycker om mina goda bullar jag bakat … etc. Tjäna Gud NU! Idag är nu –NU, imorgon är nu -imorgon o s v. Det betyder att vi ska glädjefyllt tjäna Gud varje dag, för NU = ALLTID!
Jag avslutar detta med det sista stycket igen av dagens inlägg från Kathryn Kuhlman, och så ber jag om Guds välsignelse över er läsare <3.
Mia
*
O, att jag kunde förklara detta så tydligt för dig som jag ville, för detta rör sig om det underbaraste liv som finns här i världen – Livet med stort ”L”. Det är det här som gör att frälsning blir något annat än religion. Religion är något som du kan liksom hänga undan i garderoben tillsammans med söndagskläderna och sedan ta fram nästa söndag. Religion är något som jag inte kan med. Men det är något som många människor håller sig med.
Vad jag talat om, det är liv, och inte något man hänger undan med söndagskläderna. Det är något som är med hela tiden, varje dag – nu!
*