Min älskade lillMilo (mitt barnbarn)
Här, min kära mamma, med sitt lilla barnbarnsbarn, Stella <3
♥
Idag är en ny dag. Gårdagen har varit, och morgondagen har vi inte ännu sett. Det enda vi vet att vi har är nu, idag. Vad som händer imorgon vet vi inte, men onödigt och dumt att lägga energi på oro för imorgon. Åh, vad detta är svårt att lära sig. Jag håller fortfarande på med det. Tycker ändå att jag kommit en stor bit på väg, men ibland liksom stannar klokheten till, och flödet av orosmoln tränger sig på. Så fungerar vi nog alla, lite till mans, mer eller mindre förstås.
Det snöar oerhört mycket ute och jag skulle behöva åka in till stan, till däckfirman och hämta o sätta på mitt vinterhjul som jag fick punka på förra tisdagen. Då hade jag köpt fyra helt nya vinterdäck bara någon vecka innan :(. Har ingen aning om vad jag körde över för vasst?. De lyckades laga däcket ändå, så nu är det "bara" att hämta. Men det blir nog inte idag.
Jag vet inte om alla mina läsare har hängt med i att jag börjat plugga? Samma som senast för åtta år sen, skrivarlinjen i Bollnäs, men nu på distans. Endast två ggr i månaden är vi på plats där, för undervisning och respons. Vi har responsgrupper som vi delats in i. Där diskuterar vi varandras pågående skriv/bok-projekt, och arbetar också hemma med varandras texter, med tips och råd, konstruktiv kritik. Mycket nyttigt!
Den bok jag själv skriver lite på nu är en uppföljare på en tidigare bok jag givit ut "Det gör så ont att födas". Det här blir en fortsättning på Kattis glädje och kamp, skratt och tårar, som ju tillhör livet och drabbar vissa mer än andra. Den röda tråden kommer att vara lika, handlar om försoning, inre läkedom, helande genom kärlek.
Hoppas att slutresultatet av det pågående projektet blir lika uppskattat som "Det gör så ont ...)
Framsida på "Det gör så ont att födas". Om jag ska ge en liten förklaring till motivet jag gjort till framsidan så kan man säga att det gråa omkring är isen man går på, alltså ett skal man befinner sig på innan man fått kontakt med sitt inre lilla barn och innan man börjat finna det som måste försonas. Det är här sprickor i isen, och t o m en öppning så man klart och tydligt ser det rena vattnet därunder. Under ytan. Vill visa att här sker stora ting, i detta fall i Kattis liv. Har du inte läst den än så finns den att beställa/köpa på vilken bokhandel som helst. Enklast att köpa via nätet på ex Bokus.se
Hoppas att jag om något år kan välkomna er att köpa fortsättningen. Vad den boken kommer att heta vet jag inte än. Arbetsnamnet är dock "Tillstånd att leva". Med det menar jag att, om man liksom är klar med sin inre bearbetning från det förflutna och man är redo att ta steget ut i ett nytt liv, så kan man uppleva att man kommer på att man helt enkelt inte har en enda aning om hur det är att leva. Det enda man vet är hur man försöker att överleva. Inga framgångar utan små bakslag. I nästa bok får ni fortsätta att följa Kattis resa.
(Arbetsframsida till nya bokprojektet) Ps. Jag heter numera bara Svanerud i efternamn.
Nåja, nu är det dags att läsa en bit till i en URTRÅKIG JÄTTEFET ROMAN, som vi har till läxa till nästa skoltillfälle ...... och jag ska också skriva lite på ett boktips till skolan. Min tur till nästa gång.
Jag har också hunnit med att arbeta med lera på förmiddagen, faktiskt :). Jag håller på att göra nattvardsgrjer till min bror som är pastor. Paten (tallriken för brödet, Jesu kropp) och kärlet med kalken (bägaren för vinet, Jesu blod.) Jag gör dessa ting i mörkbrun chamottelera/keramik. Jag kommer att glasera i eldröd, för att få en brinnande effekt med blodröda stänk i. Fatet är format lite som en droppe- Ni får se dem när de är klara, men det blir någon gång under senvintern, för nu ska keramikgruppen ta juluppehåll.
Önskar er alla en fantastisk dag.
♥ Mia ♥