Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Onsdag 30 maj -12







Sitter här vid vår allmänna dator utanför matsalen och skriver. Vågar inte gå och lägga mig än. Den senaste natten var så svår och jag känner mig rädd att möta denna natt. Jag vill inte åka hem på fredag. Jag vill träffa de jag längtar efter, man aslippa åka hem. Jobbig känsla. Jag har haft svår ångest nu i två dygn. Känns inte okej att känna så här.

Här på Alfta Rehab har jag nu snart varit i tre hela veckor utan uppehåll. Här har jag fått uppleva en period av omtänksamhet, empati och sann vänskap, och mycket, mycket mer. He he.... på ett sätt skulle man kunna jämföra det med ett seriöst "Big Brother", hur man nu kan komma på den tanken att jämföra det :), men jag menar "den skyddade atmosfärren" vi upplever här. Vi lever liksom i ett och samma hus, på samma gård, vi är tillsammans i stort sett hela dagarna förutom de enskilda mötena med våra personliga sjukgymnaster mm. Vi äter alla måltider tillsammans, vi är tillsammans på kvällarna, vi skrattar väldigt mycket, men också gråter tillsammans. Vi är helt enkelt som en stor familj här, och den upplevelsen är magisk. Jag kommer att sakna den nåt hemskt.



Idag fyller min älskade mamma år. Önskar jag hade kunnat få hålla om henne idag. Känner dåligt samvete att jag inte har kunnat vara hos henne på hennes egen dag :(. Lilla mamma. Ingen har varit och firat henne idag. Hon fyller 79 år. Ska åka till henne i helgen. Förmodligen blir det på söndag. Hoppas orka. Lite rädd för reaktionen i min kropp och själ när jag kommer hem härifrån.

Till veckan hoppas jag orka inhandla typ 5 stora jordsäckar och massvis med blommor och åka ut till min älskade lilla stuga och plantera och göra klart mitt paradis för sommaren. Hoppas att min ångest kommer att lägga sig, så jag kan våga sova i stugan och utnyttja den som jag vill och längtar efter. Det är inte klokt hur handikappad man blir av värk, utmattning och ångest.



Nu ska jag försöka sova. Gonatt alla älskade vänner<3<3<3

Fredag 25/5 En ny dag <3


Dagarna går så fort, alldeles för fort. Nu är det fredag och jag har bara en hel vecka kvar här på Alfta Rehab. Känns skönt att ändå veta att jag, o hela min grupp ska tillbaka hit en vecka till, v 32, för uppföljning. Skulle kunna bo här, ärligt!!! Inte bara för alla service, god mat och omvårdnad o värme, utan för helheten i allt som finns här, atmosfären, människorna, närheten till naturen och friheten som föds ur allt detta. Friheten inombords.







Bl a får jag hjälp med min besvärliga tennisarmbåge, som ingen annan lyckats hjälpa mig med. Tejpen som min sjukgymnast sätter på är som trolleri. Ingen smärta alls i armbågen när tejpen sitter där, men kommer omedelbart tillbaka när tejpen tas bort. Här på bilden har jag precis tagit av mig tejpen efter några timmar i solen :)).








Jag o min nya govän Linnéa var på byn och choppade lite :). Tyckte jag behövde lite blänk o få känna mig lite fin :). Tyckte jag var värd det :), så jag köpte det här fina halsbande och örhängena. Kändes roligt! Jag har nämligen glömt allt sånt hemma.








Den här härliga, somriga tröjan köpte jag också. Superskönt tyg, som att gå omkring i nattlinne/pyjamas ... eller, tänk om det ÄR en pyjamas... hi hi .... NÄDÅ :)







Spejsat foto på mina fötter :). Var ju så smart att jag köpte nya skor när jag skulle åka hit, och som ett brev på posten kommer massa små skavsår, så därav alla plåster. Men det såg lite kul ut, tycket jag :)





GoPia <3







Här är jag o min nya goa vän Pia. Här i bassängen avslutar vi ofta våra dagar, i lugn o ro. Underbart!!<3<3<3





Nä, nu kan jag inte ligga här o slöa längre :). Nu ska jag iväg på Mindfulness med en del av gruppen. Intressant. Psykologen håller i det. Sen ska jag till sjukgymnasten och få lite hjälp med akut ryggsmärta, sen lunch, sen sjukgymnasten igen, o då blir det förhoppningsvis gåband i gymsalen. Sen lunch.


Önskar er alla en jättefin dag.

God bless you alla<3<3<3

Mia



Sommarvärme o arbete ...











Ja a, ni, tänk att man tror ibland att det ska vara så lätt att t ex bryta gamla mönster o utslitna tankebanor.
Så mycket jag har arbetat med mig själv och många gånger trott att: Nu är det klart! Men ack så man bedrar sig. Kroppen har ju tagit så mkt stryk av allt som livet har fyllt ryggsäcken med, och tröttheten från livets kamper ligger som ett berg över hela tiden.










Nu finns jag ju här, på Alfta Rehab. Jag är innerligt tacksam att jag har fått den här möjligheten. Tackar Gud för det. Först nu efter 1 1/2 vecka har jag börjat få lite hopp efter att jag rejält dök ner i mörkret efter att schemat varit för tufft. Nu tvingas jag att lära mig att säga nej, att hitta gränser för vad jag kan prestera, o sluta i tid. Vilket arbete! Ni anar inte hur svårt det är. Det kommer att ta tid för mig, men jag känner nu att med de resurser som finns här, med personal som är som änglar, o oerhört duktiga, så kommer jag att få de redskap jag beöver för att lära mig långsiktigt hur jag ska ta vara på och vara rädd om min lilla energi jag har. Här får jag också ovärdelig hjälp av en fantastisk sjukgymnast som kommer på grejer som ingen annan har provat. Jag har också en underbar person som psykolog, som jag träffar en gång i veckan, och mycket , mycket mer.









En märklig, men oerhört skön och trygg känsla är det också att vara omgiven av alla nya, fina vänner, som alla liksom jag lider av smärtor och trötthet, tillstånd som orsakats av antingen olyckor eller sjukdomar av olika slag.









Kvällarna bryukar vi ofta sluta med en timme tillsammans i varmvattenbassängen. Mysigt, kul, skönt och oerhört trivsamt. Tänkte idag att, hur kommer det att bli när inte vi alla vänner kan få träffas dagligen igen, skratta och gråta tillsammans, och alla lärorika samtal vi har. Ohhh, vad jag kommer att sakna alla<3<3<3






...







...







...







Det är INGEN TATUERING :), det är en mkt bra hjälp jag fått mot min tennisarmbåge. När jag har den här tejpen på har jag inget ont i min armbåge, första smärtfria tiden i armen på över 2 1/2 år. Glad :)






...







Förra helgen var Robban, Amanda o Alex o hälsade på mig. Vi hade en jättefin dag med god mat, fotopromenad och sällskapsspel i TV-rummet <3<3<3






...








Sitter här nu i vårt gemensamma sällskaps/TV-rum. Känner tacksamheten strömma igenom mig. Kan inte nog tacka Gud för den här möjligheten att få vara här.

Jag glömde min Bibel hemma, men Jesus lever och verkar i mig hela tiden. Nyfiken inför en nystart på min framtid. Det kommer att bli en hel del förändringar i livet, dels i mitt sätt att förhålla mig till alla "måsten", och lära mig att säga nej oftare, trots att det kan vara något jag vill göra. Jag måste hela tiden fråga/lyssna till kroppen. Sen är det andra nödvändiga och också naturliga förändringar som blir framöver.




♥ 


- Det var bara jag,

som rörde vid dig

eller försökte i alla fall

försökte nå tofsen av din mantel

för att bli hel

Glöm inte bort mig,

min trasighet

att jag behöver din kraft

för att kunna läkas

Jag provar igen

Sträcker mina orkeslösa armar

mot dig, mot korset

söker dig och din uppståndelsekraft

och vet att om jag bara får röra

vid dina sårmärkta händer

så blir jag hel