Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Sommarvärme o arbete ...











Ja a, ni, tänk att man tror ibland att det ska vara så lätt att t ex bryta gamla mönster o utslitna tankebanor.
Så mycket jag har arbetat med mig själv och många gånger trott att: Nu är det klart! Men ack så man bedrar sig. Kroppen har ju tagit så mkt stryk av allt som livet har fyllt ryggsäcken med, och tröttheten från livets kamper ligger som ett berg över hela tiden.










Nu finns jag ju här, på Alfta Rehab. Jag är innerligt tacksam att jag har fått den här möjligheten. Tackar Gud för det. Först nu efter 1 1/2 vecka har jag börjat få lite hopp efter att jag rejält dök ner i mörkret efter att schemat varit för tufft. Nu tvingas jag att lära mig att säga nej, att hitta gränser för vad jag kan prestera, o sluta i tid. Vilket arbete! Ni anar inte hur svårt det är. Det kommer att ta tid för mig, men jag känner nu att med de resurser som finns här, med personal som är som änglar, o oerhört duktiga, så kommer jag att få de redskap jag beöver för att lära mig långsiktigt hur jag ska ta vara på och vara rädd om min lilla energi jag har. Här får jag också ovärdelig hjälp av en fantastisk sjukgymnast som kommer på grejer som ingen annan har provat. Jag har också en underbar person som psykolog, som jag träffar en gång i veckan, och mycket , mycket mer.









En märklig, men oerhört skön och trygg känsla är det också att vara omgiven av alla nya, fina vänner, som alla liksom jag lider av smärtor och trötthet, tillstånd som orsakats av antingen olyckor eller sjukdomar av olika slag.









Kvällarna bryukar vi ofta sluta med en timme tillsammans i varmvattenbassängen. Mysigt, kul, skönt och oerhört trivsamt. Tänkte idag att, hur kommer det att bli när inte vi alla vänner kan få träffas dagligen igen, skratta och gråta tillsammans, och alla lärorika samtal vi har. Ohhh, vad jag kommer att sakna alla<3<3<3






...







...







...







Det är INGEN TATUERING :), det är en mkt bra hjälp jag fått mot min tennisarmbåge. När jag har den här tejpen på har jag inget ont i min armbåge, första smärtfria tiden i armen på över 2 1/2 år. Glad :)






...







Förra helgen var Robban, Amanda o Alex o hälsade på mig. Vi hade en jättefin dag med god mat, fotopromenad och sällskapsspel i TV-rummet <3<3<3






...








Sitter här nu i vårt gemensamma sällskaps/TV-rum. Känner tacksamheten strömma igenom mig. Kan inte nog tacka Gud för den här möjligheten att få vara här.

Jag glömde min Bibel hemma, men Jesus lever och verkar i mig hela tiden. Nyfiken inför en nystart på min framtid. Det kommer att bli en hel del förändringar i livet, dels i mitt sätt att förhålla mig till alla "måsten", och lära mig att säga nej oftare, trots att det kan vara något jag vill göra. Jag måste hela tiden fråga/lyssna till kroppen. Sen är det andra nödvändiga och också naturliga förändringar som blir framöver.




♥ 


- Det var bara jag,

som rörde vid dig

eller försökte i alla fall

försökte nå tofsen av din mantel

för att bli hel

Glöm inte bort mig,

min trasighet

att jag behöver din kraft

för att kunna läkas

Jag provar igen

Sträcker mina orkeslösa armar

mot dig, mot korset

söker dig och din uppståndelsekraft

och vet att om jag bara får röra

vid dina sårmärkta händer

så blir jag hel




Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Kristina
skriven :

Vad glad jag blir att du börjar kunna ta till dig av vilans och kravlöshetens väg,att sakta ner, att lyssna, Jag har lärt det den hårda vägen från att vara sängbunden i sträck i månader, inte ens kunna kissa.... Så jag förstå mer än du kanske anar. Att sakta sakta återerövra livet,bakslag i bland men så ett myrsteg framåt igen. och att kunna gläjdas över det lilla. Sov gott och vila i Guds armar. Sen finns det väl biblar på Alfta? Funkar andaktsrummet fortfarande? Kramar till dig