Bara en dag i taget
Först skulle jag vilja berätta om en sorts bröd, som min mamma brukade baka när jag var barn. Det var helt olika det bröd, som annars var vanligt i min hemtrakt. Det var inte så tjockt som annat bröd, som var lätt och pösigt och ungefär fyra centimeter tjockt. Mammas bröd var tunnare, tyngre och saftigare.
Det är inte säkert, att du skulle ha gillat min mammas bröd, men det skulle säkert överraska dig, om du fick veta, vad många människor som skickat mig recept på sådant bröd, eftersom jag ibland berättat om brödet mamma bakade. Men inget av de recept jag har fått har varit det rätta. Brödet har inte blivit som mammas bröd.
Jag längtar ibland efter brödet mamma bakade när jag var liten. Ibland hade hon sirap i det, men det kunde vara lika gott utan. Mamma brukade alltid säga, att det där brödet var så hälsosamt. Man mådde bra av det.
Jag skulle önska, att du kände att du även mår bra av det bröd jag tänker räcka dig nu. Det är inte hårt, inte tungt, inte rågräddat. Kanske det är lite tunt ibland, men man mår bra av det. Förstår du?
Vi har funnit att kristenlivet, det liv vi gått in för, är ett liv som måste levas en dag i taget. Det är något vi aldrig får glömma. Läser du Guds ord, skall du där finna, att som din dag är, kommer din kraft att vara. Du skall alltid minnas, att Herren inte kommer att ge dig kraft en annan dag för att du skall kunna möta de prövningar du har idag. Nej, dag för dag, en dag i taget. Så är det.
När jag vaknar på morgonen, har jag den tillförsikten till Gud, att vad jag än kommer att möta under dagen, kommer Gud att ge mig den kraft jag behöver.
Visste jag, vad dygnet jag har framför mig rymmer, skulle jag aldrig våga gå utanför dörren om morgonen. Jag skulle inte kunna göra det. Visste jag i förväg, vilka besvikelser jag skulle möta under dagen, visste jag om allt arbete jag hade att uträtta, skulle jag vara trött, innan jag lämnade sovrummet på morgonen. Jag skulle gå och lägga mig igen och dra täcket över huvudet. Jag skulle helt enkelt inte orka tänka på vad som skulle möta mig.
Men nu vet jag inte vad jag kommer att möta under dagens lopp, och jag går den nya dagen till mötes med en fast förvissning i mitt hjärta, att Herren skall ge mig den kraft jag kan behöva för att kunna möta dagens mångahanda.
Och vet du vad? Jag har aldrig haft något nervöst sammanbrott under alla år. Folk råkar ut för nervösa sammanbrott, därför att de försöker utgrunda morgondagen. Men vi har ju ingen möjlighet att se in i framtiden, så vad tjänar det till att försöka!
Om jag just nu började tänka på hur min almanacka ser ut för tiden framöver med notiser om alla överenskommelser – var dag är ju fulltecknad – snart skall jag till Dallas i Texas och sen till St Louis och sen till Washington D.C., jag ska ha TV-sändningar och ett antal radioprogram, jag måste utarbeta predikningar, skriva brev, ta mig an böneämnen och inte glömma bort att infria en del löften jag givit både här och där, skulle jag gå och tänka på allt detta, kunde jag lika gärna lägga av på en gång och låta någon annan ta vid. Jag skulle tappa sugen fullständigt.
Därför tänker jag helt enkelt inte på det, och det är orsaken till att jag inte får något nervöst sammanbrott. Håller du på att få det, beror det på att du försöker ta mer än en dag i taget.
Skall du kunna leva ett liv i seger, gäller det för dig att ta ett ögonblick i sänder. Gå inte över bron, förrän du kommit fram till den. Ge dig inte ut på sjön, förrän du kommit ned till stranden. Ligg inte vaken hela natten och bekymra dig för vad du har att göra nästa dag. Om du ändå gör det, kommer du att nästa dag vara så trött och spänd, att du kanske inte kan uträtta ditt arbete ordentligt.
Nej, när kvällen kommer, gå då och lägg dig och överlämna din sak åt Gud. Det är sann förtröstan. Det är verklig tro. Egentligen är det här som vår tro på Gud kommer in i bilden. Sov bara! Skall någon bekymra sig, så låt Gud göra det. Låt honom bekymra sig för hur han ska ta sig an din sak. Överlämna de åt honom. Måste någon älta saken hela natten, så låt honom göra det. Då kommer du att vara grisk och utvilad både andligen och lekamligen, när du vaknar på morgonen och ställs inför allt detta, som du oroat dig för.
Jag tror inte , att någon enda av er kan föreställa sig, vilken lång arbetsdag jag har, och vad mycket jag har att stå i varje dag. Men jag skulle aldrig kunna hålla på så här år ut och år in, om jag inte praktiserat vad jag här sagt.
Tänk på det underbara ordet i sista versen av Andra konungabokens sista kapitel: ” … och ett ständigt underhåll gavs honom från konungen, visst för var dag, så länge han levde.”
Det ordet har jag levt på i åratal. Jag har klängt mig fast vid det och tagit åt mig vad det talar om: för varje dag få vad jag den dagen behöver!
Det är alltså inte frågan om en tilldelning en gång i veckan av vad jag kan komma att behöva, eller en gång i månaden. Det rör sig inte heller om något femårskontrakt. Nej, det rör sig om en garanterad daglig tilldelning av vad jag behöver, så länge jag lever.
Därför skulle jag vilja säga dig, att har du bekymmer för hur det skall gå för dig, tag då fasta på detta bibelord och var inte rädd för att du ska hamna på fattighuset.
- Men kära Kathryn Kuhlman, min man är död, och jag är en fattig änka. Jag är rädd för att jag nu inte skall kunna klara min försörjning.
Du behöver inte oroa dig för den saken, om du har samme himmelske Fader som jag har – och det vet jag att du har. Din himmelske Fader är densamme som min, och min är densamme som din.
Det finns bara en Gud.
Jag vet inte, om du tror på Guds ord eller ej, men du blev kanske intresserad av den där versen, jag nyss citerade. Slå upp din bibel och läs den. Den står i 2 Kon 25:30.
Han fick för varje dag det han behövde!
Vem är kungen i ditt fall? – Din himmelske Fader!
Är inte det en säkerhet?
Du vet, att det är många människor som lever på sin folkpension. Men jag är inte så söker på att dessa pengar, som kommer en gång i månaden, är tillräckliga för att ge trygghet.
Jag kan visa dig en som kan ge bättre trygghet än till och med myndigheterna kan. Myndigheterna kan gå i konkurs, vet du. Vilket bolag och vilken firma som helst kan gå i konkurs.
Låt oss göra det klart för oss, att den enda försäkring som kan ge trygghet är Jesus Kristus. Jag är försäkrad i Honom, och det är något som är säkert.
Du som är ett Guds barn kan vara lugn för att din försäkring gäller. Gud kan aldrig göra konkurs. Aldrig, aldrig!
Tänk nu på församlingen, inte som en institution eller en organisation utan som Kristi kropp, där han själv är huvudet. Du och jag har blivit födda in i denna församling.
Med Kristus som överhuvud kommer hans församling aldrig att lida brist på något. Den kommer aldrig heller att förlora något, därför att han är huvudet.
Men om vi tänker oss en lokal församling, så kan ju den göra konkurs andligt sett. Det är många lokalförsamlingar som gör konkurs andligen i dessa dagar – men det gör aldrig Kristi församling, som är hans kropp. Om du är en lem i den kroppen, denna osynliga gemenskap, som består av alla dem som tror, kommer du aldrig att behöva vara med om andlig konkurs. Du är garanterad andligt välstånd och seger. Så är det, om du har en fast tillförsikt till Herren. Inte ett ögonblick skall du lida nederlag. Inte ett ögonblick skall du behöva oroa dig för fattigdom, ty du har en, som har lovat dig, att du skall varje dag få vad du behöver, så länge du lever – även om du så skulle bli 104 år!
Jag känner en man, som är så gammal, och han kan berätta för dig, att han fortfarande har seger genom Jesus Kristus. Han kan tala om för dig, att Jesus är trofast även mot en 104-åring.
Du kommer aldrig att leva för länge eller uppleva en alltför mörk natt. Du kommer aldrig att få en alltför tung börda att bära.
Stanna nu till ett ögonblick och tänk efter, vem du tillhör! Om du lever detta Kristusliv vi talat om, från stund till stund och från dag till dag, kommer du att få uppleva, att du blir en lycklig människa.
Ja, det är i sanning ett lyckligt liv, och jag håller fortfarande fast vid att de som lever i seger, de är de lyckligaste människorna och de mest mänskliga. De är glada, och deras glädje är inte krampaktig utan spontan.
Var gång jag ser en olycklig kristen, vet jag att det är något som den personen tappat bort. Det är något som är i olag någonstans i den personens liv.
Jag frågar inte efter, hurudan din omgivning är eller under vilka förhållanden du lever. Gud har sörjt för att du kan vara lycklig. Bibeln talar ständigt om glädjen i Guds, och det står till och med, att den glädjen är din styrka.
Jag vet vad de orden betyder. Glädjen i Gud, den han skänker mig då jag tjänar honom, som blir min då jag hjälper andra människor, den är min starkhet. Det är någonting som inte kan analyseras men som ändå är lika verkligt som den luft vi andas.
Det finns nog ingen som kan fatta, vilken glädje det ger mig att kunna hjälpa andra eller att få ge till andra. Min glädje över att kunna ge är nog mycket större än mottagarnas glädje över de gåvor de får mottaga. Inom mig har jag en osynlig glädje. Detta liv är så underbart, så utmanande.
Jag vet inte, om människorna i Vietnam har lika stor glädje av vad de får av mig, som jag har av att ge. Det är så spännande med detta sjukhus, som Kathryn Kuhlman-stiftelsen bygger i Vietnam. Det är så spännande med alla rullstolarna vi skickar över och de bäddutrustningar av olika slag, som vi också sänder. Det är mycket mer spännande, än om jag skulle ordna till ett elegant hem åt mig själv här hemma.
Och sängarna vi skickar till Vietnam, jag tycker mig se, vad skönt det skall kännas för de sjuka att få ligga i dem mellan rena lakan.
Och alla brunnar sen, som vi låter gräva där borta! Tänk, vad skönt det skall kännas för alla som nu kan få sig ett härligt bad – kanske för första gången i livet! Jag tänker på alla brev jag får med förfrågningar, om jag vill lägga fram olika saker inför Gud i förbön. Ett sådant brev betyder inte bara en bit papper för mig. Det är människor bakom dessa brev, och när jag sitter med ett brev i handen, ser jag inte bara skrivandet, jag ser människan, personen som skrivit, och jag lever in med den människan och delar den nöd, som brevet nämner.
Förstår du detta? Det är många som lever hela sitt liv utan att förstå en sådan här sak. Är du en sådan, kan det vara orsaken till att du inte är någon lycklig kristen. Det kan vara orsaken till att du aldrig upplevt den verkliga glädjen av att vara en kristen. Kärlek är något du ger, något du utför, något ofrånkomligt, något spontant.
Om du måste tvinga dig till att leva så som vi talat om, då har du aldrig upplevt vad det vill säga att i realiteten bli en lem i Kristi kropp och att Jesus tagit sin boning i dig. Om du hade det, skulle du få liv och kraft av honom, och detta liv skulle genomströmma hela din varelse. Du skulle få något av Jesu personlighet i dig. Det kan du inte undgå, och fröjden i Herren kommer att bli din starkhet.
♥
Jag kan ärligt erkänna att jag verkligen inte praktiserat att ta en stund i taget, eller en dag i taget. Jag har i stor del av mitt liv levt i stor ångest över morgondagens ev bekymmer som kan komma. Jag har i stort sett levt varje dag i svår ångest och skräck över att nästa dag eller nästa vecka drabbas av en dödlig sjukdom. Jag har lidit svårt av rädslor till höger och vänster, alltid har jag varit rädd för något. ALLTID!
Under de senaste drygt två åren har jag fåt möta Gud på ett helt nytt sätt. Jag har sökt mig närmare honom än någonsin tidigare. Jag har med Hans hjälp fått försonats med alla "gamla spöken" i mitt liv och blivit tvättad och läkt inifrån. Mina kroppsliga sjukdomar dras jag fortfarande med, men stora berg har lyfts från mitt hjärta, och idag kan jag tacka och prisa Gud trots mina svårigheter. Jag kan känna glädjen på ett helt nytt sätt.
Gud har lärt mig att leva i nuet, men naturligtvis med ansvar för morgondagen och allt man möter. Jag bekymrar mig inte lika mycket alls som förut över morgondagen. Den lilla energi jag har kan jag nu leva i nuet och fylla med glädje, gemenskap och min relation till Herren får också mer plats när jag inte oron stjäl min ork för dagar som kommer.
Här i hennes text finns hemligheter, nycklar, som är tillgängliga också för dig. Läs texten flera gånger, försök att börja praktisera att vara i nuet, ta en dag i taget. Då kommer du att få mer krafter, mer glädje, större kärlek till din nästa, och du kommer att som Kathryn Kuhlman skriver i slutet ovan att: Fröjden i Herren kommer att bli din starkhet.
Gud välsigne Dig älskade medmänniska❤️