Jesus i Getsemane
I Matteus 26-36 står beskrivet om vad som händer i Getsemane, innan Jesus tas till fånga inför korsdöden. Det står också beskrivet i Markus 14:32 och framåt.
Vi läser det:
Så kom de till ett ställe som heter Getsemane, och han sa till lärjungarna: "Sitt kvar här, medan jag ber." Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom, och han sa till dem: "Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka." Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var möjligt. Han sa: "Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill." När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sa till Petrus: "Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme? Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag." Så gick han bort igen och bad med samma ord. När han kom tillbaka fann han igen att de sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara. För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han: "Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig."
Han tog ju med sig några av lärjungarna in i Getsemane, men de andra stannade kvar i utkanten och skulle vaka medan Jesus talade med sin Fader. De somnade gång efter gång, och orkade inte med att stötta sin Herre i hans svåra kamp. Det står inte att Jesu böjde sig ner stilla och småpratade med Gud. Det står att han föll ner på marken och ropade på Gud: ABBA! Fader! Vad man kanske inte tänker på är att: Här är Jesus 100% människa. Här var Gud tvungen att ta sin hand ifrån sin älskade son. Gud kan inte vara i närheten av synden, och här blev Jesus ett med hela världens skuld. Här var Jesus helt ensam!! Hans egna lärjungar förrådde honom och förnekade honom och han gick t o m utan faderns närhet från Getsemane mot en mycket plågsam död.
Det som också fångar mig med Getsemane är den svåra ångesten som drabbade honom. I Lukas 22:44 står det att han av sin ångest svettades blod. I vers 43 står: "En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft." Eftersom jag själv periodvis har plågats av ångest av olika slag, panikångest och existensiell ångest, så vet jag att den typen av smärta är långt svårare än fysiska smärtor. När vi talar om Jesu lidande innan döden på korset så pratar vi mest om den svåra fysiska misshandeln han fick genomgå. Personligen tror jag att den inre, själsliga smärta han blev pålagd i Getsemane långt överskrider den fysiska smärtan innan själva korsfästelsen. Det är naturligtvis bara mina tankar. Men tänker jag på hur oerhört svårt det är att som vanlig människa drabbas av svår ångest och inte få någon lindring, jämfört med att få kroppen sönderslagen så tror jag att den inre smärtan är svårast. Och det var där han blev ensam, totalt ensam och övergiven, av alla, och fick dessutom bära hela världens svårigheter genom tiderna på sina axlar. Oskyldig var han. Ren som ett litet nyfött barn.
Med allt detta i åtanke, låt oss sluta kräva saker av Honom, att Han ska ge oss det och det, göra det och det för oss. Vi får be i ömjukhet om hjälp och ledning i livets olika situationer, och Han finns där för oss. Men låt oss börja se på Honom som person, vad han redan gjort för oss, låt oss se det och tacka Honom för att han gett oss livet, ett evigt liv. Låt oss släppa koncentrationen på alla välsignelser och mirakler han kan utföra. Jag tror de kommer mer naturligt när vi närmar oss Jesus för den han är inte för vad han kan göra för dig.
Allt gott till oss alla idag
Med Guds kärlek
i Jesu namn. Amen