Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

En hemlighet🕯🙏🏻


Be för andra
När Job bad för sina vänner
återupprättade Herren honom. Job 42.10

Den klagande, självkoncentrerande, osunda sortens bön för att försäkra att man vill vara rättfärdig finner man aldrig i Nya testamentet. Att själv försöka göra sig rättfärdig inför Gud är att sätta sig upp mot försoningen. "Herre, jag ska rena mitt inre om du svarar på min bön, jag skall göra det som är rätt om du hjälper mig." Jag kan inte bli rättfärdig inför Gud på egen hand, jag kan inte leva fullkomligt - jag kan bara bli rättfärdig inför Gud om jag tar emot Herren Jesu Kristi försoning helt och hållet som en gåva. Är jag ödmjuk nog att ta emot den?

Jag måste avstå från varje slags krav och upphöra med varje slags ansträngning och helt och hållet överlämna mig i hans händer. Sedan kan jag börja ge ut i helig förbönstjänst. Många böner har sin orsak i bristande tro på försoningen. Jesus har inte börjat frälsa oss, han har frälst oss, det är gjort redan, och vi sårar honom när vi ber honom göra det igen.

Om du inte bär frukt hundrafalt och inte växer i kunskap om Guds ord, börja då be för dina vänner! Gå in i tjänsten i det fördolda! "När Job bad för sina vänner återupprättade Herren honom." Din stora uppgift i livet som gudsmänniska är bön för andra. Be hela tiden, vilka omständigheter Gud än ställer dig i! Be att hans försoning får konsekvenser i andras liv, så som den har fått i ditt eget! Be för dina vänner nu, be för dem du kommer i kontakt med nu!

Här finns en skatt att finna. Här finns  en nyckel till helande och befrielse.
Så lätt det är när livet gör ont, att fastna i självömkan och ständig bön till Gud för sina egen skull, för att man så innerligt längtar efter att bli vidrörd av Herren. I den situationen förstår man inte hur EGO man handlar. Jag vet att jag själv haft såna perioder som varit långa i mitt liv, där jag varit liksom avskärmad i mitt eget lidande så att jag glömt bort att lägga koncentrationen på att be för andra. Kanske jag har tänkt att om jag blir frisk, om jag får må bättre, då ska jag börja be för andra mer, men då måste Gud göra mig starkare först. Detta är ett galet resonemang, och jag vet att många fastnar i detta. 

Vi bör börja i den andra änden, att släppa oss själva och den nöd vi befinner oss i, och ge oss hän i att helhjärtat be för våra medmänniskor o vänner. När vi börjar göra det så kan det hända magiska ting inom oss och det kan föda läkedom i våra egna liv. Alltså, om vi glömmer oss själva och vårt EGO, ber för andra helhjärtat, då kan vi själva få uppleva mirakel i våra liv. Och vad är det som händer när detta sker? Det är försoningens kraft, från Jesu död på Golgata.  
 
Om vi hade varit goda nog att kunna räkna oss som rättfärdiga i oss själva p g a goda gärningar, ett brinnande engagemang i vår församling etc, då skulle vi göra Jesus till en dåre, då skulle han inte behövt lida och dö för vår skull. "Du kan jobba för Herren", i en församling, på missionsfält, som pastor eller hängiven medlem 24 timmar om dygnet och ändå missa ALLT! Det handlar inte om vilka ansträngningar vi gör, det handlar om överlåtelse, så Gud kan leda varje steg. Låt oss inte såra Jesus med att inte ha tro nog att han har frälst oss. Det är för länge sen avklarat. Du behöver bara ta emot den gåvan, så är den din.

Våga släppa dig själv nu, och gå in i en helig förbönstjänst för andra, i det fördolda. Herren ska löna dig, och du kommer att uppleva att Herren rör vid dig när du överlåtit hela ditt liv till honom och tagit emot frälsningens gåva.

Vi kan vara uppmärksamma på våra liv, så vi håller oss nära Herren, både personligen för oss var och en och i de församlingar vi tillhör. Vi kan lätt se om vi är levande för Gud. Bär vi frukt? Händer saker där vi går fram? Växer vi? Drar vi människor till oss? Ser människor på oss att vi äger något de saknar? Kan vi inte säga JA på dessa frågor är något fel och då bör vi gå in i vår kammare och på allvar fråga Herren: Vad ska jag göra för att få liv, sprida liv, väcka hunger i mina medmänniskor, vad ska jag göra för att få församlingen att blomstra, vad ska jag göra för att väckelse ska komma över vårt land?

Jag ber, Herre, att du ska möta oss var och en som läser detta. Ber om en hunger i våra hjärtan. Förlåt oss för att vi kanske för mycket tänker på oss själva och våra egna bekymmer. Dra oss närmare dig och lär oss att lyssna, höra din röst. Hjälp oss att förstå vår litenhet i din storhet. Tack för frälsningen, som ingen av oss förtjänat, din gåva till oss. Tack gode Gud för att du hör min bön, i Jesu namn.Amen.
 
Gud välsigne er alla 🙏🏻🕯❤️
 
Mia☀️
 

Viktig läsning! Välkommen in i värmen❤️

Bara en dag i taget

Först skulle jag vilja berätta om en sorts bröd, som min mamma brukade baka när jag var barn. Det var helt olika det bröd, som annars var vanligt i min hemtrakt. Det var inte så tjockt som annat bröd, som var lätt och pösigt och ungefär fyra centimeter tjockt. Mammas bröd var tunnare, tyngre och saftigare.

Det är inte säkert, att du skulle ha gillat min mammas bröd, men det skulle säkert överraska dig, om du fick veta, vad många människor som skickat mig recept på sådant bröd, eftersom jag ibland berättat om brödet mamma bakade. Men inget av de recept jag har fått har varit det rätta. Brödet har inte blivit som mammas bröd.

Jag längtar ibland efter brödet mamma bakade när jag var liten. Ibland hade hon sirap i det, men det kunde vara lika gott utan. Mamma brukade alltid säga, att det där brödet var så hälsosamt. Man mådde bra av det.

Jag skulle önska, att du kände att du även mår bra av det bröd jag tänker räcka dig nu. Det är inte hårt, inte tungt, inte rågräddat. Kanske det är lite tunt ibland, men man mår bra av det. Förstår du?

Vi har funnit att kristenlivet, det liv vi gått in för, är ett liv som måste levas en dag i taget. Det är något vi aldrig får glömma. Läser du Guds ord, skall du där finna, att som din dag är, kommer din kraft att vara. Du skall alltid minnas, att Herren inte kommer att ge dig kraft en annan dag för att du skall kunna möta de prövningar du har idag. Nej, dag för dag, en dag i taget. Så är det.

När jag vaknar på morgonen, har jag den tillförsikten till Gud, att vad jag än kommer att möta under dagen, kommer Gud att ge mig den kraft jag behöver.

Visste jag, vad dygnet jag har framför mig rymmer, skulle jag aldrig våga gå utanför dörren om morgonen. Jag skulle inte kunna göra det. Visste jag i förväg, vilka besvikelser jag skulle möta under dagen, visste jag om allt arbete jag hade att uträtta, skulle jag vara trött, innan jag lämnade sovrummet på morgonen. Jag skulle gå och lägga mig igen och dra täcket över huvudet. Jag skulle helt enkelt inte orka tänka på vad som skulle möta mig.

Men nu vet jag inte vad jag kommer att möta under dagens lopp, och jag går den nya dagen till mötes med en fast förvissning i mitt hjärta, att Herren skall ge mig den kraft jag kan behöva för att kunna möta dagens mångahanda.

Och vet du vad? Jag har aldrig haft något nervöst sammanbrott under alla år. Folk råkar ut för nervösa sammanbrott, därför att de försöker utgrunda morgondagen. Men vi har ju ingen möjlighet att se in i framtiden, så vad tjänar det till att försöka!

Om jag just nu började tänka på hur min almanacka ser ut för tiden framöver med notiser om alla överenskommelser – var dag är ju fulltecknad – snart skall jag till Dallas i Texas och sen till St Louis och sen till Washington D.C., jag ska ha TV-sändningar och ett antal radioprogram, jag måste utarbeta predikningar, skriva brev, ta mig an böneämnen och inte glömma bort att infria en del löften jag givit både här och där, skulle jag gå och tänka på allt detta, kunde jag lika gärna lägga av på en gång och låta någon annan ta vid. Jag skulle tappa sugen fullständigt.

Därför tänker jag helt enkelt inte på det, och det är orsaken till att jag inte får något nervöst sammanbrott. Håller du på att få det, beror det på att du försöker ta mer än en dag i taget.

 

Skall du kunna leva ett liv i seger, gäller det för dig att ta ett ögonblick i sänder. Gå inte över bron, förrän du kommit fram till den. Ge dig inte ut på sjön, förrän du kommit ned till stranden. Ligg inte vaken hela natten och bekymra dig för vad du har att göra nästa dag. Om du ändå gör det, kommer du att nästa dag vara så trött och spänd, att du kanske inte kan uträtta ditt arbete ordentligt.

Nej, när kvällen kommer, gå då och lägg dig och överlämna din sak åt Gud. Det är sann förtröstan. Det är verklig tro. Egentligen är det här som vår tro på Gud kommer in i bilden. Sov bara! Skall någon bekymra sig, så låt Gud göra det. Låt honom bekymra sig för hur han ska ta sig an din sak. Överlämna de åt honom. Måste någon älta saken hela natten, så låt honom göra det. Då kommer du att vara grisk och utvilad både andligen och lekamligen, när du vaknar på morgonen och ställs inför allt detta, som du oroat dig för.

Jag tror inte , att någon enda av er kan föreställa sig, vilken lång arbetsdag jag har, och vad mycket jag har att stå i varje dag. Men jag skulle aldrig kunna hålla på så här år ut och år in, om jag inte praktiserat vad jag här sagt.

Tänk på det underbara ordet i sista versen av Andra konungabokens sista kapitel: ” … och ett ständigt underhåll gavs honom från konungen, visst för var dag, så länge han levde.”

Det ordet har jag levt på i åratal. Jag har klängt mig fast vid det och tagit åt mig vad det talar om: för varje dag få vad jag den dagen behöver!

Det är alltså inte frågan om en tilldelning en gång i veckan av vad jag kan komma att behöva, eller en gång i månaden. Det rör sig inte heller om något femårskontrakt. Nej, det rör sig om en garanterad daglig tilldelning av vad jag behöver, så länge jag lever.

Därför skulle jag vilja säga dig, att har du bekymmer för hur det skall gå för dig, tag då fasta på detta bibelord och var inte rädd för att du ska hamna på fattighuset.

- Men kära Kathryn Kuhlman, min man är död, och jag är en fattig änka. Jag är rädd för att jag nu inte skall kunna klara min försörjning.

Du behöver inte oroa dig för den saken, om du har samme himmelske Fader som jag har – och det vet jag att du har. Din himmelske Fader är densamme som min, och min är densamme som din.


Det finns bara en Gud.

Jag vet inte, om du tror på Guds ord eller ej, men du blev kanske intresserad av den där versen, jag nyss citerade. Slå upp din bibel och läs den. Den står i 2 Kon 25:30.

Han fick för varje dag det han behövde!

Vem är kungen i ditt fall? – Din himmelske Fader!

Är inte det en säkerhet?

Du vet, att det är många människor som lever på sin folkpension. Men jag är inte så söker på att dessa pengar, som kommer en gång i månaden, är tillräckliga för att ge trygghet.

Jag kan visa dig en som kan ge bättre trygghet än till och med myndigheterna kan. Myndigheterna kan gå i konkurs, vet du. Vilket bolag och vilken firma som helst kan gå i konkurs.

Låt oss göra det klart för oss, att den enda försäkring som kan ge trygghet är Jesus Kristus. Jag är försäkrad i Honom, och det är något som är säkert.

Du som är ett Guds barn kan vara lugn för att din försäkring gäller. Gud kan aldrig göra konkurs. Aldrig, aldrig!

Tänk nu på församlingen, inte som en institution eller en organisation utan som Kristi kropp, där han själv är huvudet. Du och jag har blivit födda in i denna församling.

Med Kristus som överhuvud kommer hans församling aldrig att lida brist på något. Den kommer aldrig heller att förlora något, därför att han är huvudet.

Men om vi tänker oss en lokal församling, så kan ju den göra konkurs andligt sett. Det är många lokalförsamlingar som gör konkurs andligen i dessa dagar – men det gör aldrig Kristi församling, som är hans kropp. Om du är en lem i den kroppen, denna osynliga gemenskap, som består av alla dem som tror, kommer du aldrig att behöva vara med om andlig konkurs. Du är garanterad andligt välstånd och seger. Så är det, om du har en fast tillförsikt till Herren. Inte ett ögonblick skall du lida nederlag. Inte ett ögonblick skall du behöva oroa dig för fattigdom, ty du har en, som har lovat dig, att du skall varje dag få vad du behöver, så länge du lever – även om du så skulle bli 104 år!

 

Jag känner en man, som är så gammal, och han kan berätta för dig, att han fortfarande har seger genom Jesus Kristus. Han kan tala om för dig, att Jesus är trofast även mot en 104-åring.

Du kommer aldrig att leva för länge eller uppleva en alltför mörk natt. Du kommer aldrig att få en alltför tung börda att bära.

Stanna nu till ett ögonblick och tänk efter, vem du tillhör! Om du lever detta Kristusliv vi talat om, från stund till stund och från dag till dag, kommer du att få uppleva, att du blir en lycklig människa.

 

Ja, det är i sanning ett lyckligt liv, och jag håller fortfarande fast vid att de som lever i seger, de är de lyckligaste människorna och de mest mänskliga. De är glada, och deras glädje är inte krampaktig utan spontan.

Var gång jag ser en olycklig kristen, vet jag att det är något som den personen tappat bort. Det är något som är i olag någonstans i den personens liv.

Jag frågar inte efter, hurudan din omgivning är eller under vilka förhållanden du lever. Gud har sörjt för att du kan vara lycklig. Bibeln talar ständigt om glädjen i Guds, och det står till och med, att den glädjen är din styrka.

Jag vet vad de orden betyder. Glädjen i Gud, den han skänker mig då jag tjänar honom, som blir min då jag hjälper andra människor, den är min starkhet. Det är någonting som inte kan analyseras men som ändå är lika verkligt som den luft vi andas.

Det finns nog ingen som kan fatta, vilken glädje det ger mig att kunna hjälpa andra eller att få ge till andra. Min glädje över att kunna ge är nog mycket större än mottagarnas glädje över de gåvor de får mottaga. Inom mig har jag en osynlig glädje. Detta liv är så underbart, så utmanande.

Jag vet inte, om människorna i Vietnam har lika stor glädje av vad de får av mig, som jag har av att ge. Det är så spännande med detta sjukhus, som Kathryn Kuhlman-stiftelsen bygger i Vietnam. Det är så spännande med alla rullstolarna vi skickar över och de bäddutrustningar av olika slag, som vi också sänder. Det är mycket mer spännande, än om jag skulle ordna till ett elegant hem åt mig själv här hemma.

Och sängarna vi skickar till Vietnam, jag tycker mig se, vad skönt det skall kännas för de sjuka att få ligga i dem mellan rena lakan.

Och alla brunnar sen, som vi låter gräva där borta! Tänk, vad skönt det skall kännas för alla som nu kan få sig ett härligt bad – kanske för första gången i livet! Jag tänker på alla brev jag får med förfrågningar, om jag vill lägga fram olika saker inför Gud i förbön. Ett sådant brev betyder inte bara en bit papper för mig. Det är människor bakom dessa brev, och när jag sitter med ett brev i handen, ser jag inte bara skrivandet, jag ser människan, personen som skrivit, och jag lever in med den människan och delar den nöd, som brevet nämner.

Förstår du detta? Det är många som lever hela sitt liv utan att förstå en sådan här sak. Är du en sådan, kan det vara orsaken till att du inte är någon lycklig kristen. Det kan vara orsaken till att du aldrig upplevt den verkliga glädjen av att vara en kristen. Kärlek är något du ger, något du utför, något ofrånkomligt, något spontant.

Om du måste tvinga dig till att leva så som vi talat om, då har du aldrig upplevt vad det vill säga att i realiteten bli en lem i Kristi kropp och att Jesus tagit sin boning i dig. Om du hade det, skulle du få liv och kraft av honom, och detta liv skulle genomströmma hela din varelse. Du skulle få något av Jesu personlighet i dig. Det kan du inte undgå, och fröjden i Herren kommer att bli din starkhet.

 ♥

 

Jag kan ärligt erkänna att jag verkligen inte praktiserat att ta en stund i taget, eller en dag i taget. Jag har i stor del av mitt liv levt i stor ångest över morgondagens ev bekymmer som kan komma. Jag har i stort sett levt varje dag i svår ångest och skräck över att nästa dag eller nästa vecka drabbas av en dödlig sjukdom. Jag har lidit svårt av rädslor till höger och vänster, alltid har jag varit rädd för något. ALLTID!

Under de senaste drygt två åren har jag fåt möta Gud på ett helt nytt sätt. Jag har sökt mig närmare honom än någonsin tidigare. Jag har med Hans hjälp fått försonats med alla "gamla spöken" i mitt liv och blivit tvättad och läkt inifrån. Mina kroppsliga sjukdomar dras jag fortfarande med, men stora berg har lyfts från mitt hjärta, och idag kan jag tacka och prisa Gud trots mina svårigheter. Jag kan känna glädjen på ett helt nytt sätt.

Gud har lärt mig att leva i nuet, men naturligtvis med ansvar för morgondagen och allt man möter. Jag bekymrar mig inte lika mycket alls som förut över morgondagen. Den lilla energi jag har kan jag nu leva i nuet och fylla med glädje, gemenskap och min relation till Herren får också mer plats när jag inte oron stjäl min ork för dagar som kommer.

Här i hennes text finns hemligheter, nycklar, som är tillgängliga också för dig. Läs texten flera gånger, försök att börja praktisera att vara i nuet, ta en dag i taget. Då kommer du att få mer krafter, mer glädje, större kärlek till din nästa, och du kommer att som Kathryn Kuhlman skriver i slutet ovan att: Fröjden i Herren kommer att bli din starkhet.

 

Gud välsigne Dig älskade medmänniska❤️

Viktiga ord från världens viktigaste bok🙏🏻❤️

 


Jesus i Getsemane

I Matteus 26-3
6 står beskrivet om vad som händer i Getsemane, innan Jesus tas till fånga inför korsdöden. Det står också beskrivet i Markus 14:32 och framåt. 

Vi läser det:

Så kom de till ett ställe som heter Getsemane, och han sa till lärjungarna: "Sitt kvar här, medan jag ber." Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom, och han sa till dem: "Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka." Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var möjligt. Han sa: "Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill." När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sa till Petrus: "Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme? Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag." Så gick han bort igen och bad med samma ord. När han kom tillbaka fann han igen att de sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara. För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han: "Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig."

 
Personligen tycker jag att det ägnas alldeles för lite tid och undervisning om denna stund i Getsemane. Man riktar endast blicken mot korset. Ja, självklart är det där Jesus dog och i och med det blev försoningen mellan Gud och människan uppfylld. Men jag känner själv att det finns så mycket att tänka på och prata om när det gäller den stunden då Jesus var i Getsemane örtagård. Han visste så väl vad som väntade honom, hur han skulle få lida och dö under mycket brutala omständigheter. Han förstod också att det lidande han nu skulle få utstå var ett lidande värre än man kan tänka i de värsta mardrömmar. Han skulle ju ta hela världens, genom tidernas synd, skuld och sjukdomar på sig. Allt skulle han få bära. Ensam. 

Han tog ju med sig några av lärjungarna in i Getsemane, men de andra stannade kvar i utkanten och skulle vaka medan Jesus talade med sin Fader. De somnade gång efter gång, och orkade inte med att stötta sin Herre i hans svåra kamp. Det står inte att Jesu böjde sig ner stilla och småpratade med Gud. Det står att han föll ner på marken och ropade på Gud: ABBA! Fader! Vad man kanske inte tänker på är att: Här är Jesus 100% människa. Här var Gud tvungen att ta sin hand ifrån sin älskade son. Gud kan inte vara i närheten av synden, och här blev Jesus ett med hela världens skuld. Här var Jesus helt ensam!! Hans egna lärjungar förrådde honom och förnekade honom och han gick t o m utan faderns närhet från Getsemane mot en mycket plågsam död. 

Det som också fångar mig med Getsemane är den svåra ångesten som drabbade honom. I Lukas 22:44 står det att han av sin ångest svettades blod. I vers 43 står: "En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft." Eftersom jag själv periodvis har plågats av ångest av olika slag, panikångest och existensiell ångest, så vet jag att den typen av smärta är långt svårare än fysiska smärtor. När vi talar om Jesu lidande innan döden på korset så pratar vi mest om den svåra fysiska misshandeln han fick genomgå. Personligen tror jag att den inre, själsliga smärta han blev pålagd i Getsemane långt överskrider den fysiska smärtan innan själva korsfästelsen. Det är naturligtvis bara mina tankar. Men tänker jag på hur oerhört svårt det är att som vanlig människa drabbas av svår ångest och inte få någon lindring, jämfört med att få kroppen sönderslagen så tror jag att den inre smärtan är svårast. Och det var där han blev ensam, totalt ensam och övergiven, av alla, och fick dessutom bära hela världens svårigheter genom tiderna på sina axlar. Oskyldig var han. Ren som ett litet nyfött barn.

Med allt detta i åtanke, låt oss sluta kräva saker av Honom, att Han ska ge oss det och det, göra det och det för oss. Vi får be i ömjukhet om hjälp och ledning i livets olika situationer, och Han finns där för oss. Men låt oss börja se på Honom som person, vad han redan gjort för oss, låt oss se det och tacka Honom för att han gett oss livet, ett evigt liv. Låt oss släppa koncentrationen på alla välsignelser och mirakler han kan utföra. Jag tror de kommer mer naturligt när vi närmar oss Jesus för den han är inte för vad han kan göra för dig.

Allt gott till oss alla idag
Med Guds kärlek
i Jesu namn. Amen