Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Bortsk®ämd skrivto®ka

- Jag har hört att du skriver, va´kul! Vad skriver du för nåt?

   En mardrömssituation när man inte tagit i en penna på evigheter. Blocket ligger orört och dammigt på skrivbordet. Vad svarar man?

   Är det skrivtorka?

Inte kan jag skylla på tiden. Allt är ju fråga om prioritering och jag har haft förfärligt mycket att göra. Städa, diska, putsa fönster, ge katterna mat, byta kattsand, måla klart huset, vattna blommorna, klippa gräsmattan och laga mat.

Försöker att tänka på allt möjligt annat för att slippa skriva, inte just nu i alla fall, snart. Samvetet tär.

   Inte nog med det! Jag och barnen kommer hem efter en veckas semester och min man har en överraskning klar.

   En egen skrivarstuga!

Är det att vara bortskämd?

   Äntligen har jag fått mitt eget ställe där jag kan få inspiration, lugn och ro, men vad ska jag med en skrivarstuga till efter den här torra sommaren?

   Mitt i en kohage i den hälsingska landsbygden ligger den. En knuttimrad liten stuga med en inbjudande öppen spis.

   Med lastad släpkärra ger vi oss av mot stugan, in i kohagen för att packa upp. En gammal avlutad soffa, skrivbord, stol och gungfåtölj. Allt i samma stil. Och fotogenlamporna förstås!

   Några timmar senare är allt på plats, grillen på och doften av nykokt kaffe som pricken över i.

   Jag borde nog skriva nåt nu egentligen. Det är ju en skrivarstuga. Vad ska jag skriva då? Jag  kanske kan skriva efter maten, när jag fått i mig en kopp kaffe. Måste försöka nu när jag är här. Det är ju en skrivarstuga. En kopp kaffe kan jag väl unna mig i alla fall, före.

Mätta och belåtna av alla godsaker bestämmer vi oss för att övernatta.

Inget skrivande efter kaffet heller.

Så småningom somnar vi.

    Kossorna i hagen somnar inte.

    Klockan ett på natten vaknar vi. Ljudet som följer kan väcka en död. MÖÖÖÖÖÖÖÖÖHH… Ute i hagen? Nej, utanför vår dörr! Ett mystiskt skavande ljud vid husknuten. En kossas vilt kliande bakdel mot väggen!

   Min nymålade stuga.

   Min man och jag tänder ett ljus och öppnar dörren. Han utför något som liknar

regndans för att skrämma iväg kossorna. Han lyckas inte.

Där står vi med långa ansikten. Hur ska vi bli kvitt dessa kreatur och få återgå till sängen? En lång rad råmande kossor stirrar på oss som om vi vore utomjordingar.  Iklädd endast kalsonger hoppar han till för att skrämma iväg dem och landar mitt i en komocka. Varm och nylagd. Äntligen börjar de röra sig.

   Kalsongmannen ger sig ut på nötjakt i kohagen medan jag hejar på. Med en käpp som enda vapen skrämmer han iväg dem utom synhåll. Återvänder sen till det varma täcket, efter ett noggrant gnussande mellan tårna för att avlägsna den varma geggan.

   Vi somnar sen skönt bägge två.

   Och skrivtorkan?

Ja, just ja. Den. Den har kossorna skrämt bort!

 

 

 

 

 

Ett fasligt hundgöra

 - Nästa ... du kan komma in här. Hejsan, jaha. Du har med dig en liten kattfröken. Då ska jag sterelisera henne idag då. Har du möjlighet att komma tillbaka senare för att hämta henne?

   - Javisst javisst. När kan jag komma, eller ...  jag kanske kan vänta?

   - Nej, det är bättre att du kommer tillbaka. Ska vi säga klockan två, eller bor du långt härifrån.

   - Öhh ... vad sa du, två, jo två blir nog bra.  Öhh ... vahetere ... nej, jag glömde vad jag skulle säga ... öhh ... jo, jag kommer sen då. Hej då.

   - Hej ! Nästa.

Gud! vilken snygging. Honom måste jag få se igen. Undrar hur jag ska ordna det på för vis? Jag ringer och pratar med Bettan ... Jo, nu vet jag!

   Nästa dag.

 Rinnnnngggg!!!

   - Hej, Bettan.

   - Hej.

   - Tänkte höra ifall du och jag sku...

   - Nej, du, jag har inte tid att träffa dig idag.

   - Aj då. Va’ synd. Men du, när du ändå är på tråden, vahetere, öhh ... jag tänkte på ... du har ju en hund, visst är den ett år snart?

   - Ja, jo, det är den. Vadådå?

   - Jo, jag tänkte ... jag vet ju att du är så himla jäktad jämt, jag ställer gärna upp och ... jo, jag tänkte på vaccinationen ...

   - Men, vad har det tagit åt dig då? Du har väl aldrig varit intresserad av hundar?

   - Jag. Nej, inte ett dugg ...öhh, jag menar jo, förstås, faktiskt väldigt intresserad numera. Det har liksom nästan bara hoppat på mig, kan man säga. Jo, jag förstår att det låter konstigt i dina öron men ... ja, jag funderar faktiskt på att skaffa mig en hund. De är ju så mysiga.

   - Ja ja, där ser man, och visst behöver jag hjälp. Jag har faktiskt tid för vaccination imorgon kl. 15.00.

Det låter ju jättebra att du vill hjälpa mig. Då slipper jag ta ledigt från jobbet, kommer hem till dig vid 6-tiden imorgon bitti och lämnar hunden, då kan du börja med att ni går en långpromenad, han drar väldigt, men det fixar du säkert bra, sen behöver han ett rejält bad och en klippning, det brukar bli hemska tovor i pälsen efter badet, men tar man bara ordentligt med tid på sig så går det nog också bra, du kan ta klorna på en gång, är du snäll, jag vill alltid att han ska va fin när veterinären ska titta på´n, ja, titta och titta, han ser väl ingenting snart den gamle rackar´n, borde pensioneras sna...

   - Men vad säger du? Vadå gammal? Hunden din är ju knappt ett år. Har den redan fått problem med synen? Stackars hund! Men då kan ju veterinären titta på det samti...

   - Det är ju inte hunden som har dålig syn, fattar du väl. Det är ju veterinären.

   - Men, men, vad sa du ? Är veterinären gammal? Jag förstår inte ... han är ju ... var ju ...

   - Jaså! Snyggingen, menar du?  Han vickade sista dan igår.

Röd avgång

Grannfrun Inga och jag möttes en dag ute vid postlådorna.

   - Brukar du åka tåg, Berit? frågade hon.

   - Nej, hur så? svarade jag.

   - Jag bara undrar. Förresten, har du hört talas om röda avgångar?

   - Ja, det har jag verkligen.
 
   - Jag brukar se till att passa på då när det är så bra priser. Få komma ut lite och se sig om.

Det är så hälsosamt.

   - Jaså, Inga, vad säger du? Vad menar du med det? Jag tycker inte det är trevligt alls.

Förresten har man ju snart passerat den tiden. Och det ska verkligen bli skönt.

   - Nej, man ska njuta av livet så länge man kan, det tycker då jag.

   - Men Inga! för mig är det då ingen njutning precis.

   - Man är väl olika, förstår jag. Det där med att det är billigare om man köper en vecka innan,

det tycker i alla fall jag är jättebra.
   
   - Jaha, är det bättre pris då? Men tänk att jag inte har vetat det tidigare. Jag kanske skulle

pröva jag också, på de där speciella tiderna.
   
   - Ja, det är så lämpligt. Vet man bara om det kan man spara en hel del pengar.
   
    En stund senare.
   
   Ja, det vore inte en så dum idé, kanske. Man kan ju tänka sig själv om man skulle råka

glömma förbereda sig och sitta där utan, när det blir aktuellt. Börja gräva i handväskan och till

sin förtvivlan inse att inget inköp gjorts. Sen gräma sig över hur man kunnat vara så klumpig.

Pinsamt nog är man tvungen att resa sig upp och gå. Alla blickar riktas mot en och man vet då

med säkerhet vad de tänker på. 
   
   Det är inte så lätt att minnas allt. Inte ens tider för röda avgångar. Nej, det är både svårt och

väldigt otrevligt. Och dyrt. Det är klart, priset är lite olika beroende på vart man köper, men i

stort skiljer det sig inte så mycket. Skamligt dyrt är det och att det skulle löna sig om man är

ute i tid är nog nonsens. Jag förstår inte alls vad hon menar, men jag kan ju prova ialla fall.
   
   En vecka senare.
   
   Jag är rätt sur idag. Ja, i och för sig hör ju det till, att vara sur, menar jag. Jag går in och

hämtar ett paket av varje, går till kassan för att betala. Eftersom det är en vecka innan aktuellt
 
datum räknar jag med att endast betala halva priset. Kassörskan tittar frågande på mig och sen

ner på de trettio kronorna.
   
   - Jag vill ha lika mycket till, säger hon.
   
   - Men, men. Det är ju en vecka kvar till röd avgång och då ska det ju vara halva priset ... 
   
   Det har grannfrun sagt ...