Ökenblomman

"För Gud är ingenting omöjligt." (Luk.1:37)



Långt uppe i alpdalarna uför Gud år efter år ett av sina under. Snötäcket ligger där på branterna fruset till is p g a striden mellan de soliga dalarna och de kalla nätterna, och upp ur denna isskorpa spirar blommande växter, som snön inte förmår skada.

Under den gångna sommaren utbredde den lilla alpklockan sina blad - översållande hela marken för att dricka in solljuset, som den sen lagrade i sin rot över vintern. Så kom våren och väckte plantan till liv, där den låg under snötäcket, och då den spirade fram angav den ifrån sig så mycket värme, att den ovanför sin krona smälte en liten kupol i snön. Högre och högre växte den, och ovanför den höjde sig kupolen, medan blomknoppen i trygghet utvecklades inne i den. Och slutligen gav kupolens isiga tak vika för att låta blomman träda fram i solskenet, och de blekt purpurfärgade kristallklara kronbladen gnistrade såsom snö, som om de hade burit spår av den väg, på vilken de kommit.

Från detta bräckliga ting ljuder till vårt hjärta ett budskap, att ingen av dessa juvellika blommor hade kunnat utvecklas i de varma grästorvorna på sluttningarna lägre ned. Vi älskar att få se det omöjliga förverkligat. Och Gud förmår göra det. Övergiv därför varje minsta förhoppning, som är knuten vid det mänskliga, som är ett absolut hinder för Gud. Lägg tillsammans alla svårigheter som i en hög, och trots det har du inte passerat gränsen  för Guds makt att förvandla det omöjliga. Låt tron svinga sig upp till Honom. Han är det omöjligas Gud.



......................



Tänk om vi mer kunde förstå hur Gud vill tala till oss genom sin skapelse, genom sin natur och allt som inrymmer den. Här talar han så tydligt genom små tillsynes obetydliga blommor. Jag tror Herren talar ständigt till oss på olika vis, medan vi ropar och ropar och besvikna sjunker vi ihop i övertygelse om att Han inte hört våra böner, eller inte bryr sig om dem. Käre vän, han försöker nå dig. Du behöver bara stanna till och se dig om. Han talar hela tiden.

I denna text talar Han genom Alpklockan. Vart utvecklades denna skönhet? Jo, i kylan, under snötäcket! Men när den växt och förberetts för sin fulla blomning alstrar den så pass mycket värme att det tinar upp ovanför och omkring den, och fram, upp ur kylan och mörkret kommer denna skönhet fram i strålande prakt, och bär med sig spår av iskristaller som visar varifrån den kommit. Detta förstärker skönheten hos den vackra blomman.

Det finns många såna blommor bland oss människor. Vi som upplever att vi "kommer från det stora mörkret" på olika vis. Vi behöver inse att vi är Guds barn, och att för Honom är INGENTING OMÖJLIGT! Vi måste sluta tänka mänskligt och i vår litenhet förstå Guds storhet. Det finns inget mörker som är för mörkt för Honom att lysa upp. Men ger vi Honom chansen? JAAAA, säger du kanske, MEN HAN LYSSNAR INTE!! Kanske det är du som inte lyssnar? Ofta fyller vi människor våra liv med dagar och aktiviteter, och inte aktiviteter och dagar med LIV från Gud. Förstår du skillnaden? Är vi kristna och kanske ber o ber o ber, och väntar o väntar o väntar, men får inget svar. Först kan vi vara säkra på att förmodligen svarar Gud på ett helt annat sätt än vi ber om, så Han kanske redan har svarat dig? Eller så har du inte stannat upp för att se dig omkring efter svar. Kanske Han talar till dig genom denna text om Alpblomman, eller kanske någon liten buske du har i din trädgård, eller kanske Gud talar till dig genom något din granne säger? Vad vet jag. Ett vet jag, Gud kan tala på såå många sätt och sällan som vi väntar. Därför är det viktigt att vara stilla, så vi känner igen Herrens röst när Han viskar till oss.

Tro aldrig att dina bekymmer är för stora för Gud. Om du så samlar ihop dem till en hög, som författaren ovan skriver, så kan det ändå inte bli för mycket för Herren att ta hand om. Tänk utanför det mänskliga, och vet att för Honom är ingenting omöjligt. Gå till Gud nu, med det du bär på, som är så tungt. Han står där just nu med sin famn öppen för att hjälpa dig bära, tills du brutit igenom isen och kan växa till som den vackra blomma du är. Om dina blad kommer att bära med sig frost från din tid i mörker o kyla, så gläd dig över det, det gör dig ännu vackrare. Du får då en lyster som en slipad diamant, och blir ännu mer användbar i Guds kärleksfulla händer.

Gud välsigne dig<3