Ökenblomman

"Jag ropade på honom, men han svarade mig inte". (Höga Visan 5:6)



NÄR GUD har gett en stor tro, brukar Han pröva den genom långa dröjsmål. Han har låtit sina tjänares röster eka i deras öron som från en himmel av koppar. De har klappat på den gyllene porten, men den har förblivit orörlig, som om den hade rostat i sina gångjärn. Liksom Jeremia har de ropat: "Du har gömt dig i molnen, så att ingen bön nått fram." Så har Guds heliga länge tåligt fått vänta, utan att få något svar, inte för att deras böner inte skulle varit nog ivriga elle inte blivit hörda, utan för att Han som är allsmäktig och ger efter sitt behag vill pröva vårt tålamod.

Ingen bön går förlorad, och ingen bön har någonsin varit förgäves. Gud lämnar aldrig en bön obesvarad eller obeaktad. Det vi anser är ett avslag är i själva verket bara ett uppskov. - H. Bonar.

Kristus dröjer ibland med att ge sin hjälp för att pröva vår tro och göra vår bön ivrigare. Båten kan bli översköljd av vågorna, och Mästaren fortsätter att sova, men Han vaknar, innan den sjunker. Om Han än sover, gör Han det dock inte för länge. Uttrycket "försent" förekommer aldrig då det är fråga om Honom.

                                                                                                                                     - Alexander Maclaren




Detta tror jag vi alla känner igen, hur den ibland långa väntan på bönesvar tär på oss och vi tror inte att Han hört våra rop och böner. Eller så har Han svarat, men på ett annat sätt än vi väntat oss.

Jag har i så många år, så många gånger ropat till Gud om hjälp för min egen del, att bli fri från mina sjukdomar, och att få ett helat inre, som trasats sönder av livets stormar som slitit så hårt i mig, men "inget" har skett, kan man tänka och tro, om man inte stannar upp och ser sig tillbaka. Då kommer man att finna en röd tråd igenom allt, och se hur Herren har följt med och burit och hjälpt genom allt. Jag ser hur jag visst har fått bönesvar, så många, men inte alls på de sätt jag trodde och tänkte mig. Det största som hänt mig är att jag genom alla svårigheter fått komma Herren så nära och Han har format mig och gett mig en inre styrka som jag aldrig skulle ägt utan mina livserfarenheter. Han har låtit mig luttrats i brännugnen och den smärta det inneburit är obeskrivlig, men frukten av detta är ett överlåtet liv i Gud och en tro som bär genom allt.


Jag upplever just nu att det finns någon eller fler som kommer att läsa detta som brottas svårt med "obesvarade" böner, dvs böner som dröjer. Du ropar i ditt innersta, du gråter och är nära att ge upp. Vet du vad, Herren har hört dig och ser dina tårar. Han kommer att visa dig att Han är med i ditt svåra nu. Han ska komma som en vårflod in i dina omständigheter och förvandla mörker till ljus. Men Han vill ha mer av dig, Han vill vara tillsammans med dig också de glada dagarna. Han längtar efter att du ska överlåta dig helt i Hans händer, så du kan komma ut i full blommning i den tjänst Han förberett åt dig. Det var nödvändigt att du måste gå denna väg. Ogräset börjar försvinna nu och de gyllene trådarna börjar mer och mer synas i dig. Du ska bli en Herrens tjänare på ett speciellt sätt. Vila nu i dessa ord och tacka Herren för vad Han förbereder för dig. Jag tror att du/ni som detta budskap är till kommer att känna det på en gång. Gud välsigne dig/er<3