Tyvärr vet jag inte vad denna växt heter, men jag tänkte berätta hur mycket den betyder för mig.
Mellan år 2000-2004 så gick jag en författarinriktad skrivarlinje i Bollnäs, och som många av er vet redan så är skrivandet en stor del av mitt liv och precis nu i dagarna har jag gett ut min fjärde bok.
Under tiden jag gick på denna utbildning så hände mycket i mitt liv utanför skolan. Jag gick igenom en känslomässigt mycket svår skilsmässa, jag förlorade en av mina bästa vänner i en svår sjukdom, också en nära släkting dog. Jag hann med att finna kärleken igen också inom den här perioden, men redan efter ett år dog denne fine man i en mycket svår bilolycka. Tack och lov hade jag stöd från mina nära, och från min underbara skrivarklass jag gick i.
En av mina klasskamrater, Ann, gav mig en kort tid efter olyckan med min pojkvän, en blomma, just denna på bilden. Hon sa att den var som mig. Jag förstod inte då vad hon menade, men det har jag gjort i efterhand. När jag fick den här blomman var den frodig och de små vackra rosa blommorna var många, och de vinrödlila bladen var stora och mycket fina. Hon berättade för mig att när en av alla många små stjälkar vissnade, så måste jag liksom ta bort dem försiktigt ända nerifrån. Om den slarvit bara rycks av så kommer blomman snart att dö. Viktigt var alltså att noga ta bort det vissnade helt och hållet. Att vattna och pyssla om var ju också viktigt, men den tål att utsättas för torka ibland, och då kan man tro att den håller på att dö. Den kan tappa allt, så kvar i krukan kan det emellanåt bara synas jord, som en kruka där ännu inget planterats. Så kan det bli om man periodvis glömmer bort den för ett tag. Många gånger har jag varit på väg att slänga den, just för att jag trott den varit död. Men inom mig har jag ändå inte velat släppa iväg den, p g a det hon sa till mig när jag fick den, och när hon berättat om den stora livskraft som den har i sig. Om och om igen har den tagit sig, blivit från ingenting till stor, blommig och fylld av de vackra bladen. Den blir trött ibland o då hänger den liksom och bladen dras ihop som om den lagt sig för att sova. Livet är påfrestande även för blomman.
Så många gånger sen jag fick denna blomma, som jag känt mig uppgiven, när prövninganrna i livet varit så stora och svåra, när jag inte sett någon ljusning och sorgen över min sjukdom Fibromyalgi och kroniska trötthet har tagit över och tårar har bildat floder i mitt ansikte. Jag har då kunnat gå till denna blomma i fönstret och kanske den då också varit medfaren och jag kanske slarvat lite med ansningen. Det får mig att tänka efter, om jag är som blomman, som behöver näring för att inte torka ut. Vad är min näring? Det är närhet o värme från familj o vänner, och en levande gemenskap med Jesus i bön o samtal och Guds ord, Bibeln. Och jag behöver ansas, vad är det då? Det är när smutsen från världen kommer åt mig och smittar mig med, kanske frestelser, missmod, avundsjuka, bitterhet el dyl. Bär jag på sånt kan jag inte växa andligt längre, och min kropp o själ mår inte heller bra av det. Gud har sån omsorg om mig att han när det behövs så ansar han mig, gör ren mig så jag åter kan få blomma och bli en vacker och användbar lärjunge för honom. Perioder då man känner sig nästan död, som blomman när ingen växt syns, då är det viktigt att stilla sig helt i Guds händer, låta honom föra mig igenom elden för att upprättas, åter bli det han tänkt. Det tar tid att formas om, att bli renad. Ha tålamod om du känner igen dig i den här liknelsen.
Herren släpper aldrig oss, lita på det. Om någon släpper är det vi själva. Han finns alltid kvar. Låt Gud få sköta om oss som en kärleksfull blomsterälskare. Vi behöver lita på att han ser till att vi får den näring vi behöver och vi måste vara beredda på att det gör ont att ansas, men det blir så bra, så vackert när det är klart, då kommer vi att blomstra underbart.
I Jesu blod, från försoningsdöden på korset finns den rening vi behöver. Ta emot Honom i ditt hjärta och överlåt ditt liv i Herrens händer, och du kan vara helt trygg i allt, som en värdefull blomma i den blomälskande vårdarens händer.
Gud välsigne dig<3
Mia