Dagarna går fort :), och detta är sista inlägget i kärlekstemat för denna gång :). Hoppas ni fått inspiration att väcka kärleken i era hjärtan. Det har jag fått :). Nu fortsätter vi våren i denna anda. Låt oss älska den Gud skapt oss själva till, inte på ett uppblåst sätt naturligtvis, men så att vi kan se på oss själva med kärlekens ögon, att vi är skapta av Gud för att leva för Honom och för varandra. Låt oss också älska varandra, jobba på att se på varandra med Gus ögon. Låt oss framför allt älska Honom som gett oss livet.
Avslutar här med ett kapitel ur Höga visan. Här är det minsann kärlek :). Här kan ni hämta inspiration, ni män, till vad er kvinna längtar efter att höra (ja, kanske i lite mer vardagligt språk då, men ändå ;).
Ta hand om er och varandra och kom ihåg att kärlek behöver näring för att överleva!
♥
Kapitel 4 i Höga visan
Kung Salomo:
Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Dina ögon äro duvor, där de skymta genom din slöja. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gileads berg. Dina tänder likna en hjord av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem. Ett rosenrött snöre likna dina läppar, och täck är din mun. Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja. Din hals är lik Davids torn, det väl befästa; tusen sköldar hänga därpå, hjältarnas alla sköldar. Din barm är lik ett killingpar, tvillingar av en gasell, som gå i bet ibland liljor.
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, vill jag gå bort till myrraberget, till den rökelsedoftande höjden.
Du är skön alltigenom, min älskade, på dig finnes ingen fläck.
Kom med mig från Libanon, min brud, kom med mig från Libanon. Stig ned från Amanas topp, från toppen av Senir och Hermon, från lejonens hemvist, från pantrarnas berg.
Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud; du har tagit mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk av kedjan kring din hals.
Huru skön är icke din kärlek, du min syster, min brud! Huru ljuv är icke din kärlek! Ja, mer ljuv än vin; och doften av dina salvor övergår all vällukt. Av sötma drypa dina läppar, min brud; din tunga gömmer honung och mjölk, och doften av dina kläder är såsom Libanons doft.
“En tillsluten lustgård är min syster, min brud, en tillsluten brunn, en förseglad källa. Såsom en park av granatträd skjuter du upp, med de ädlaste frukter, med cyperblommor och nardusplantor, med nardus och saffran, kalmus och kanel och rökelseträd av alla slag, med myrra och aloe och de yppersta kryddor av alla slag.
Ja, en källa i lustgården är du, en brunn med friskt vatten och ett rinnande flöde ifrån Libanon.”
“Vakna upp, du nordanvind, och kom, du sunnanvind; blås genom min lustgård, låt dess vällukt strömma ut. Må min vän komma till sin lustgård och äta dess ädla frukter.”
♥