Matteus 11:28-30 ”Kom till mig så ska jag ge vila åt alla er som arbetar hårt och stapplar under tunga bördor. Gå in under mina villkor och låt mig undervisa er! Jag är mild och ödmjuk. Hos mig finner ni det som ger ert liv ro och vila, och jag tvingar inga tunga bördor på er”.
Det glittrar i den morgontrötta vårfloden
Himmelska stänk av guld badar däri
Det klara vattnet avslöjar allt
Rena strömmar smeker bottnens vassa stenar till lenhet
De slipade kanternas smärta tystnar
Kvar finns allt som tål solens brännande hetta
allt som enats med den guldskimrande flodens glans
Livets nakenhet i full blomning
Först när det kändes som att allt gått sönder att all livskraft runnit ut, när alla misstag redan var gjorda, när all självrespekt var borta, då, när jag kapitulerade inför Honom, lade av mig masken, först då kunde Gud börja arbeta med mig. Först då jag sprungit åt sidan och avslutade mitt maratonlopp, då kunde jag börja höra Guds röst. Länge låg jag stilla i min skapares händer, utan att förstå det själv. Jag blev ”opererad”. Långsamt renades jag inifrån. Det gjorde såå ont. Inget finns längre att dölja, inget mörker finns kvar som inte tål dagens ljus. Och jag är bara mig själv, den Gud skapade mig till, och trots allt som varit vet jag att Han älskar mig.