- försöker nå –
Ljuset finns där
men når inte
hennes ögon
1981
- Hej, Kattis! Det är morbror Lasse.
- Hej!
- Hur är det med dig? Det var länge sen jag hörde din röst nu.
- Mamma och pappa är inte hemma.
- Det gör inget. Jag pratar gärna med dig. Visst är du fjorton nu va?
- Mm…
- Har du nån kille då?
- Ja, Hasse.
- Vad brukar ni göra då? Du har ju blivit stora damen. Har ni gjort det än?
Kattis? Har ni det skönt tillsammans?
- Lägg av!
- Blir ni hemma ikväll? Jag är i stan och tänkte att jag skulle sova hos er inatt.
- Mamma och pappa kommer hem sent, tror jag.
- Men du då? Du är väl hemma?
- Är jag väl.
- Vad bra. Jag kommer vid åttatiden.
Kattis lirkar sig försiktigt ur Lasses intensiva omfamning.
- Ska vi sätta oss i soffan en stund så jag får höra lite hur du har det.
Hon drar undan handen snabbt ur hans bestämda grepp.
- Nä, jag är trött. Tänkte gå upp och lägga mig. Du kan väl titta på teve eller nåt.
Sängen är varm, ändå fryser hon. Vrider sig oroligt. Det värker i magen.
Lasse tar snabbt av sig fina-direktörs-kläderna och lägger dem över soffkarmen i vardagsrummet. Tittar bort mot ytterdörren.
- Kattis, har du lagt dig? Jag kommer upp och säger god natt, säger Lasse som redan är på väg upp för trappan.
Innan hon hinner protestera står han där i dörröppningen och tittar på henne med glansiga ögon. Hon blundar och vänder sig mot väggen. Det gungar till när dimper ner på sängkanten. Hastigt sätter hon sig upp. Hon sväljer, som för att lugna hjärtat som bultar.
- Ja du, Kattis, du börjar bli stor nu.
Han har bara en T-shirt och boxerkalsonger på sig. Hans håriga lår trycker hårt mot henne genom täcket.
- Mamma och pappa kommer nog snart.
En hand trevar sig in under täcket. Varm och tung lägger han den på Kattis lår.
Ta bort den, tänker hon men ligger som förlamad utan att kunna röra sig, utan att kunna säga nåt.
- Du har verkligen växt till dig. En riktig liten kvinna. När du ser på mig sådär förstår du väl att det inte är så lätt att hålla fingrarna borta ifrån dig längre.
- Jag ska sova nu. Jag är jättetrött.
Han tar hennes hand. Lyfter upp den och lägger ner den. På något hårt.
- Känn på den. Lite bara. Har du känt på en sån här nångång … du …
- Nej, nej!
Mamma och pappa sätter nyckeln i låset och dörren öppnas. Lasse reser sig hastigt upp.
- Hallå, vi är hemma nu, gumman!
Kattis rusar nerför trappan på skakiga ben. Armarna har hon i kors över bröstet. De får inte se hur hennes hjärta slår.
- Hej, Lasse är här. Han var precis uppe och sa god natt.
- Men, säger mamma förvånat när Lasse kommer ner ifrån övervåningen.
- Hej.
Den stora T-shirten döljer. Han sträcker fram sin hand och hälsar artigt. Sen ger han dem varsin familjär kram. De börjar genast skratta och prata om allt möjligt. Men Kattis hör ingenting. Hon sitter i trappan med huvudet vilande i händerna. Tankarna bara snurrar. Varför ser de ingenting? Hon går upp till badrummet och ställer sig i duschen. Hon tvålar in kroppen, gnider med duschsvampen om och om igen över hela kroppen för att bli ren. Ser sig i spegeln. Inte ren än.
Efter en lång stund stänger hon av vattnet. Hon hör hur de småpratar därnere. Länge ligger hon och lyssnar på vad Lasse ljuger ihop vad Kattis och han gjort på kvällen. Hur duktig hon blivit på att spela schack.
Men DET berättade han inte.