Ökenblomman

Jag har känt mig lite brusten några dagar, därför har jag inte varit ute på nätet så mycket  de senaste dagarna. Att känna sig brusten är mänskligt och något vi alla råkar ut för ibland, föruom de mest hårdnackade då, som kanske slipper. Men jag är glad att jag är en av dem som är full av känslor, även om det kan ställa till både tårar och sorg medan en del andra bara rycker på axlarna åt samma sak. Nåja, jag är jag och jag duger :).

Ibland möter jag hårdhet som jag inte är beredd på, och då blir jag ledsen helt enkelt. När jag inte gjort någon illa tror man att man själv ska bemötas på samma sätt, med värme och kärlek. Men livet är ju inte alltid så. Jag önskar så innerligt att vi kristna kunde leva närmare Herren, då skulle vi vara betydligt varmare mot varandra. Jag tycker inte att våra olika personligheter har något med den här saken  att göra faktiskt. Lever vi en nära relation med Jesus så bör det synas i vårt sätt mot varandra. Många skyller på att vi är bara människor i kyrkan också, absolut! Men det betyder inte att vi kan få bete oss hur som helst, illa, eller bara nonchalant. Vi förändras när vi drar oss nära Honom. Jag önskar att vi alla fick möta en äkta syskonkärlek när vi möter varandra, vi som har vår tro hos Jesus. Hur ska världen annars kunna se och vilja ha det de saknar = kärleken mellan varandra?

Vi behöver tala uppmuntrande till varandra, se varann, trösta, hjälpa varandra på vägen. Man blir lik den man umgås med brukar man säga, och det stämmer.

För mig är religion något helt annat, inte det minsta besläktat med äkta kristendom. Kristendom är RELATION. Vad är en relation då? Det är en kommunikation mellan, i det här fallet Gud och människan. Är Han till för oss? NEJ, vi är till för Honom.

Om vi ska kunna vinna världen för Gud så måste vi var och en gå tillrätta med oss själva inifrån. Våga se våra dåliga sidor och be honom att karva bort allt som inte ska vara kvar. Det gör så ont, men det är nödvändigt.

Jag vill så gärna bemöta alla mina medmänniskor med kärlek och respekt, och slippa bli sårad. Men jag tror det hör till, tyvärr. Är man känslig så blir man sårad, inte sällan i "kristna" sammanhang. Vår ständiga uppgift är att sprida kärlek och kunskap om Jesus, och att bry oss om varandra i broderlig omtanke och kärlek. Vi måste sträva åt det hållet. Det ska kunna synas och märkas på oss var och en att vi tillhör Jesus, vi bör spegla Hans kärlek.

I min värld är relationer livsviktigt för att fungera och växa som kristen, och alltid ha som mål att "gå ut och göra alla folk till lärjungar". Detta är vår kallelse som kristna.

Låt oss tillsammans gå mot målet, i kärlek och enhet. Jag har saker jag jobbar ständigt med i mig själv, jag är så långt ifrån perfekt. Att låta Gud operera fritt i mig är viktigt för att jag ska kunna bli/vara den han ämnat mig till. Hoppas/önskar att mina medsyskon härute också är beredda att "lämna sitt eget" i Guds händer. Vi behöver alla formas om. Vad blir det för frukt där vi går fram, frukt för Guds rike?

Önskar mer ödmjukhet och mer av andens frukter i våra liv, gentemot varandra.

Nu ska jag försöka resa mig igen efter de senaste smällarna. Vi måste komma ihåg att vara rädda om varandra och sprida Herrens väldoft omkring oss istället för hårdhet, bitterhet och avundsjuka.

Jag tackar dig Herre för att du älskar oss alla. Hjälp oss var och en att släppa vårt eget, och i mod lämna allt till dig. Slipa bort våra hårda kanter som kan såra andra. Visa oss på din kärlek, i Jesu namn. Amen.

Guds kärlek till er alla <3



(Av Emil Gustafsson)

ETT STILLA BARNAHJÄRTA


Ett stilla barnahjärta
man får ej hur som helst.
Det går ej utan smärta
att så bli genomfrälst.
Det kostar tåreströmmar
förrän jag helgas så,
att alla mina drömmar
i Jesu anda gå.

Den Herren vill förära
att bli en Abraham
sin Isak måste bära
som lydnadsoffer fram.
Ej utan sorg fullbordas
en sådan offerdöd.
Min sköna Rakel jordas
ej utan hjärtenöd.

Men vill än hjärtat brista,
när tanken fästes på
att offra allt, ja mista
sitt eget liv också,
dess djupare är fröjden
att lyda Herrens bud,
då vi på offerhöjden
fått vittnesbörd av Gud.

Som Aron stilla tiger
vid Herrens hårda slag
och sig på nytt inviger
att vörda Herrens lag,
så skall du, o mitt hjärta
i vördnad för hans bud
också uti din smärta
tillbedja Herren Gud.

Se, över sorgevågen
jag ser en härlig syn,
Guds löfte, segerbågen
som glänser uti skyn.
Så vill jag Herren bida,
han inga misstag gör,
och sorgefloden vida
till Jesu hjärta för.