"Kärlek skyler allt som är brutet." (ords.10:12)
"Faren efter kärleken." (1 Kor.14:1)
Berätta ditt bekymmer bara för Herren! Nyligen läste jag en tidningsartikel där ett kärt Gudsbarn berättar om en personlig upplevelse. Den gjorde ett sånt intryck på mig, att jag vill låta den gå vidare.
Hon skriver: "En natt låg jag sömnlös, plågad av en grym orättfärdighet som någon begått mot mig, och den
överskylande kärleken verkade ha glidit ur mitt hjärta. Då ropade jag i min själs nöd till Gud om kraft att lyda Hans bud: "Kärleken överskyler" - och strax började Anden arbeta i mig. Jag grävde en grav, en djup grav.
Omsorgsfullt sänkte jag sen ned det som hade sårat mig och skyndade mig att fylla graven med jord. På jordhögen lade jag en grön torv, planterade vita rosor samt förgärmigej och gick sen fort därifrån. - Den ljuva sömnen kom.
Det nära nog dödliga såret läktes utan att lämna något ärr efter sig, och jag vet inte idag vad som vållade mig så
stor sorg."
Dikt ur min bok "Tårar Tröst & Läkedom"
Förnimmer händer
anar osynliga trådar
som lagar
knyter ihop trasiga kärl
som brustit
frusit till is
i den kalla vinternatten
plockar skärvor av ler
hittar så många
som havets sand
likt krossad kristall
hör andetagen
de läkande
känner magin i luften
när jag helas
Ibland i livet drabbas vi av orättvisa och till och med grymma behandlingar, från våra medmänniskor, på olika sätt. Det kan vara från människor vi inte känner, från vår vänskapskrets, vår församling eller från vår närmaste familj. Det kan fylla våra hjärtan med sorg och uppgivenhet.
När vi drabbas av detta, vad gör vi då? Hämnas? Eller kryper in i vårt skal och låter smärtan frodas i vår inre ensamhet, eller går vi till Herren med det?
Jag har varit med om att blivit illa tilltygad många gånger, och har nog handlat på alla dessa sätt. Senast gick jag till Herren med det som plågade mitt hjärta, när jag blivit illa behandlad. När jag läste detta blev det så starkt för mig. Tänk att vi till och med kan få glömma bort vad som gett oss så stora sorger. Det är så starkt!
Mina vänner, visst är det väl så vi vill ha det, att Guds kärlek ska gripa oss så stort att den får spegla av sig i oss i hur vi hanterar livet när såna här saker drabbar oss. Vi lever i världen och kommer att bli orättvist behandlade och drabbas av grymhet på olika plan så länge vi vandrar här. Men hur vi agerar när detta händer kan vi själva styra.
Här ser vi hur underbart det kan bli, och hur sorgen kan på ett ögonblick förintas om vi går till Gud med allt. Denne person som det berättas om här, grävde en djup grav och bildligt slängde ner det som smärtade, fyllde sen igen graven med jord, fort! Sen planterade hon vackra växter på denna grav. Att gräva graven var för att något hade dött/skulle dö, nämligen här sorgen och smärtorna, en mycket talande handling. Sen skyndade personen fort därifrån och somnade skönt.
Denna handling begravde verkligen det som gjort så ont. Graven grävdes så djup och med en sån bestämdhet att inget längre fanns kvar av det svåra. Inte ens minnet av varför.
Förstår vi här betydelsen av detta? Jag önskar att vi alla på allvar låter Guds kärlek arbeta i oss, så att storheten i den överskyler när vi blir utsatta för olika saker som gör ont, för att inte bitterhetens taggar ska fastna i oss. Låt oss gräva ner de missgärningar som riktas mot oss och tacka Gud för att "kärleken överskyler", så att vi liksom denne person kan sova lugnt och inte ens minnas vad det var som gjorde så ont. Detta är Guds kärlek och försoningens kraft från Golgata, som vi själva får leva i gentemot våra medmänniskor när vi lever ett liv i Guds närhet.
Gud välsigne dig idag<3