Ökenblomman

Dagarna och veckorna går så fort, och just nu i den bittra vinterkylan är jag glad åt det. Längtar till våren och sommaren. Längtar till första koppen kaffe ute vid garageväggen i värmen av den första riktiga vårsolen. Längtar till att fåglarna ska återvända och börja sitt kvittrande här ute i vår trädgård. Längtar efter att kunna promenera ute igen, till lillstugan i hamnen, till vårt älskade lila havsbad, till hammocken och korsordstidningen nere på soldäcket i ljudet av fiskmåsarnas underbara tjat, som påminner om att jag befinner mig vid havet. Underbara längtan<3.










Men nu är nuet, och vintern sliter hårt i mig och många med mig som lider av värksjukdomar. Viktigt är ändå denna årstid att vi har saker att se fram emot, men framför allt att vi lär oss se glädjen i nuets små och stora ljuspunkter.







Mitt älskade barnbarn är ett av mitt livs största ljus. Älskar honom sååååå<3




Igår blev jag så ledsen när jag fick höra att en sk kristen person pratat om mig och sagt att jag överdriver  och inte alls mår som jag ger uttryck av att må, att jag fejkar helt enkelt. När jag hörde det så blev jag nog chockad och reagerade inte direkt, men det gjorde mig bitvis sömnlös inatt och oerhört ledsen. Förstår att denna människa måste bära på mkt bitterhet och jag gissar också på avundsjuka och missunnsamhet....men av en kristen...?????  Jag har en familj jag Älskar och jag är Älskad av min familj. Jag har vänner, mycket fina vänner, jag har underbara barn, jag har blivit mormor till en bedårande liten människa. Jag har en styrka från Gud trots mina handikapp, jag kan känna glädje trots allt. Jag upplever mig rikare än någonsin (inte på pengar), på det som jag ser som verklig rikedom, allt jag nämnt ovan och en närhet och relation till Gud som bara växer. Kan det vara allt detta som någon inte klarar av, utan måste tycka illa om mig för att jag har all denna rikedom. Jag har aldrig överdrivit med ett enda ord hur jag mår. Jag lever som många andra i samma situation i ett fängelseliknande liv, om man ser helt världsligt, men andligt är jag friare än någonsin, tillsammans med Jesus.








Varför kan vi inte bara respektera varandra. Varför måste en del se ner på medmänniskor som kämpar. När jag yttrar mig om hur jag mår så är det också viktigt för mig att samtidigt lyfta fram glädjen i Gud, trots alla smärtor, trots den utmattning som ofta förlamar mig. Jag vill vara ett ljus för min omgivning, både här på internet och i "verkliga livet med de möten med människor som sker öga mot öga". Jag är inte öppen med min situation för att alla ska tycka synd om mig utan för att ge människor hopp om att det finns en, Jesus, som kan bära igenom alla svårigheter och fylla hjärtat med en glädje som står över all kamp.





Gomorron nu min Herre
till ännu en nyfödd dag
Jag har vaknat ifrån natten
men ännu blundar jag


Nu är ett ögonblick av tiden
en liten droppe ur livets hav
Blås din vind i mina segel
i den takt jag klarar av


Jag är ett ler i dina händer
ett av dina barn i ändens tid
till att församla allt ditt folk
 till en slutlig himmelsk frid











Amen<3