Ökenblomman

Inte av egen kraft



Nu ska vi ha ett litet förtroligt samtal, och jag hoppas innerligt, att det ska råda en sådan förtrolighet oss emellan, att vårt samtal ger utbyte, för nu ska vi samtala om något som är av största betydelse för oss båda.

Vi ska tala med varann om Guds stora nåd, och då vill jag att du ska ha klart för dig en sak: Vem som helst som är ett Guds barn, kan få leva ett liv i seger för jämnan, oavsett hurudana de yttre omständigheterna är. Ja, det är sant.

Här är det fråga om en seger, som är helt oberoende av hurudana dina omständigheter är.

Du förstår, ett segrande liv är inte något som så att säga ramlar över en hux flux en gång för alla. Det är inte en position man aldrig kan bli bortdriven från.

Ibland har vi en mycket stark förvissning om att vi är födda på nytt. Vi känner det. Guds Ande vittnar med vår ande, att vi övergått från döden till livet, och i sådana stunder är vi så säkra på att Gud blivit vår himmelske Fader. Vi fröjdas över detta vårt barnaskapsförhållande till honom. Ja, det är en fantastisk upplevelse, eller hur?

Och så tror vi kanske, att vi härefter alltjämt skall få leva i detta lyckorus, aldrig möta några frestelser, aldrig känna oss nere osv. Nu ska vi för jämnan få röra oss på salighetens höjder!

Men förstår du, ett segrande liv är inte något som man får mottaga liksom i ett paket en gång för alla. Segern, den andliga segern, är något man får kämpa sig till från stund till stund med hjälp av en "från-stund-till-stund-tro".

Ett Guds barn kan få uppleva ständig seger, så länge det helt och hållet förlitar sig på Kristus - men bara så länge.

I samma stund som denna odelade tro och tillit är borta, är också segern över synden borta. Därför gäller det för en kristen att leva kvar i denna fasta tro på Kristus från stund till stund och från dag tiill dag.

Det är förklaringen till att Herren, som det förefaller, har samlat allt vad synd heter under en och samma rubrik: Otro.

Jesus säger: "När han kommer (den helige Ande), skall han överbevisa världen om synd ... ty de tror inte på mig".

Detta stämmer också precis med vad aposteln Johannes säger: "... detta är den seger, som har övervunnit världen: vår tro".

Vad är det alltså, som vinner seger över världen? Tron!

Eftersom denna seger inte vinnes en gång för alla, står det klart, att livet är fullt av faror. Därför gäller det också för att vara på vår vakt, eller för att uttrycka det mer bestämt: Vi ska se till, att Guds frid råder i våra hjärtan och vakar däröver.

Det är den inneboende Kristus, Guds son, som utför detta sitt verk i oss.

Vad är det då för faror, som lurar på den som vill leva för Gud, leva ett helgat liv? Bibeln talar därom, och du måste ha det helt klart för dig, om du tror på Guds ord. Men vad är det för faror?

Att vara varnad på förhand betyder att vara rustad på förhand. Vi behöver inte vara rädda, när vi möter en fara. Vi behöver inte känna fruktan i våra hjärtan för att inte kunna leva detta helgade liv, eller som jag också skulle kunna uttrycka det, leva detta underbara liv i ständig seger över synden från dag till dag.

Det finns ingen orsak, varför du skulle rädas för farorna, för Guds ord säger:
"I allt detta vinner vi en härlig seger (eng.övers. säger: ... blir vi mer än segervinnare) genom honom som älskat oss" (Rom 8:37).

Det är alltså inte bara så, att det är sörjt för att vi ska kunna segra över sådant som möter oss, vi skall bli mer än segervinnare.

Detta är något av ett löfte, givet av den högsta myndigheten i himmelen och på jorden. Grip om detta löfte! Gör det! Det driver all fruktan på flykten.

Men låt oss återgå till vårt samtal om farorna. Allra först skulle jag då vilja peka på självarbetet, och jag önskar, att du här finge upp dina ögon för någonting speciellt. Det skulle kanske hjälpa dig att sluta upp med all din oerhörda egensträvan att vara en god, exemplarisk kristen. Du borde förstå, att  lever du efter den modellen, berövar det dig all glädje i ditt kristenliv. Ja, det förtar all livsglädje överhuvudtaget. Det är sant.

I den första översvallande glädjen, när det går upp för oss, att även vi kan få leva i seger, går det så lätt för oss att klamra oss fast vid det vi fått mottaga, av rädsla att mista det. Vi har liksom en känsla av att om vi inte hela tiden krampaktigt koncentrerar oss omkring den inneboende Kristus, kanske vi mister honom. Vi är till och med rädda för att han ska försvinna från oss medan vi sover. Och när vi vaknar på morgonen, tänker vi: - Nu måste jag vara väldigt försiktig, nu måste jag se upp, så att jag inte förlorar denna underbara erfarenhet. Det kommer kanske av att vi betraktar ett liv i seger som en välsignelse, som något vi äger och som vi kan mista, ja, kanske förlora för alltid. Satan försöker alltid att få oss att se saken så. Alltid. Han vill få oss att tro, att det här är något som kan glida oss ur händerna.

Men det är inte sant. Det är det inte. Det är en person, inte någon sak du tjänar. Det är något du alltid ska komma ihåg. Denna fantastiska upplevelse, att bli född på nytt, har att göra med en person, inte med en sak.

Ett helgat liv, ett liv i seger, står samman med en person. Det är Herren Jesus Kristus själv, som kommer till oss, inte så mycket för att vi ska få äga honom som för att han ska få äga oss.

Han kan väl inte glida oss ur händerna. Det är han som håller oss. Det står så här i Guds ord: "Herren är den som går framför dig, han skall vara med dig; han skall inte lämna dig eller övergiva dig. Du må icke frukta eller vara förfärad" (5 Mos. 31:8).

Detta är orsaken till att jag lika gärna stannar vid detta, att Kristus bor i oss som jag talar om Andens fullhet. Någon har uttryckt saken så väldigt bra på följande sätt:


Förr sökte jag välsignelsen

varhelst jag fann den spord,

och känslorna var viktigast

nu Herren och hans ord.

Förr sökte jag hans gåvor,

och läkedom stod främst

bland allt jag jag ansåg viktigt.

Nu är han själv förnämst!


Det är precis det jag vill betona. Det är han som håller oss i sin hand och inte vi som håller oss fast. Bibeln säger: "Herren är den som bevarar dig" (Ps 121:5). Han vill bevara dig, och han kan bevara dig. Vi behöver inte bevara honom.

Men det är klart att vi ska låta Herren Kristus vara i centrum för våra tankar. Vi ska vara villiga att bli bevarade, låta honom hålla oss fast.  Och det är just där faran ligger. Den stund du inte längre är villig att låta honom hålla dig fast, i samma stund kommer du i svårigheter. Men så länge du låter honom bevara dig, är du trygg. Han förmår inte bara att bevara dig, han är också villig att göra det - så länge du är villig att bli bevarad i segerställning. Och nu talar jag om ett liv i seger varje dag, ständig seger oavsett yttre omständigheter, oavsett depressioner eller annat som kan möta i livet. Gud har sörjt för att du kan få ha seger beständigt.

Detta att ha blicken på Jesus i tro och kärlek kräver inte någon kraftansträngning, som i så fall skulle gå ut på att hålla honom kvar. Han är villigt vår frälsare. Han är gärna vår gäst. Han är gärna vår Herre. Att ha vår trosblick på honom skall därför inte vara någon ögats ansträngning, det skall vara en blick full av vila.

Det händer ofta, att folk som kommer på mina möten ser så spända ut. Jag har orfta förvånat mig över att de kan sitta med händerna knutna som i en desperat kraftansträngning, att till varje pris bli helbrägda. Det verkar faktiskt  som om de försöker helbrägdagöra sig själva.

Men det är absolut inte så det går till. När man däremot sitter fullständigt avspänd, bara tänker på hur stor Gud är och hur underbar den Helige Andes kraft är, när man låter sin blick helt fångas av Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, då händer det, att man plötsligt upplever, hur den Helige Ande kommer nära och hans kraft genomströmmar ens kropp.

Det är alltså inte när man så där krampaktigt ser på Jesus, som det sker något, utan när man låter sin blick vila på honom. Det är det som kan förvandla allt.

"Förbliv i mig!"  säger Herren. Bara vila i honom, även när det gäller ett liv i seger. Var gång det är fara å färde, var gång du möter en frestelse, skall du bara vila i honom. Han är en tillflykt, och han är allsmäktig.

"Se på liljorna på marken, hur de växer", säger han. Det sker inte genom egna ansträngningar, inte genom jäkt och möda. De står bara där i solskenet och dricker in liv och hälsa i ljuset. Jesus säger vidare: "Vilken av er kan med allt sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?" (Matt 5:27).
Det var Jesus själv, som frågade så i sin bergspredikan, och han syftade längre än till jordiskt mått. Det är inte vår tro, utan hans trofasthet, som bevara en kristen i segerställning.

"Förtrösta på Herren och gör det goda, så ska du få bo i landet ... och han skall giva dig, vad ditt hjärta begär" (Ps 37:3-4).

Jag brukar ofta läsa den versen, när jag har möten på måndagar, för jag tror att vi behöver få höra detta mer på måndagar än på söndagar. - Förtrösta på Herren! Förtrösta på Herren! Och gör det goda!

När vi inte förtröstar på honom, kan vi inte göra det goda. Det är något som hör oupplösligt samman. Om du inte gör det goda, är det något som ligger i vägen, något som hakat upp sig ifråga om din förtröstan på Herren. Men om du förtröstar på honom, kommer du helt automatiskt att göra vad gott är.

Det stod vidare i det citerade bibelstället: " ... så skall du få bo i landet, och han skall giva dig, vad ditt hjärta begär." Det vill säga, att Herren kommer att ta hand om dig. Så enkelt är det.

Man kan verkligen bli förskräckt, när man ser all ondska som råder omkring oss här i världen. Jag vet att fiendens makt är stor. Jag känner till den tid vi lever i. Jag vet om besvikelsen och maktlösheten man kan känna ibland inför både det ena och det andra. Men även om vi känner det så, skall vi ändå förtrösta på Herren och inte lita till egen kraft och förmåga.

Lägg märke till vad Jesus säger till sina lärjungar när han sänder ut dem: "Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in bland ulvar."

Det är precis vad han säger enligt Matt 10:16, och vad säger han sedan? - Var därför beväpnade till tänderna!

Nej, så säger han inte, utan såhär förefaller hans ord: "Var därför menlösa som duvor."
Varför då? - Därför att han själv vill vara vår tillflykt och vår sköld.

Det är inte alltid så lätt att överlämna vårt allt åt honom. Det är inte det lättaste, när besvikelse och svårigheter tornar upp sig att vara menlös som en duva. Då är det inte lätt att bara vila.

Men Guds ord säger i alla fall, att det är just det vi skall göra. Varför? Därför att han är vår tillflykt och vår sköld.


♥


Det finns inte så mycket jag själv vill tillägga i denna klarsynta text. Jag vill bara bekräfta det hon skriver om, att det håller i verkligheten. Jag lever med två svåra kroniska sjukdomar, och har brottats långa perioder av mitt liv med svåra depressioner och gått igenom mycket sorg. Många har bett för mig, men på ett helt galet sätt, och många predikningar har jag hört i mitt liv, och många klappar på axeln har jag fått "Gud välsigne dig syster", och "seger!!, Seger!!, och ingen seger har synts till varken i den människans liv som uttalat de orden eller i mitt trasiga liv.
Men de senaste åren har jag fått växa ensam med Herren, och inte blivit störd av vilseledande kristna och diverse predikningar som mest är samma man hört många många ggr men i olika ordföljd. Sällan eller t o m aldrig talas det om så skarpa saker som t ex Kathryn Kuhlman talar om, och Frank Mangs och fler med dem.

Nu, mitt i, och trots mina svåra sjukdomar så kan jag ärligt säga att nu lever jag ett liv i seger, tillsammans med Jesus. Jag kan glädja mig mitt i allt, för att jag har lärt mig att känna igen Guds röst, och min blick vilar ständigt på min Herre, Jesus Kristus. Och det betyder ju inte att jag inte har svår värk, och det betyder inte att min utmattning är som bortblåst. Nej, det betyder att detta elände inte längre kan stjäla glädjen från mitt hjärta och det betyder att jag fått en trygghet jag aldrig förr har haft. Det ÄR seger i Jesu namn<3!


♥