Ökenblomman

Här är min älskade mamma. Hon är 78 år. Hon har varit o är en underbar mamma, utöver det vanliga. Hon har älskat och älskar oss (sina barn), barnbarn o barnbarnsbarn på ett besynnerligt sätt. Hon har alltid varit min klippa i livet. När alla andra svikit så har hon funnits där. Jag är ganska övertygad om att jag aldrig hade orkat mig fram i livet utan henne. Vi har aldrig haft några hemligheter för varann, och jag vet om ohyggliga saker som hänt henne i livet, och trots det har hon stått upp för oss och gett oss 100% kärlek och stöd.

Hon arbetade själv som sjuksköterska och en mkt hängiven sådan. Hon var mkt omtyckt på sina jobb och var alltid noga med att värna om de gamla och sjuka och se till att de fick en bra vård. Tyvärr får hon inte själv all godhet tillbaka som hon givit på sina arbetsplatser. Där hon bor nu har mkt hänt och vi har fört fram kraftig kritik och kanske de måste anmälas. Det visar sig framöver, hur den nya läkaren, nya sköterskan och nya chefen hanterar den ohållbara situationen på boendet. Det finns ett fåtal riktigt bra personal, de andra borde förbjudas att ha såna jobb över huvud taget.







Här ser ni en älskad hand, en älskad moders hand, som här bär färska märken efter en medelstor hjärtinfarkt för mkt kort tid sen. Vi trodde alla att hon inte skulle klara den krisen. Läkarna står förundrade och vi med. Men vi förstår ju vem som håller henne vid liv. Hon är helt enkelt inte klar här än. Hon säger det själv, att hon har svårt att släppa taget, trots att hon längtar hem till himlen. Aldrig har jag mött en så god människa, så rakt igenom vacker, så osjälvisk och kärleksfull. Jag är ödmjukt stolt över att jag får vara dotter till denna märkliga person, som klarat så många motgångar och kriser som vem som helst skulle dö direkt av. Herren bär henne på ett otroligt sätt igenom allt.






Idag var hon så pigg och glad, skrattade och busade o åt en hel hamburgare, strips, dricka, två kakor och kaffe. För ca en o en halv vecka sen hade hon en svår hjärtinfarkt och vi var helt säkra på att hon inte skulle klara det, och här satt hon med mig idag och pratade, skrattade och busade som bara vi gör :). Tack gode Gud för den extra tid vi får med mamma!

Det är över fyra år sen nu hon blev sååå ohyggligt svårt sjuk, när hon fick en MEGA-stroke och var så på vippen att dö. Efter koma i två veckor vaknade hon upp. Stroken satt på v sida och läkarna sa till oss att om hon vaknar så kommer hon troligtvis inte kunna varken prata eller äta.

Hon både pratar och äter, och hennes personlighet är inte rubbad ett endaste dugg. Hon är högersidesförlamad och därför svårt handikappad på det viset, men hon kan äta själv och känna smaker och fortfarande vara vår älskade mamma, svärmor, mormor och farmor, o gammelmormor och gammelfarmor :) <3








Jag lovar, det finns INGET som känns så varmt och tryggt för mig som att få höra mammas röst, känna hennes doft och närhet. Hon är en ren och ljuvlig människa, en Gudskvinna i ordets rätta bemärkelse.






Mamma har en fantastisk humor, och jag tror att jag ärft den , i alla fall en del. Hon har en förmåga att skoja om det mesta. Det är underbart tycker jag. Jag vet att många kristna i den äldre generationen kan vara lite stelbenta av sig och många sitter fast i den gamla syndakatalogen och ser fel o brister med allt o alla. Sån har mamma aldrig varit. Underbart!

Många av oss kristna känner en speciell tillhörighet till en speciell rörelse, ex, missionsförbundet, pingstvännerna, etc. Jag har varit med i en missionsförsamling, en helt fri församling och flertalet pingstförsamlingar, och det värsta jag vet är när folk frågar mig vad jag är, om jag är religiös, om jag tillhör de eller de. Jag blir lite arg faktiskt, att man ser det på det viset. För det första så är jag LÅNGT IFRÅN religiös. Det är det värsta uttryck som finns, och de absolut tråkigaste och tommaste människor jag mött, de religiösa. Nej det tar jag definitivt avstånd ifrån. Jag står som medlem i en pingstförsamling jag inte trivs i, men oavsett om jag trivs där eller inte så ÄR JAG INGEN PINGSTVÄN! Jag lever mitt liv i Jesu närhet 24 timmar varje dag, och går alla mina steg med honom. Det är sanningen om mig.

Den som gett mig den styrkan och hjälpt mig att lära känna Jesus på riktigt är min mamma, som alltid själv varit en Jesusmänsika. Det finns inget förbund eller församling som är rätt eller fel. ALLT är fel, om man inte lever för Jesus. Allt är rätt om man lever för Jesus och lyssnar till honom i första hand och till din pastor i andra hand.







<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3