Ökenblomman

 

 

 

Howdie ;)

 

 

 

Idag måndag, sängen, soffan, sängen, soffan. Har knappt orkat svara i telefonen. Det har verkligen varit mkt intensivt för mig en period nu, men jag har trivts. MEN skillnaden mellan mig o många av er, jag är inte frisk. När man är frisk och har en intensiv period, så återhämtar man sig snabbt, och för mig tar det mkt lång tid. Det är detta som ofta gör det så svårt, dels för mig själv att sätta mina egna gränser, och dels för att mina vänner och också familj ibland har svårt att förstå sig på hur jag funkar. Därför tror jag att många i min situation känner sig ensamma ofta. Man förmår inte åka omkring och göra en massa saker, o orkar heller inte hälsa på sina vänner så ofta. Sen får man ett ryck, och passar då på att göra ALLDELES FÖR MYCKET istället. Så blir det i alla fall för mig. Min skaparglädje och min människokärlek, och min upplevandelust mm, gör att jag emellanåt däckar totalt, tyvärr för ofta, o då blir ensamhetskänslan väldigt kluven, dels behöver jag vara ensam mycket de perioderna, mkt tystnad o lugn, men dels så fylls jag också samtidigt av sorg ibland, just för att jag känner mig så ensam. DUMT!

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommaren ÄR just nu :). Hur känner ni för den här sommaren? På vårarna brukar vi ju ofta prata mycket om, hur ska den här sommaren bli? Kommer den att regna bort som vanligt, eller?

 

Vet ni, förr om åren så hade jag så svårt med alla årstider utom just somrarna, och ibland var inte de bra heller, så då var ju inget bra ;). Men med åren så har jag så helt ändrat uppfattning. Okej, vintern har jag inget till över för, i alla fall inte mellan januari o april.

 

Om jag börjar med hösten. Förut tyckte jag den var fruktansvärd, allting bara dog. Alla löv föll av träden efter en kort färgsprakande tid, och hela naturen blev grå o trist, dimmig, kylig, våt, och värken drog om i kroppen massa extra varv. Okej, det gör den nu med. Men vet ni vad som förvandlade mitt sätt att tänka kring just hösten? Minns det året då vi tvingade oss ut på en höstpromenad. Okej, solen sken faktiskt, men det var trots allt höst och det räckte för att deppa ihop. Jag måste iochförsig erkänna att jag innan det älskade skogen, men mest som betraktare utifrån. Där gick vi på stigen och plötsligt dyker det upp ett helt landskap av kantareller framför oss. Jag kan inte med ord beskriva den märkliga glädjekänsla jag fick då. Vi plockade och plockade, i stort sett varje dag när det inte regnade, och den hösten fick vi kring 200 liter kantareller :). Sen efter det så hade plötsligt höstarna fått ett oerhört betydelsefullt innehåll. Glädjen i att vara ute i skogen, uppleva naturen på nära håll och också hitta dessa underbara kantareller. Och inte minst uppleva en märkligt stark Gudsnärvaro i skogen. Märkligt! Så, hösten älskar jag numera<3

 

Vintern då. Ja, kantarellglädjen sitter ju i ända fram till att snön kommer, då dör svampen i skogen, och det brukar bli ganska lagom till 1:a advent. Och första advent, mina vänner, då blir det jul hos Mia :). Alltså, då menar jag verkligen det. Den helgen åker allt fram. Adventsljusstakar, stjärnor, dukar, julpynt, julskivor och inte minst julgran :). Ja, det är sant! Men fatta vad härligt, dels så slipper jag stressa sen fram till jul med "allt som ska göras", för hos mig är det redan gjort :). Sen det där med julstädning. En del människor blir som helt tokiga innan jul, det ska putsas fönster och städas så otroligt mkt extra än alla andra veckor på året? Jag städar som vanligt och det blir så bra så, som Pippi Långstrump brukar säga :). Och under heeeela december månad så kan jag alltså ta det lugnt och bara njuta av julfriden och känslan av dofter, lite julbak o bara mys, medan de flesta andra jagar omkring. Nåja, jo, så förvintern, alltså direkt efter svampplockarglädjehöstarna ;), så njuter jag av adventstiden. Det är ju julmys för mig ända fram till och med den 3 januari som är min födelsedag :). SEN ...

 

....ja, SEN kommer det stora mörkret, den svåraste perioden för mig, med mest värk, svåraste utmattningarna. Då tar jag mig periodvis inte utanför dörren. Jan-april, då faller många tårar från mina ögon. Då har jag svårt att finna ljuset.

 

Våren, april, maj, då när jag tar med mig den första kaffekoppen ut, sitter på trappan eller tar med mig fika till stugan och sitter på min bryggkant och pillar lite på den snart bortsmälta isen, o lyssnar på fåglarna som börjat komma. Jag hittar min första tussilago och blir överlycklig. Tar hem den och sätter den i en liten kopp med vatten på bordet. Ljuvligt. Då brukar jag tänka, nu du elaka vinter, nu finns ingen återvändo. Nu är våren här!

 

Å sommaren .... <3<3<3, det är min tid. Jag tycker inte så mkt om regn, men passar på att vila de dagar det regnar, istället för att gnälla på eländet. Det går ju inte att göra något åt i alla fall :). Sen när solek skiner, så skiner jag. Det är ljuvligt att få vara vid min lilla stuga och leva ut sommaren inuti, förena den med sommaren utanför. Värken finns, o Ja, det var lite filosofiska tankar som bara dök upp precis nu i skrivande stund. Nu tänkte jag att jag ska dela med mig av lite foton från sommaren. Hoppas min glädje syns i bilderna<3

 

 

 

 

 

 Min älskade lilla busplutt, Milo, mitt barnbarn<3

 

 

 

Min kära dotter Manda o vår lilla Snövit<3

 

 

 

 

Mina skaparhänder, när de upptäckt glädjen att få böka i jorden och plantera blommor :)

 

 

 

 

 

 

 

Utsikten från mitt soldäck vid stugan :) <3<3<3

 

 

 

 

Kära Lillebo<3

 

 

 

 

 

Vår svanmamma med den enda kvarvarande ungen i vår vik<3, här precis vid vår brygga<3

 

 

 

 

Alex till höger. Den flygande måsen är häftig. Den bilden kan tala mycket. Bara fantasin som sätter stopp.

 

 

 

 

 

 

Mina älskade förgätmigej<3<3<3

 

 

 

 

 

En av mina många blomarrangemang vid stugan <3<3<3

 

 

 

 

Nere i hamnen, fotat mot fören på en av de liggande båtarna

 

 

 

 

Trä och träd :)

 

 

 

 

 

Månen en klar och härlig sommarkväll

 

 

 

 

En abborre på kroken :)

 

 

 

 

 

He he, typiskt lata jag, när jag inte orkar stå o fiska längre, så kan man ju lägga ut filten, hälla upp en kopp kaffe och kasta ut. Det går det med ;)

 

 

 

Robban o en granne fiskar från båt

 

 

 

 

Här har vi besök av min syster Inger och hennes Bengt. De kom dit med husbil, o sov över där i den bredvid min stuga. Jättefin dag o kvall + morgon hade vi tillsammans<3<3<3

 

 

♥

 

Nä, trodde jag skulle orka lägga in mer bilder, bl a bilder från Torpkonferensen, men det får bli nästa sväng. Nu ska jag sova. Önskar er alla en gooo natt, och fina drömmar. Vet att det finns någon som älskar dig, oavsett.

 

Avslutar här med ett foto från igår, söndag, när vi var och hälsade på min älskade mamma i Gävle. Jag fick fylla på mycket kärlek i hennes goda hjärta och jag fick ta emot mängder av kärlek från henne. Lilla mamma<3<3<3