Sitter här vid vår allmänna dator utanför matsalen och skriver. Vågar inte gå och lägga mig än. Den senaste natten var så svår och jag känner mig rädd att möta denna natt. Jag vill inte åka hem på fredag. Jag vill träffa de jag längtar efter, man aslippa åka hem. Jobbig känsla. Jag har haft svår ångest nu i två dygn. Känns inte okej att känna så här.
Här på Alfta Rehab har jag nu snart varit i tre hela veckor utan uppehåll. Här har jag fått uppleva en period av omtänksamhet, empati och sann vänskap, och mycket, mycket mer. He he.... på ett sätt skulle man kunna jämföra det med ett seriöst "Big Brother", hur man nu kan komma på den tanken att jämföra det :), men jag menar "den skyddade atmosfärren" vi upplever här. Vi lever liksom i ett och samma hus, på samma gård, vi är tillsammans i stort sett hela dagarna förutom de enskilda mötena med våra personliga sjukgymnaster mm. Vi äter alla måltider tillsammans, vi är tillsammans på kvällarna, vi skrattar väldigt mycket, men också gråter tillsammans. Vi är helt enkelt som en stor familj här, och den upplevelsen är magisk. Jag kommer att sakna den nåt hemskt.
♥
Idag fyller min älskade mamma år. Önskar jag hade kunnat få hålla om henne idag. Känner dåligt samvete att jag inte har kunnat vara hos henne på hennes egen dag :(. Lilla mamma. Ingen har varit och firat henne idag. Hon fyller 79 år. Ska åka till henne i helgen. Förmodligen blir det på söndag. Hoppas orka. Lite rädd för reaktionen i min kropp och själ när jag kommer hem härifrån.
♥
Till veckan hoppas jag orka inhandla typ 5 stora jordsäckar och massvis med blommor och åka ut till min älskade lilla stuga och plantera och göra klart mitt paradis för sommaren. Hoppas att min ångest kommer att lägga sig, så jag kan våga sova i stugan och utnyttja den som jag vill och längtar efter. Det är inte klokt hur handikappad man blir av värk, utmattning och ångest.
♥
Nu ska jag försöka sova. Gonatt alla älskade vänner<3<3<3