Psaltaren 40:1-4 ”Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp. Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark. Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom”.
Du har fått ett instrument i dina händer
som är skapat av ditt andetag
Tonerna som klingat så vackert
har tystnat
Byt strängar Herre
så jag åter kan ljuda för dig
Den spruckna lacken vittnar om
det tårdränkta träets gråt
Så längesen du spelade på mig
Jag längtar
Låt mig åter igen få känna livet
i tonerna inifrån min själ
Spela på mig Herre
med dina händer
på de nystämda strängarna
Det är inte alla stunder under den långa väntan som man känner sig trygg, i den bemärkelse man förknippar med ordet trygghet, att vara helt utan rädslor och full av lugn. Det är i alla fall min spontana bild av trygghet. Men den trygghet som bibeln talar om här går djupare än så. Här handlar det om en grundvetskap, att vi kan vara helt säkra på att Gud har allt under kontroll. Han låter ingenting hända oss som Han inte är herre över. Alltså, vi kan vara trygga, även om det inte alltid känns så. Ibland, och för vissa av oss kan hopplöshetens grop vara ett nästintill bottenlöst träsk som vi omöjligt kan komma igenom på egen hand. Ibland kan tiderna i den djupa dyn vara så långa och så svåra att vi kan tappa bort vårt livsmod. Många gånger finns ingen hjälp att få, inte någonstans. Har du upplevt såna dagar? Har du provat att ropa på Jesus om hjälp, inifrån djupet av ditt hjärta. Om du har gjort det, försök att vila i det, han kommer att svara dig när det är tid för det, på sitt sätt, och hans sätt är alltid det bästa. Om du inte har provat att ropa efter hjälp hos Jesus, så gör det. Han kommer att möta dig och dina behov också. Han ser ärliga hjärtan.
Min tid i hopplöshetens grop har varit oändligt lång, i mina ögon sett. I många, många år har mörkret regerat i mitt sinne och hållit glädjen borta från min själ. Hela tiden har jag ropat: Jesus, hjälp mig! Varför dröjde han så länge med mig? Och kanske du känner lika, varför dröjer han så länge? Här uppe i bibelordet står det att: han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra etc. Den långa svåra tiden var en lärdomstid, en skola, för att forma mig så jag kan bli den han har ämnat mig till. Det finns inga genvägar.
Idag känner jag mig som ett nytt och starkt, men samtidigt ett mycket sårbart instrument. Jag har blivit nyskapad i hans verkstad och fått nya strängar. Idag kan jag sjunga, min själ kan andas frisk luft igen. Det dröjde, men jag väntade, och Herren kom till mig och drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark.
Ropa du också, han finns för dig med.
❤️
Romarbrevet 5:20-22 ”Men Abraham tvivlade aldrig. Istället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den. Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat. Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom”icke skyldig”.
Det blåser nya vindar
det fläktar ljumt i mitt hår
Fastän sommaren nu har blivit höst
sjunger fåglarna i mig om en vår
Det doftar av livets sötma
men jag kan ännu inte riktigt nå
Fastän skuggorna fortfar att skymma
jag vet vad som nalkas att få
Jag väver helt nya vävar
det glänser om trådarna däri
Fastän mitt hjärta darrar ovant
vittnar ärren om läkedom ini
Jag kan se bortom horisonten
längre än jag kunnat förut
Fastän gryningen bara har vaknat
ser jag ljuset som aldrig tar slut
Här hittar vi ännu en skatt. Ännu en gång ser vi här ett exempel på att våga lita på Gud. Som ett barn. När Gud gett Abraham ett löfte så funderade han inte för en sekund över om Gud skulle svika honom. Han visste att Gud skulle hålla vad han lovat. Precis som ett litet barn som helt och fullt litar på vad mamma eller pappa säger. Hela tiden blir vi påminda om hur fantastisk den ”barnsliga” tron på Gud verkar och vilka gudomliga krafter som förlöses i den tron. Om vi lägger något i Guds händer, så behöver vi lära oss att tänka som de små, våga lita på att Gud har omsorg om oss, att han hört vår bön och att bönesvaret är på väg. Om du börjar se en glimt av det du bett om, se då till att ingenting tar den tron ifrån dig så du tappar hoppet. Han som börjat ett gott verk i dig, kommer också att fortsätta det. ”Se bortom horisonten, och du ser längre än du kunnat förut. Fastän gryningen bara har börjat, där finns ljuset som aldrig tar slut”
Gud välsigne dig, älskade människa🙏🏻🕯❤️
Mia💖💖💖
manuscripts underwent in the Middle