Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Ibland blir man lite brusten









Jag har känt mig lite brusten några dagar, därför har jag inte varit ute på nätet så mycket  de senaste dagarna. Att känna sig brusten är mänskligt och något vi alla råkar ut för ibland, föruom de mest hårdnackade då, som kanske slipper. Men jag är glad att jag är en av dem som är full av känslor, även om det kan ställa till både tårar och sorg medan en del andra bara rycker på axlarna åt samma sak. Nåja, jag är jag och jag duger :).

Ibland möter jag hårdhet som jag inte är beredd på, och då blir jag ledsen helt enkelt. När jag inte gjort någon illa tror man att man själv ska bemötas på samma sätt, med värme och kärlek. Men livet är ju inte alltid så. Jag önskar så innerligt att vi kristna kunde leva närmare Herren, då skulle vi vara betydligt varmare mot varandra. Jag tycker inte att våra olika personligheter har något med den här saken  att göra faktiskt. Lever vi en nära relation med Jesus så bör det synas i vårt sätt mot varandra. Många skyller på att vi är bara människor i kyrkan också, absolut! Men det betyder inte att vi kan få bete oss hur som helst, illa, eller bara nonchalant. Vi förändras när vi drar oss nära Honom. Jag önskar att vi alla fick möta en äkta syskonkärlek när vi möter varandra, vi som har vår tro hos Jesus. Hur ska världen annars kunna se och vilja ha det de saknar = kärleken mellan varandra?

Vi behöver tala uppmuntrande till varandra, se varann, trösta, hjälpa varandra på vägen. Man blir lik den man umgås med brukar man säga, och det stämmer.

För mig är religion något helt annat, inte det minsta besläktat med äkta kristendom. Kristendom är RELATION. Vad är en relation då? Det är en kommunikation mellan, i det här fallet Gud och människan. Är Han till för oss? NEJ, vi är till för Honom.

Om vi ska kunna vinna världen för Gud så måste vi var och en gå tillrätta med oss själva inifrån. Våga se våra dåliga sidor och be honom att karva bort allt som inte ska vara kvar. Det gör så ont, men det är nödvändigt.

Jag vill så gärna bemöta alla mina medmänniskor med kärlek och respekt, och slippa bli sårad. Men jag tror det hör till, tyvärr. Är man känslig så blir man sårad, inte sällan i "kristna" sammanhang. Vår ständiga uppgift är att sprida kärlek och kunskap om Jesus, och att bry oss om varandra i broderlig omtanke och kärlek. Vi måste sträva åt det hållet. Det ska kunna synas och märkas på oss var och en att vi tillhör Jesus, vi bör spegla Hans kärlek.

I min värld är relationer livsviktigt för att fungera och växa som kristen, och alltid ha som mål att "gå ut och göra alla folk till lärjungar". Detta är vår kallelse som kristna.

Låt oss tillsammans gå mot målet, i kärlek och enhet. Jag har saker jag jobbar ständigt med i mig själv, jag är så långt ifrån perfekt. Att låta Gud operera fritt i mig är viktigt för att jag ska kunna bli/vara den han ämnat mig till. Hoppas/önskar att mina medsyskon härute också är beredda att "lämna sitt eget" i Guds händer. Vi behöver alla formas om. Vad blir det för frukt där vi går fram, frukt för Guds rike?

Önskar mer ödmjukhet och mer av andens frukter i våra liv, gentemot varandra.

Nu ska jag försöka resa mig igen efter de senaste smällarna. Vi måste komma ihåg att vara rädda om varandra och sprida Herrens väldoft omkring oss istället för hårdhet, bitterhet och avundsjuka.

Jag tackar dig Herre för att du älskar oss alla. Hjälp oss var och en att släppa vårt eget, och i mod lämna allt till dig. Slipa bort våra hårda kanter som kan såra andra. Visa oss på din kärlek, i Jesu namn. Amen.

Guds kärlek till er alla <3



(Av Emil Gustafsson)

ETT STILLA BARNAHJÄRTA


Ett stilla barnahjärta
man får ej hur som helst.
Det går ej utan smärta
att så bli genomfrälst.
Det kostar tåreströmmar
förrän jag helgas så,
att alla mina drömmar
i Jesu anda gå.

Den Herren vill förära
att bli en Abraham
sin Isak måste bära
som lydnadsoffer fram.
Ej utan sorg fullbordas
en sådan offerdöd.
Min sköna Rakel jordas
ej utan hjärtenöd.

Men vill än hjärtat brista,
när tanken fästes på
att offra allt, ja mista
sitt eget liv också,
dess djupare är fröjden
att lyda Herrens bud,
då vi på offerhöjden
fått vittnesbörd av Gud.

Som Aron stilla tiger
vid Herrens hårda slag
och sig på nytt inviger
att vörda Herrens lag,
så skall du, o mitt hjärta
i vördnad för hans bud
också uti din smärta
tillbedja Herren Gud.

Se, över sorgevågen
jag ser en härlig syn,
Guds löfte, segerbågen
som glänser uti skyn.
Så vill jag Herren bida,
han inga misstag gör,
och sorgefloden vida
till Jesu hjärta för.

Ur Oswald Chambers andaktsbok "Allt för Honom" + egna tankar











DEN BORTGLÖMDA HEMLIGHETEN


Mitt rike hör inte till denna världen. Joh.18:36



Jesu Kristi stora fiende i vår tid är en uppfattning om verksamhet som inte har sin grund i Nya testamentet utan i de världsliga system som kräver mängder av energi och effektivitet men saknar livet med Gud i det tysta. Tyngdpunkten läggs på fel saker. Jesus sade: "Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon ... Ne, Guds rike är inom er" (Luk.17: 20-21). Något dolt, osynligt.

En kristen arbetar alltför ofta med allas blickar på sig. Det är djupt i vårt väsens allra innersta som livets kraft avslöjas.

Vi måste bekämpa den andliga pest som härjar i den religiösa period vi lever i. I Jesu liv fanns inget av det jäkt och den press och den energiska verksamhet som vi sätter så högt, och lärjungen bör sträva efter att likna sin mästare. Det centrala i Jesu Kristi rike är ett personligt förhållande till Honom själv, inte utåtvänd serviceverksamhet för människor.

Det är inte praktiskt arbete som är målet för Bibelns undervisning. Det viktiga är att du låter Guds sanningar genomlysa dig. Du har ingen aning om hur Gud kommer att styra dina omständigheter. Du vet inte vilka prövningar du kommer att möta hemma eller i främmande land, och om du spiller tid på överenergiska aktiviteter istället för att suga upp de stora, djupa sanningarna om Guds försoningsverk, kommer du att brytas ner när svårigheterna kommer. Om du däremot använder tiden  till att tränga djup in i Guds vishet och växa dig allt starkare i honom till din inre människa, kan du bli honom trogen vad som än händer.






(Efter så mycket samtal med kristna och inteännukristna runt om i landet så vågar jag skriva detta)


Jag kan undra ibland när och hur och framför allt varför det alltid är ett sånt jagande efter verksamhet i våra kyrkor. Det ska vara fullt på schemat alla veckan dagar helst och det ska kosta mycket pengar. Den senaste tekniken är ju också viktig, för att inte tala om hur duktiga alla som medverkar ska vara. Oftast är det också samma personer som syns och hörs där uppe på scenen. Okej, det finns naturligtvis undantag. Det finns församlingar som satsar på att göra det bibeln säger: Gå ut och gör alla folk till lärjungar! Visst finns de församlingarna, men jag tror de är få. Tyvärr. Många aktiva kyrkfolk stressar nästan ihjäl sig på kuppen, för att det är så mycket att göra i kyrkan. Men: Ger det frukt? Och vilken frukt? Om vi tänker oss alla pengar som satsas på verksamheter och teknik på olika sätt: Vad blir frukten? Är det Jesusälskande lärjungar som föds av detta? Eller är det halvfulla kyrkor med trevlig verksamhet och mysig underhållning som är frukten? En trevlig söndagsrutin där man får känna sig lite närmare Gud en stund, för att sen åka hem igen till en ny vardag och känna sig nyttig efter söndagens gudstjänst. Sen leva som alla andra till nästa söndag?

Hur vi var och en har det ställt med Gud syns inte utanpå, utan det är en kraft som kommer inifrån och lyser Jesus. Lyser det Jesus om dig och mig? Kan våra medmänniskor omkring oss se och uppleva att vi bär på en hemlighet som de längtar att få ta del av? Lever vi ut Honom där vi går fram i vår vardag?

Hur levde Jesus? Vår uppgift är att gå i Hans spår, gör vi det? Är det vår ständiga strävan, att likna vår mästare, eller är vi så överhopad av världsliga ting/arbete/kyrkligt engagemang, att vi inte ens tänkt tanken, eller att vi inte ger oss tid att arbeta på det?

Tror att vi ofta har svårt att förså vad det handlar om, vad är vår uppgift egentligen? Jo, det är inte att vara söndagskristna, eller ens 24-timmar-om-dygnet-kristen OM DET INTE BÄR FRUKT SOM BESTÅR, lärjungar till Jesus Kristus, den enda frukt han bett oss gå ut och bärga hem.

Vi vet inte hur lång tid det tar tills Jesus kommer tillbaka. Vi behöver skynda oss att utföra det uppdrag han givit oss. Vi behöver vända bort blicken från allt världsligt som lockar oss från koncentrationen på Jesus. Är du och jag redo, om Jesus kommer idag? Har vi utfört det Han sänt ut oss för?

Vi behöver hålla oss nära Herren, i synnerhet nu i denna tid. Om vi ser till att göra det, ta vårt uppdrag på allvar, så kommer Han att skydda oss och styrka oss i vår tro, så att ingenting kan få oss att falla. Vi blir trogna Honom vad som än händer.

Jag vet att det här är ord som är obekväma och jobbiga att höra och ta till sig. Men jag har lovat Honom att skriva det Han lägger på mitt hjärta. Guds kärlek till sina egna är så stor och glädjen har känner för var och en är enorm. Han längtar efter hängivenhet och ett Gudsfolk som flödar i liv och lust efter Honom.

Tiden är knapp. Gud välsigne oss alla att på nytt ta ett steg närmare ett sant lärjungaskap, så att världen ska få se vem Han är.

Gud, jag ber dig om vishet och eld över ditt folk. Jag ber dig om allt som behövs för att ditt folk ska släppa världen och följa dig. Tack Gud för Jesus. Tack för Golgata, föd nåden. Tack för att du älskar oss, inte p g a utan trots ... så små vi är. I dig vill vi leva och röra oss. Skydda oss nu Herre och låt oss på nytt bestämma oss för dig, i Jesu namn. Amen.

Ur Oswald Chambers andaktsbok "Allt för Honom" + egna tankar







MÄSTARENS BEFALLNING

Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. Matt 9:38




Nyckeln till missionerandets problem finns i Guds hand, och den nyckeln är bön, inte arbete med den betydelse ordet vanligen har idag, för det kan vara något som leder uppmärksamheten bort från Gud. Nyckeln till missionerandets problem är inte det sunda förnuftet, inte medicin, civilisation eller utbildning, eller ens evangelisation. Nyckeln är bön. "Be därför skördens Herre ..."

Mänskligt sätt är bönen opraktisk och oförnuftig, ja, vi måste inse att bön är något ganska dumt om man använder "vanligt sunt förnuft". Jesus ser aldrig olika nationer, han ser världen. Hur många av oss ber utan att ha anseende till personen, och med anseende till bara en person, Jesus Kristus?  Det är han som äger den skörd som mognar i förtvivlan och syndabekännelse, och det är denna skörd vi ber om arbetare till - människor som kan sändas ut för att bärga in den.

Vi är upptagna med ivrig verksamhet medan människor runt omkring oss är mogna att bärgas, men vi slösar bort vår Herres tid på konstlade aktiviteter.

Tänk dig att din far eller syskon upplever en svår kris. Finns du där då som arbetare till Jesu Kristi skörd? "Ja, men jag har viktiga uppgifter som jag står i!" Ingen kristen har specialuppgifter. En kristen är kallad att vara Jaeu Kristi egendom, inte en som sätter sig över sin Herre, inte en som dikterar för Jesus Kristus vad han har att göra. Herren kallar oss inte till specialuppdrag: Han kallar oss till sig själv. "Be därför skördens Herre",  så kommer Han att styra omständigheterna och sända ut dig i skördearbetet.



Amen, säger jag till Oswald Chambers andliga vishet.
Tänk om vi på riktigt kunde förstå bönens kraft, vad som händer i andevärlden när vi ber på ett rätt sätt, och när vi ber i uppriktig längtan. Som han skriver här så är det rent mänskligt sätt både opraktiskt och oförnuftigt att förlita sig på bön. Men vad vi måste lära oss är att vi har med Gud att göra, och säger Han att det finns kraft i en rättfärdig människas bön så är det sant. Vi måste ta bönen, vikten av att ge tid till bön på allvar.

Detta med mission har så mycket blivit missförstått från den tanke Gud har. När jag var liten fick jag alltid höra och lära mig vad mission var, det var när man lade ner pengar i kollektboxen och så skickades alla pengar iväg till de fattiga i andra länder för att de skulle få kläder, mat, få gå i skola, få mediciner mm. Vad jag vet så finns ett stort antal organisationer ex Sida, Röda korset m fl, som har just den uppgiften. Vi vinner inga människor för Guds rike genom detta.
Men det var så här jag fick lära mig när jag var liten.

Att gå ut och göra alla människor till Jesu lärjungar mm ... är vårt uppdrag. Ingen kan vinna en enda människa genom att vara en hygglig eller mycket god samhällsmedborgare, eller ens om du är i din kyrka varje dag för att pyssla, städa, sköta om byggnaden, pappersarbete, körledare etc etc. Detta är sånt som inte föder någon andlig frukt, det tröttar bara ut Guds folk.

Att gå ut, betyder inte heller nödvändigtvis att vi ska skicka iväg kollektpengarna till något annat land, något, pågående projekt i en annan del av världen. Vi behöver se nöden som finns nära oss. Vet du hur din granne mår t ex. Tänk om det är du som fått nyckeln till dennes hjärta, av Herren, men tar dig inte tid att gå dit, kanske för att du är så engagerad i din församling, eller i något helt annat?

Alltså, vi tillhör Jesus, och Han ger oss alla uppdrag, bara vi går så nära honom att vi kan höra Hans viskningar. För Han talar tyst. Därför är tystnad i ditt liv ockcså nödvändigt att ha ibland. Vi kan inte själva bestämma på vilket sätt vi vill tjäna Herren. Det gör Han. Det är den enda vägen för att det du gör ska bli välsignat.

Vi får inte bli upptagna av denna världens lockelser. Allt vill dra oss bort från Gud. Detta gör ont att höra. Alla nya teknikfyllda kyrkor som renoveras eller byggs nya till vansinnespengar, för att ljudet ska bli perfekt, för att det ska bli 100 % på alla områden. Men det krävs då inte bara massor med pengar utan massor med underhåll och massor med engagemang och tid. Jag känner många som nästan dukat under av att arbetet i kyrka och det världsliga i församlingen har bränt sönder många Guds barn.

Jag vägrar blunda för detta. Jag vill uppmuntra oss alla att gå inför Herren i tystnad, låta Honom tala om för oss hur Han vill ha det. Fälten har mognat till skörd, kära vänner, men vart finns Guds villiga folk??? "Be skördens Herre". Vi är Hans arbetare. Kan vi inte be tillsammans att Gud får väcka upp oss var och en, så vi kan släppa oss själva, allt som binder. Utanför vårt hems dörrar är Missionsfältet, överallt ropar människohjärtan efter hjälp. Internet, Facebook mm är enorma missionsfält. Underbart hur Herren använder dagens teknik för sina syften.

Låt oss ta detta på allvar.

Käre Jesus, jag/vi ber dig nu om förvandling i våra hjärtan, så vi kan stilla oss mer, söka ensamhet med dig, så vi hör din röst. Skickliggör oss du, Herre, till att gå ut och göra alla människor till dina lärjungar. Låt oss också förstå att det är dig vi ska söka och visa på, inte dina kraftgärningar. Jesus, du Guds enfödde son, som dog för allas våra svagheter. Vi prisar högt ditt namn.

Herre, här är jag/vi, sänd mig/oss!!!!


Ps. Läs nu inte detta som om jag menar att vi inte ska bistå med hjälp i andra länder. Det säger jag inte här. Vad jag menar är att vi inte får missa allt som finns framför våra ögon, och det som finns omkring oss här i vårt Sverige.

Gud välsigne oss alla idag<3