Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Traumatiska kriser



Den traumatiska krisen kommer oväntat. Något inträffar som har stor betydelse i våra liv. Hela tillvaron hotas för den drabbade, den fysiska existensen, sociala identiteten, tryggheten och livsmålen.


Vad som är en traumatisk kris för en person kan ingen annan avgöra. Vi fungerar på olika sätt beroende på hur känslomässigt starka vi är och vilka erfarenheter vi har med oss sen tidigare.


Det finns olika slags traumatiska kriser. Det vanligaste är att förlora någon man älskar. Man kan också bli övergiven av sin älskade, eller bli avskedad från jobbet, tvingas att flytta mot sin vilja, bli allvarligt sjuk, förlora sitt hem, eller körkort. En traumatisk kris är också att förlora en kroppsdel eller kroppsfunktion.


Att möta en människa som drabbats av dessa kriser är svårt. Det viktigaste är att våga närma sig den personen, bara vara medmänniska. Att bara finnas nära, mitt i traumat. Krama om, vara tyst och tålmodigt lyssna. Kroppskontakten är viktig. Den förmedlar trygghet och värme. Då delar du smärtan i det som hänt.


På större arbetsplatser eller skolor bör det finnas krisgrupper. Personer som blivit utbildade i att ta hand om och hjälpa den/de drabbade om kriser/katastrofer inträffar. En sådan grupp ska vara tillgänglig alla årets dagar och tider. En krisgrupp ska också se till att, förutom den drabbade, att arbetskamrater eller klasskamrater får stöd och krisbearbetning.


Om den traumatiska krisen inte bearbetas, om sorgen skjuts åt sidan, läggs den som en tyngd över hela tillvaron. Ett kroniskt ångesttillstånd kan växa fram. Men att känna ångest den första tiden efter en traumatisk händelse är normal. Vanlig är också känslan av att vara mycket pressad och spänd, ljudkänslig och överdrivet vaksam. Rädslan för att händelsen ska upprepas är stor. Stressnivån är mycket hög och sömnlöshet är vanlig. Koncentrationen och minnet är starkt påverkat. Tålamodet tryter, irritationen är lättväckt och vredesutbrott för småsaker förekommer ofta. Alla dessa symtom är en följd av rädslan och vanmakten som uppstod under den traumatiska händelsen. En annan förklaring är att det vid händelsen startade en stark stressreaktion i kroppen som utlöser dessa symtom.


Under de första veckorna efter en traumatisk händelse är det vanligt att pendla mellan stunder av hopp och förtvivlan. Det är normala reaktioner på onormala händelser. Detta tillstånd räknas som normalt i ca en månad. Då anses det vara en frisk utveckling och en normal bearbetning av det som hänt. Om symtomen kvarstår i över en månad med samma styrka talar man om tillståndet som, ett posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.


Nästan alla hamnar någon gång i en svår kris. En trygg person är bättre rustad än den som tidigare mött många besvikelser. Yttre faktorer som familj, vänner, och ekonomi spelar också in, liksom kultur och erfarenheter. Den utsatta behöver hjälp och stöd för att komma vidare genom sorgen.


För ett barn som drabbas blir hotet större eftersom barnet är mer beroende av sin omgivning. De kan bli oroliga för att nåt mer ska hända dem eller deras familj. De har inte heller de erfarenheter som krävs för att förstå sina egna reaktioner. De kan tro att deras känslor och tankar är onormala.


Barn i synnerhet, men också en del vuxna, som drabbas av traumatisk kris visar inte vad de känner. En del blir slutna och undviker kontakt med familj och vänner. Andra agerar som om ingenting har hänt. Många anhöriga vet inte hur de ska bete sig. De undrar vad de ska säga. Det är viktigt att våga prata om det som hänt. Fråga gärna om den drabbade behöver något, om du kan göra något för denne. Besök den personen. Den behöver få höra att andra också är ledsna, arga eller chockade. När du talar med den drabbade, försök då inte att förminska det som hänt, det skapar känslor av övergivenhet. Försök inte heller att tvinga den personen att prata. Låt det som hänt ta plats. Ge det tid.

 

Perception

 

 Perceptionen kan man se som en del i vårt tankeliv, att det har en kognitiv funktion. Det är den process som sker när vi tar emot och bearbetar den information som når oss från omvärlden.


Vad som händer i oss i slutänden av processen är helt olika. Det beror på vad vi har med oss för erfarenheter och vilka egenskaper vi bär på.


Många av de intryck våra sinnesorgan får passerar förbi vårt medvetna jag. Bara en liten del kan vi uppleva. Om jag t ex har ett intresse för något lägger jag lättare märke till intryck som berör detta område.


Alla våra sinnesorgan påverkas av perceptionen, syn, lukt, smak, hörsel och känsel. Vårt sätt att tänka och uppleva hänger samman med dessa sinnen.


Om jag är ute och går mitt i natten på en mörklagd gata och jag plötsligt ser ett starkt ljus (stimulus) komma emot mig. Då når de elektromagnetiska vågorna mitt synsinne och synens nervändar (receptorer-mottagare) reagerar. Reaktionen förs via sensoriska nerver till hjärnbarken (projektionscentrum). Först när impulserna når associationsområdena tolkas de och ges ett meningsinnehåll, beroende av minnen från tidigare sinnesintryck. I hjärnstammen förgrenar sig de sensoriska nerverna, och har förbindelse med det aktiveringssystem (RAS- retikulära aktiveringssystemet) som reglerar hjärnans vakengrad, som är förutsättningen för den medvetna upplevelsen. Impulsera sänds vidare till hjärnbarken och signalerna tolkas. Om man t ex är uttröttad blir perceptionen mindre effektiv.


Så tillbaka till den mörklagda gatan. Ett starkt ljussken når mina ögon. Jag hamnar i ett beredskapsläge. Vad har jag för minnesbilder med mig i ”ryggsäcken”? Hur ser mina erfarenheter ut, och vilka kunskaper har jag om vad som kan hända när man är ute och promenerar ensam mitt i natten? Hur känner jag, och vad driver mig? Utifrån detta tolkar jag kanske det starka ljuset som hotfullt. Jag blir livrädd och reagerar med att fly, jag springer.


Perceptionens betydelse för människan är stor. Alla våra sinnen medverkar och påverkar hela vår världsuppfattning. Hur vi upplever andra människor beror på hur det ser ut i vår egen inre värld. Vi kategoriserar ofta människor efter yttre kännetecken som redan finns med i vår minnesbank.


När starka känslor som ex. kärlek finns med, ser vi något vackert hos denne, som kanske i andras ögon inte alls ser speciellt fin ut. Eller kanske vi ogillar någon och personen blir ”ful” i våra ögon, men kanske egentligen har utseendet för sig.


Vi kan ofta hamn i fällor när vi bedömer andra människor efter egna stereotypier, (haloeffekten). När vi t ex får för oss att en högutbildad person, kanske läkare, också är bäst i allt annat. Eller om någon är usel på en sak, också är värdelös på alla andra områden.


Perceptionens betydelse är stor inom alla psykologiska verksamhetsområden. Kunskapen används också för att diagnostisera olika typer av hjärnskador. Vi har också många helt andra områden där denna kunskap nyttjas. T ex inom reklambranchen, hur människan ska lockas för att köpa en speciell produkt. Eller när man bygger entrén på ett sjukhus. Oftast finns både kiosk och en lite trivsam cafeteria som det första man ser när man gått in i entrén. Anledningen till den placeringen tror jag inte bara är för att det är ett praktiskt läge, utan också för att verka ”lugnande” för de som kommer in på sjukhuset.


Många fler exempel finns det överallt i vår dagliga miljö där det visar sig att perceptionens betydelse för människan är tveklöst stor.

Psykiska funktionshinder

 

Om livets mörka sidor av olika anledningar tar över i vårt tankeliv, kan vi bli s k psykiskt funktionshindrade. Vi kan inte längre fungera som tidigare, på vårt arbete eller i vår sociala miljö.


Det finns olika faktorer som kan framkalla dessa ”funktionshinder”, om vi blir arbetslösa eller förlorar en nära anhörig, eller kanske blir allvarligt sjuk. Då rubbas vår psykiska balans. I dessa situationer är orsaken tydlig, alla kan se och förstå varför personen mår så dåligt. I andra fall kan orsaken vara osynlig, kanske ligga i personens undermedvetna, ev bortträngda minnen av svår grad sen barndomen. Något som växer fram och kan förvärras med åren. Här är det viktigt att personen har stöd och hjälp. Det är viktigt att en bra behandlingsform finns för just den individen. För att resultatet ska bli så positivt som möjligt är inställningen i samhället viktigt.


Eftersom det inte finns någon klar gräns mellan att vara ”frisk” och ”psykiskt sjuk” är det inte lätt att ställa en diagnos. Men om en människa mår bra eller dåligt är lätt att se, och om vi fungerar anpassat och inte skadar vare sig en själv eller sin omgivning. Vi utgår alltså från de symtom som visas för att ställa rätt diagnos. Risken vid diagnostisering är att fastna vid patientens ”sjuka” sidor och bli blinda för de ”friska”. Vad som är ”normalt” och ”onormalt” beror på vilket samhälle och i vilken kultur vi lever i. Det beteende det stora flertalet har räknas därför som normalt.

  

Ett psykisk funktionshinder är:

Neuros – Personligheten är bara delvis störd. Stark ångest är vanlig. Enligt det psykodynamiska perspektivet uppkommer neurosen genom störningar i relationen till betydelsefulla personer vid treårsåldern. Den period då ett svartsjukedrama utspelar sig mellan barnet och föräldern av samma kön. Då är de klara gränserna färdiga mellan den yttre och inre världen. Försvarsmekanismerna och jagets funktion är också utvecklade då.


Ordagrant översatt betyder ordet neuros – nervsjukdom. Störningar utan organiska orsaker.


En person med denna diagnos fungerar ofta helt normalt i vardagslivet. Men ängslan, ångest, fobier, tvångstankar och tvångshandlingar som kan fängsla en neurotiker är mycket plågsamt. Det är inte heller lätt att bota.


Neuroserna uppstår av starka inre konflikter som till största delen är bortträngda och grundlagda i en tidig ålder. Dessa konflikter finns kvar i oss på omedveten nivå och yttras i form av ångest, eller andra symtom, när det egna jagets försvar inte fungerar.


symtomen är jagets försvar mot ångesten. Dessa symtom kan på ett sätt vara en fördel för neurotikern. Genom att tänka på symtomen försvinner ångesten. Det kallas för ”primärvinst”. Om personen mår väldigt dåligt syns det i hans omgivning, människor visar större hänsyn och ställer mindre krav etc är det också en fördel för den neurotiske. Det kallas sekundärvinst.


Hur behandlas neurosen? Den psykodynamiske pysokologen bahandlar neuroser med insiktsterapi. Målet är att patienten ska förstå orsaken till sina problem, få insikt i de omedvetna konflikterna bakom symtomen. Freuds psykoanalys är en sådan form av bahandling. En annan terapiform är korttidsterapi, som också har som mål att patienten ska få insikt om problemen.


Tvångsneurotiker är svårbehandlade med insiktsterapi p g a att de gärna intellektualiserar och skiljer på känsla och tanke. Det är svårare med dem att gå in i en mer djupgående bearbetning.