Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Ur mitt poesiförråd ...






- Det var bara jag,

som rörde vid dig

eller försökte i alla fall

försökte nå tofsen av din mantel

för att bli hel

Glöm inte bort mig,

min trasighet

att jag behöver din kraft

för att kunna läkas

Jag provar igen

Sträcker mina orkeslösa armar

mot dig, mot korset

söker dig och din uppståndelsekraft

och vet att om jag bara får röra

vid dina sårmärkta händer

så blir jag hel




Ibland när jag ser i spegeln
känner jag inte igen mig
Sorgens ansikten är många
Man kan ju inte komma ihåg alla
Det är som en maskerad
Med tema
- clowner




Om du haft vingar, skulle jag då ha fått skydd, och fått vila trygg, där hos dig
Om du haft makt över ljuset, skulle jag då ha fått del, och blivit hel inom mig
Om natten fanns i din hand, skulle jag då ha fått sova, skulle du kunna lova, en gång
Om allt fanns inom dig, skulle jag då inte saknat, varje morgon när jag vaknat, glädjens sång

Men du har ju inga vingar, men du skyddar mig ändå, jag vilar trygg, där hos dig
Och ingen makt du har över ljuset, men du ger det du har, för att jag ska bli hel inom mig
I din hand finns inte natten, men du gör vad du kan, och hoppas jag finner vilan nån gång
I dig finns inte allt, men inget jag saknar, på morgon när jag vaknar, mitt hjärtas kärlekssång



Ibland grumlas blicken
av allt livets bråte
Man går liksom bara på
glömmer att följa ljuset
som visar vägen
Rätt som det är
ligger man i diket
Det gör ont att falla
att slå sig
Reser mig upp igen
söker åter att fånga ljuset
som leder mig framåt
på stadig mark



Som flytande på ett ändlöst hav
Panflöjtens dova melodi
dansar stillsamt med gitarrklangen
från känsliga fingertoppar
Havsbrus och fågelkvitter
i fjärran
- bara anandes
Livsstunder, ögonblickssekunder
passerar revy
I ett stilla hav av minnen
vilar hon
- läker



Om du bara för ett ögonblick
kunde låta mig få veta
vilken kärlek som sägs finnas
i din varma fadershand
Om jag bara för en liten stund
kunde slippa friden leta
söka ro i vilset sinne
känna vilan finns ibland

Men jag tror på att du ser mig
ja, jag vet att du finns här
om jag bara fäster blicken
och ser att du står där
då skulle stormarna bedarra
och min oro bytas ut
emot lugnet i din närhet
just där min rädsla ska ta slut

Om bara tiden kunde stå stilla
kanske bara för en stund
Jag ville sitta i din famn
du min klippa och min grund
Jag ska ropa högt ditt namn
om du ger mitt hjärta ro
men trots alla höga vågor
i din närhet vill jag bo



Inte ens en krusning
- Inget som rubbar lugnet
i ögonvikens lilla sjö
Inte en tår fälld
på flera dagar
Höststormen tog rädslans ok
iväg
lämnade kvar regnbågslövens hav
över markerna
Fallit har de till marken
efter ivrig höstvindsfärd
Kupade är de
fyllda med solspeglande vatten
genomsköljd är jag
- av nytt hopp



Ibland kommer bara regnet

utan förvarning

öser det ner

svider gör de röda ögonen

svider gör det inuti

i det lilla rummet i själen

där de mörka molnen finns

där kallt och varmt krockar

där ovädret börjar

Regndropparna tränger sig fram

skapar fritt fall

ur de sorgsna ögonen

Låter dem falla

Låter dem skapa en liten saltvattensjö

i mina händer

till dess solen bryter fram

- snart





Stod där

såg dig, havet

leka med vinden

Stilla vågor dansade

Den januarigrå himlen

brydde du dig inte om

och kylan fick inget fäste

ingen chans för isen

att lägga sig över

kväva din glädje

lekfullheten är ju ditt liv

varför lägga sig ner

låta isen få fäste

säger jag

 - till mitt eget isbelagda hav






När tjälen gått ur själens mark
och ljuset där kan bryta in
med läkedom som gör mig stark
så hela jag i allt blir din

Du låter alla mörka skuggor fly
skapar nytt där trasigt förut var
äntligen ska dagen åter gry
och frågor som finns finner sina svar

Ett brutet strå ej längre är
blott en blomma i sin fadershand
din kärlek Gud mig alltid bär
ljuv för själen, min sommarstrand




Det är is på mitt fönster
det gnisslar illa när det skrapas bort
frostflagorna virvlar ihop sig som
en mäktig surfingvåg

Det är imma på mitt fönster
kallt möter varmt
Jag andas
och droppar banar sig osäkert nedåt
likt sorgetårar som ingen tar hand om

Det är sol på mitt fönster
plötsligt syns allt så klart
låter ljuset värma
gör rent
tror jag
-tills skuggan kommer åter
kyler
bildar imma
skapar is
- på insidan



Varför detta jagande

Du hinner ändå inte ikapp
Det finns inte ens där
Inte där du söker
– där borta
Det finns här
– precis nu

Stanna upp
Sluta jaga
Se, här och nu finns det

- livet



Får jag be dig om ett ögonblick av tiden
Om bara för en kort sekund
Hör hur vilset mitt hjärta ropar
Ljudlös smärta från en stängd mun

Men om du lyssnar från en öppen själ
Så kan du höra litens djupa gråt
För allting som har varit glömt
Formas bönen till ett tyst förlåt



Hur ska jag göra för att hjälpa dig
för att röra vid din själ till ro
Du lilla barn som lever inom mig
blicka framåt och försök att tro
att även du kan få del av solens glans
den behagliga värmen av varats fenomen
Du tror att din plats är ingenstans
och över ditt hjärta vilar en sten
Kom ta min hand och se på mig
vad kärlek som mitt hjärta bär
Du lilla barn, jag älskar ju dig
i spegeln jag ser, i min famn, du är här





Jag kan inte säga hur du ska spela
vilka toner som du ska ta
det är ju du som har gjort instrumentet
den lilla flickan som blivit jag

Från mollackord till dur du kliver
och stämmer mina strängar till ren harmoni
Med skaparhand du livet giver
som mynnar ut i skön och vilsam symfoni

I smältdegelns förvandlande brännheta ugn
kom smärtan som fanns där emellan
du hörde mig min skapare och gav mig ett lugn
ångesten var svår och ropade inte sällan

Nu från ett lagat och nyfött instrument
med renat hjärta kan jag äntligen se ut
kvar finns allt guldet och resten är bränt
Spela nu i dur i en sång som aldrig tar slut





Genom bristningarna i själens hud

strålar den heta vårsolen

Vintertrötta känslor vaknar leende

värmer kroppen till liv

signalerar lust och längtan

till den slumrande själen

Genom blodets sjungande vårbäck

tänds åter drömmarna

Där vintermörkret bodde

där tårarna tvättat rent

där bor nu våren

- ljuset

som trängde sig in

genom bristningarna i själens hud








Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: