SEGER I FRESTELSEN
Låt oss nu se lite närmare på vad det innebär att leva ett segrande liv som kristen. Det är länge sen jag förstod, att nederlag och inte seger var tyvärr den sorgliga överskrift som kan sättas över många kristnas liv. Jag möter dem dagligen. De är så långa i ansiktet, de har ingen seger och ingen kamplust. Är man tillsammans med dem för länge, blir man själv nedstämd. Det är inte utan att man blir ledsen, bara man ser att de närmar sig. Det finns knappast någonting värre än bekännande kristna som lever i nederlag.
Men kom ihåg en sak: den gudomliga nåden är så rik och stor, att det går an att få vara på den segrande sidan för jämnan. Och detta gäller vartenda Guds barn oavsett yttre förhållanden.
- Jaså, säger du. Men då vet du inte, hur jag har det. Om du bara visste, vilka svårigheter jag har att brottas med. Tänk om du skulle vara tvungen att leva tillsammans med en sån man som jag har! Tänk om du skulle ha såna barn som jag har - och såna grannar sen! Kathryn Kuhlman, du skulle vara tvungen att stå på en arbetsplats sådan som den jag har, då skulle du inte säga, att det finns en tillflykt hos Jesus, där man alltid kan vara lycklig och ha ständig seger.
Min vän, jag förstår att du har det svårt. Men jag ser inte på din ogudaktige man och de besvärliga umgdomarna och grannarna och arbetskamraterna som du har. Jag ser på Jesus.
Vi har hans löften, och han har sagt, att vi ska inte bara vinna seger sådär nätt och jämnt, vi skall vinna en härlig seger, och för att ta vår engelska bibelöversättning, bli mer än segervinnare över allt detta, som du räknar upp, över alla dessa förhållanden - över allt. Vi skall mer än segra. Inte i egen kraft, men tack vare honom, Herren Jesus Kristus.
Låt oss se, vad det kan vara för faror härutöver, som hotar ett liv i helgelse, ett härligt segrande kristenliv.
I förra kapitlet nämnde vi självarbetet. Det går inte i egenkraft att leva ett liv i seger. Det är omöjligt. Vi kan endast göra det med Herrens hjälp. Det är han som bevarar oss och uppehåller oss. Det är inte vi som håller honom fast.
I detta kapitel skall vi göra en annan sak klar för oss, nämligen att ingen undgår att frestas. Ett liv i seger är inte detsamma som ett liv utan frestelser och prövningar. Många har fått uppleva det underbara, att deras synder blivit förlåtna. Jag har ofta sagt till nyfrälsta: - Tänk nu på vem du tillhör! Tänk nu på att du är Guds arvinge och Kristi medarvinge.
Kanske jag gett dem den känslan, utan att jag direkt sagt det, att nu skulle det för alltid vara så för dem, att de inte längre skulle bli frestade. Det händer också att de känner det som så, att nu har de blivit befriade från allt vad frestelser heter. Men det är inte så.
Nog blev du en kristen, men det blev inte djävulen. Ibland tror man visst, att när man omvände sig, gjorde djävulen det också.
Men kom ihåg att han är fortfarande samme bedragare som han alltid har varit, och därför är inte det kristna livet ett liv utan frestelser.
Det finns bara en, som har levat att segrande liv utan avbrott, och det är vår Herren och Frälsare själv. Men om honom står det i skriften, att han blev frestad i allting, dock utan synd. Inte ens han undgick alltså att bli frestad. Varför skulle då du göra det?
Skulle någon förkunna från en predikstol, att när man blir född på nytt, slipper man ifrån att frestas, då är det en obiblisk förkunnelse. Guds egen son blev frestad. Låt mig fråga:
- Vem är du, som tror dig om att stå på så hög nivå andligen sett, att du inte längre blir frestad? Han blev frestad i allting. Tänk på det.
Ibland har jag funderat över vad det där ordet "allting" inrymmer i detta sammanhang.
Vet du, ibland tycker jag, att min svåraste frestelse är att jag frestas att bli irriterad på folk. det är inte det, att jag har många möten och blir trött och irriterad av den orsaken. Att få förkunna Guds ord är underbart. Det finns väl knappast någon deltagare vid dessa mirakelmöten som blir mer välsignad än jag själv. Det är så underbart att få vara i Herrens närhet och att bli brukad av den helige Ande.
Men du vet, hurudana många människor är. De är så tanklösa, så vankelmodiga och opålitliga. Jag undrar ibland, om inte Jesus blev trött på människorna, blev irriterad på dem. Det står ju faktiskt, att han blev frestad i allting likasom vi, dock utan synd. Änglarna, som är syndfria, de blev också frestade, och några av dem föll. Det är värt att tänka på det. Änglarna skapades syndfria, men de blev frestade.
Adam och Eva frestades i sitt syndfria tillstånd. Även de föll. Så vi ska inte vara överraskade, om djävulen frestar oss. Han kommer att göra allt i sin makt för att dra ned oss.
Han vet, var du har din svagaste punkt. Han känner till, när du har dina svaga ögonblick. Han vet när du är trött och din motståndskraft är dålig. Och han är en gammal bedragare, som aldrig visat några skrupler. Han har absolut inga. Han avvaktar sitt tillfälle, när du känner dig fysiskt trött. Då går han till anfall.
Till och med en sådan kraftnatur som profeten Elia fick uppleva det. Där stod han, denne kämpe bland Guds tjänare, och utmanade Baals profeter. Du och jag tycker kanske, att vi varit med om många mirakelmöten, men där på berget Karmel måste man säga, att de hade ett mirakelmöte i absolut särklass.
Vet du, jag är ledsen för att jag inte fick vara med där, för det mötet övergick allt vad både du och jag varit med om.
Tänk dig Elia, hur han står där, denne andlige kämpe, och bokstavligen utmanar Baal!
Så grep Gud in, som han alltid gör, och sände ned eld från himmelen. Tänk, att vi inte var där! Tänk, vad vi gick miste om!
Men har du tänkt på en sak: bara några timmar senare, då var Elia trött och slut, då gick djävulen till anfall mot honom. Elia var en männsika av samma natur som vi, och bara ett kort tag efter den oerhörda upplevelsen han fått vara med om på berget Karmel, var han så trött och modfälld, att han önskade sig döden.
- Låt mig få dö! Jag är så modlös. Isebel är på jakt efter mig, och hon kanske får tag i mig!
Förstår du detta? Ser du vad fort vi glömmer, att Gud är allsmäktig. Men när Elia blev så där förtvivlad och sade som han gjorde, då förkastade väl Gud honom?
Nej, långtifrån, det gjorde han inte. Vad gjorde han då? Han lät honom sova ut! Han sade: - Mitt barn, vad du behöver är tolv, fjorton timmars god sömn.
Och när Elia somnat, sände Gud en ängel till honom, som bakade bröd åt honom. Jag ska tala om något för dig: Sådan är vår himmelske fader än idag.
Men jag vill också att du ska inse, vilken makt fienden har. Djävulen anföll honom, när han var fysiskt trött.. Han var kroppsligen svag, inte andligt svag. Och det visste Gud.
Vi ska därför inte bli överraskade, att djävulen frestar oss. Han kommer att göra allt i sin makt för att dra ned oss, för ett liv i seger är det enda som betyder något.
Därför kommer vartenda Guds barn att bli frestat. Men mitt under frestelsen kan vi fröjdas och vara glada, ty vi vet, att med trons sköld skall vi kunna utsläcka alla den ondes brinnande pilar.
Trons sköld! Det gör det samma vad som händer dig, så länge Gud är på sin tron och hör och svarar på din bön - så länge du förlitar dig på honom. Då kan du inte duka under. Det måste gå till seger för dig.
Någonting ännu bättre är att han kommer att föröka din tro. Han är trons begynnare och fullkomnare. Hur kan vi då förlora i kampen? Jag frågar dig ärligt och uppriktigt: Hur kan vi då lida nederlag?
Men kanske du nu sitter där och har lidit nederlag. Jag skulle önska, att jag såg dig nu, hur du ser ut. Du kanske är lång i ansiktet och ser bedrövlig ut. Det är inte konstigt då, om din man gruvar sig för att komma hem, och det är inte konstigt, om barnen inte trivs hemma.
Kanske du är en ordets förkunnare. Du ser givetvis inga andliga resultat av ditt arbete, för du har ingenting extra att ge din församling och dess medlemmar. När du står i predikstolen, märker de att du har lidit nederlag. Du kan aldrig ge åt andra mer än du själv har upplevt. Hur skulle du kunna förhjälpa andra till seger, om du inte själv har seger? - Ja, säg det!
Ett liv i seger är det enda som kan uträtta något. Lyft nu blicken, fatta tag i trons sköld, som kan utsläcka alla den ondes brinnande pilar, oavsett hurudana förhållandena är. Om det inte vore sant, skulle Gud aldrig ha sagt det.
Och så några ord om din trosställning. Någon säger: - Men tänk, om jag faller då?
Ibland har jag intryck av att det finns människor som är födda pessimister. Allt de säger och allt de tänker är negativt.
- Tänk, om jag faller! Jag är rädd för att ta emot Jesus som min frälsare, för jag kanske inte kan leva som en kristen. Kanske jag inte kan hålla fast. Hur går det, om jag faller?
Kära du, möjligheten till fall finns alltid. Gud vet att vi är svaga till vår natur. Men det är han som skapat oss. Han vet allt om oss. Han känner oss till och med bättre än vi känner oss själva. Han har förutsett, att denna möjlighet till syndafall finns. Därför har han berett en möjlighet för oss att få hjälp. Han är verkligen en underbar fader.
Men låt oss nu gå tillbaka igen till Gamla testamentet, och nu till fjärde kapitlet i tredje Moseboken. Där står det: " ... om det är den smorde prästen som har syndat ..."
Ser du det? Du säger: - Inte har jag vetat, att en smord präst kan synda.''Nåja, Gud har vetat om det. Ha, skaparen, har känt till det. Du skall alltid komma ihåg, att det har bara funnits en som varit utan synd, bara en enda.
En människa kan vara djupt andlig, men är därför inte immun mot frestelser. Gud vet det. Du kanske säger: . Men står det där om prästen verkligen i bibeln? Jag har aldrig sett det.
Se då efter i 3 Mos 4:3 " ... om det är den smorde prästen som har syndat ...".
Han har alltså blivit smord. Om han syndar, vad skall han då göra? Han skall bekänna sin synd, precis som alla andra syndare, för han är bara en männsika.
Visar inte detta, att synden är oundviklig? Men hör nu: Varje fartyg måste vara utrustat med livbåtar, för den händelse fartyget råkar ut för något haveri. Varje fartyg, stort eller litet, är alltid utrustat med livbåtar. Det finns alltid en chans att att man kan råka ut för storm, en kollision eller en förlisning. Därmed inte sagt, att kaptenens avsikt är att styra fartyget in i olyckan. Det är inte heller sagt, att alla fartyg lider skeppsbrott.
Men om vi syndar, skall vi bekänna vår synd. Bekännelsen är något av det viktigaste i kristenlivet, en av teologins betydelsefullaste sidor. Bekännelse måste till. Och du har att bekänna inför Herren.
Men vår själafiende, förstår du, han som är "våra bröders åklagare" som han kallas, han kommer genast att gå till anfall mot dig och säga:
- Du gjorde så och så. Det gjorde du. Du föll i ett svagt ögonblick!
Men gör nu inte som djävulen säger, för Jesus säger, att om vi bekänner våra synder, vare sig vi nu är ordets förkunnare eller ej, så har han i sin kärlek berett en utväg för oss, och han står där redo att förlåta oss synderna, när vi kommer med vår bekännelse.
Sådan är vår himmelske Fader!
♥
Fårorna finns kvar efter uppgivenhetens frätande tårar
Ännu är det vått där, men den stilla ån är nu kristallklar
och fårornas djup har blivit som läkta ärr
känsliga för beröring, men hela
och dropparna är renade i segerns tecken
Sängen är ännu kvar där vilan måste intas
Ännu skriker kroppen, men glädjen har fått fäste
och det äkta leendet från själens djup talar
Känsligt nära modlös ibland, men över tröskeln till hopp
Med blicken uppåt är jag ett segerns tecken
(Dikt av: Maria Svanerud Sahrling)
♥