När jag var alldeles tyst kunde jag höra vattnet rinna ut från stupröret. Där stod jag i solen och kunde bara nöjt konstatera att våren är på gång. Men vi har hur mycket snö kvar som helst. Har fortfarande inte sett en gräsfläck sen november. Men snart så :).
Snötäcket krymper lite för varje dag<3
På väg nerför taket ...
Vilken väg väljer du, den som är mest upptrampad och ser tryggast ut, eller den smala, steniga vägen, där du får någon bredvid dig som håller din hand?
Tänk att solen bryter igenom alla snåriga hinder. Inget kan stoppa ljuset!
Vårhäng!
Spår i snön ...
Ibland känns allt upp o ner, då ropar jag på hjälp. Alltid finns Han där.
Vilka spår ska man följa?
Vårplask :)
Vårglädjeviftande hängbjörk<3
Kunde inte låta bli att känna på våren :), det var underbart, men kallt ...hi hi hi :)).
Islossning, inuti eller utanpå?
Tänk vad vacker kylan kan vara
- det tänkte jag på
när istapparna lossnade från min frusna själ
- då förundrades jag över de kristallklara dropparna
som gnistrar som diamanter
komna ur tårarna från istiden inom mig
- Men våren har redan kommit
där inne finns nu bara spår av den svunna vintern
skimrande iskristaller trollades bort
men lämnade efter sig regnbågens alla färger
som ivrigt hämtar ljuset från himmelen
När mina ögon blickar upp emot skaparen
hämtar livet sin kraft
...
Se vad stor han blivit, min älskade lilla Milo, mommos lilla ängel. Drygt fyra månader nu. Han är en sol i mitt liv. Älskar honom såååå<3<3<3
Men åhh vilka härliga och vackra foton du har tagit! Och tänkvärda ord där emellan. Dikten berör... Du är en vacker blomma med mycket värme i dig! All glädje och frid till dig! Kram Annika