Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Vad är ”att lära känna Gud/Jesus"?


Foto: Amanda Arrheden




Vad är ”att lära känna Gud/Jesus"?

 

Det finns en underbar lovsång som går så här:



”Att lära känna dig är min längtan, att lära känna dig. Att komma nära, nära ditt hjärta, se vem du verkligen är. Du är min far och jag är ditt barn, jag vet att du älskar mig. Att va i din närhet, höra dig tala, det är det enda för mig”.



Vad rymmer denna härliga sång? Vad betyder innehållet egentligen? Kan vi sjunga denna sång djupt från våra hjärtan, utan att det förvandlar våra liv? Mitt svar är nej. Vi kan sjunga den, och många andra fantastiskt fina lovsånger och njuta av härliga melodier och berörande text, UTAN att beröras av Gud själv.



Här, i denna sångens text finns en skatt, en hemlighet så dyrbar. Jag tror den ännu är oupptäckt för kanske de flesta av oss kristna. Jag ska förklara hur jag menar.



Om vi som är kristna börjar att rannsaka oss själva lite närmare, så tror jag ärligt talat att få av oss ens känner ett uns av Jesus själv. Hur ser våra böner ut? Är det upprepade pingst eller missionsfraser, eller ”villha”-böner, eller är det stilla samtal i enrum med Jesus själv som person?



Jag vågar påstå att utan det nakna nära samtalet med Honom så kan man inte lära känna Honom sådan Han är, på djupet, inte genom vad som står skrivet, o inte genom predikan mm. Det räcker inte att läsa Bibeln o ens kunna den i princip utantill. Det räcker inte heller att gå till kyrkan varje söndag o vara aktiv upp över öronen i din församling, o kanske be högst av alla, eller synas o höras mest uppifrån podiet i kyrkan. NEJ, att lära känna Jesus är mkt mer än så.



Jag vill berätta för er om något mycket spännande och helt underbart som händer mig just nu, mitt i mina sorger och svagheter, o mitt i min ångest, trots all smärta o trötthet.



Under det senaste halvåret har mycket i mitt liv förändrats och jag har om möjligt krympit ännu mer i mitt eget jag, eller om man ser det från en annan synvinkel, vuxit ännu mer i mitt sanna jag, som grundar sig i min närhet till den som skapat mig. Utan Honom är jag INGET.



Jag har under en tid inte läst en rad ur min älskade bibel, och knappt ens orkat ropa på Jesus i min nöd.

Förra veckan en kväll, när jag skulle sova, började jag att prata med Jesus. Jag gick igenom/berättade för Honom om min dag och hur jag mår, och vad jag känner, hur svårt allt är nu, hur mycket jag gråter, hur rädd jag är inombords mm. Jag upplevde direkt att Han, Jesus var mycket tätt intill mig då. Jag fortsatte att prata med Honom, och började fråga Honom, om Han ville berätta för mig om hur Han upplevt och känt när Han var människa och gick igenom liknande känslor och hur Han mådde när Han hade gråtit från djupet av sitt hjärta, o i vilka situationer det var mm.
Genast kommer det upp en hel rad med bilder i mitt huvud, och jag får se en ångestfylld Jesus, från olika delar av Hans liv, redan från Hans barndom. Jag fick känna av och dela med Honom den sorg och smärta Han upplevt när Han blev ratad av sina kompisar för att Han var annorlunda. Han fick också höra att Han var en oäkting. Jag fick se Hans tårar när Hans närmaste lärjungar inte ville kännas vid Honom. Jag har fortsatt kväll efter kväll att söka Honom på detta sätt, i min ensamhet innan jag ska sova. Och jag får om och om igen uppleva att Han finns där, nära, och vi samtalar med varandra på detta sätt. Jag är överväldigad av att äntligen riktigt få uppleva vad det egentligen är att lära känna Jesus.



När vi läser bibeln, så läser vi om Honom, om Hans historia mm, och det ÄR VIKTIGT. När vi går till kyrkan så får man förhoppningsvis ytterligare någon pusselbit till om vem Jesus är. När vi ständigt ber om hjälp med allt möjligt och tar för givet att Han ska fixa saker åt oss på det sätt som vi vill och tror oss behöva, så är vi ute och cyklar. Det tycker jag kan liknas vid att gå fram till en kändis som vi vet mycket om men inte känner, och räkna med att få saker av den personen, bara för att den har pengar och kanske makt mm. Det är en galen tanke, eller hur?!



Att i sanning lära känna Jesus på djupet, att bli riktigt nära vän med Honom är något helt annat. Dit kommer vi först när vi blir riktigt små i oss själva och börjar närma oss Honom som person, när vi blir intresserade av vem Han var som människa också, hur Han var och är som person, när vi själva väntar oss att Han ska börja på att tala med oss personligen, och Han upplever att vi från djupet av våra väsen längtar efter Hans närhet, och förväntar oss att Han ska börja konversera med oss på riktigt, liksom direktkontakt.



Kära vänner, detta är så fantastiskt. Pröva du med. Gå in i enrum med Honom, berätta hur du har det, ett vanligt förtroligt samtal liksom, och be sen Honom att berätta Han också, för dig, om liknande känslor, bekymmer mm som Han hade när Han levde här på jorden som människa. Var då stilla och våga förvänta dig, som ett litet litet barn som väntar något gott från sin kärleksfulle förälder, att Han kommer att prata med dig, så gör Han det. Då kommer du att få uppleva något helt nytt. Då kommer du att få börja lära känna Jesus på riktigt.



Våga prova!



Gud välsigne er alla <3<3<3



Mia

 

Foto: Amanda Arrheden

Du har allt att vinna och inget att förlora.
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Annika N
skriven :

Tack Maria för allt som du delar med dig av !!! Det berör mig på djupet... hur många ggr har man inte haft tider då man just inte orkat läsa bibeln, eller be... man Han är alltid nära oss! =)Jag ska ta det där samtalet med Honom... Allt gott till dig! All kraft och glädje!! Kram Annika