Ökenblomman

En levande asfaltsblomma med allt vad det innebär, det är jag.

Smutsiga händer ...

 
 
 
 
 
Ibland brukar jag tänka på hur olika vi människor är. Varför jag tar bilden av min "smutsiga hand" är enkelt att förklara. De flesta kvinnor, dock inte alla, och många män med, är rädd för att smutsa ner sig, speciellt händerna. Och om man nödvändigtvis måste det så åker handskarna på, så man inte riskerar nåt. Det är äckligt med smuts, med jord, med lera, med allt som kladdar. Tycker många.
jag själv älskar att gräva ner mina händer i jorden, rensa i rabatter, ta bort ogräs. Jag älskar att sitta med en lerklump i mina händer och låta fantasin flöda. Att känna hur något formas och blir till, danas u mina händer är ljuvligt. Om jag hade handskar på så skulle dela jag missa känslan av själva materialet jag arbetar med, och det jag skapar blir inte riktigt lika vackert, för känsligheten i fingertopparna får inte vara med under handskarna. Då stänger vi ute det viktigaste i processen.
 
Tror ni Gud hade handskar på sig när han danade sin skapelse?
Tror ni han har handskar på sig när vi om och om igen misslyckas och måste gång efter annan lägga oss på hans drejskiva?
vi är bra mycket smutsigare än min hand på bilden. Vi är inte bara smutsiga utanpå, utan också inuti.
Tror ni att Han liksom äcklas när han tar i oss, i smutsen, när han sätter igång drejskivan. Han arbetar hårt, och om o om igen så misslyckas kärlet, den kladdiga sörjan, det bli snett och vindt. Nej, han älskar dig så mycket, o när du misslyckas så gör du det I Hans hand. Hur smutsiga vi än är så är han villig att forma om oss. Det spelar i gen roll hur, så skulle han inte ens om han kunde, använda handskar när han jobbar med oss. Så viktiga är vi för Honom. Han gör allting nytt, och med sina bara händer så smeker han in liv i oss och börjar om sitt goda verk. Allt av den renaste kärlek<3
 
 
 
 
 
 
När jag var riktigt liten tyckte jag om clowner. Men när jag blev lite större så blev jag rädd för dem. Sen jag blev vuxen så tycker jag synd om dem.
 
 
 
 Jag har träffat många clowner i mitt liv, människor som av någon anledning inte vågar vara sig själva, eller kanske inte ens vet vem de är. Kanske har de blivit mobbade som liten och klistrat på sig en "rolig" mask. Såna där som skojar om precis allt i tid och otid. Jättejobbigt! Eller såna människor som sätter på sig en mask av hårdhet, de som är rädda att fasaden ska brista, och den lilla människan därunder kommer fram.
 
 
 
 Jag skull önska att du som clown, som känner att du måste vara rolig jämt, eller du som bär på den tunga masken av hårdhet. Vad jag önskar att ni kunde få släppa ifrån er maskerna och vara er själva. Det är inte farligt, och vet du, det bästa av allt, att Jesus älskar dig precis som du är. Du är skapat till att ha en gemenskap med honom. 
 
Våga låta masken falla av dig o h du ska få uppleva att du blir fri. du behöver aldrig mer stå på livets scen, livets estrad bärande en mask. 
 
Släpp masken nu, älskade medmänniska!
 
Gud välsigne dig <3
 
Mia
 
 
  
 
 
 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 AMichaelincuh
skriven :


bestmp3.newmusic.pp.ua

2 dionnenb16
skriven :

Proposal page moved:
http://odessa.web.telrock.net

3 shelleyni16
skriven :

My creative website:
http://stefanie.projects.telrock.org

4 jaykb18
skriven :

My new website:
http://jeanette.web.telrock.net