att du Herre äger imorgon
då ska ett nytt bord dukas
en ny dag för mig att leva i
nya skratt ska komma
nya tårar med
men idag skiner solen
och min själ jublar
Knäpper i afton mina händer
ber iväg mitt hopp
låter det sväva mot den Högste
mot nästa morgonrodnads livgivande vingar
Ett krig kan se ut och uttryckas på många sätt. Oftast förknippar vi ordet ”krig” med allt elände som sker runt om i världen. Människor som dör till följd av svält eller helt enkelt blir mördade som ett tilltänkt offer, för att man tycker och tänker fritt, eller som någon helt oskyldig som bara råkar kliva på en mina eller mejas ner på gatan helt meningslöst. Ja, många varianter finns det, av lidande och nöd till följd av krig. Länge och mycket skulle kunna skrivas om detta, men Jg tänker just nu på ett helt annat sorts ”krig”.
Jag har i stor del av mitt liv upplevt att ett krig har raserat inom mig, där min värsta fiende har varit jag själv, min rädsla, mina tankar, hat och bitterhet. Från början var det naturligtvis yttre faktorer som störde och förstörde under mina tidiga år. Den trygghet som föräldrar ska föra över till sina barn uteblev i mitt fall och jag fick aldrig vara det där lilla oskyldiga barnet jag förtjänade att vara. Jag ”bar” mina föräldrars trasiga relation på mina små axlar redan från början, o jag blev ”räddaren”. Tidigt började det stora kriget inom mig, eftersom jag inte fått den identitet jag egentligen var född till, utan blev vilsen, otrygg, rädd och arg. Jag kunde inget annat än att hata min pappa eftersom han hatade mig. Att år efter år bära på alla dessa destruktiva känslor skapar ett farligt och förödande krig i både kropp och själ. Jag blev naturligtvis sjuk.
Fibromyalgi är en typisk sjukdom som kan debutera efter olika slags trauman, kriser, kroppsliga eller själsliga. Något har hänt och du eller jag tvingas att under lång tid leva eller rättare sagt bara existera långt ifrån den person man egentligen är. Det pågår ett stort krig inombords då. Kortvariga krig kan man komma helskinnade ur, men krig som varat en stor del av ens livsätter spår, ofta svåra spå, exempelvis i sjukdomar. Inte så sällan just fibromyalgi.
När det gäller mig själv så är jag mycket hoppfull nu, när det handlar om att kunna tillfriskna, trots att jag varit sjuk den största delen av mitt liv. Låter konstigt, men jag har sett detta hända med människor ett flertal gånger. Jag har en övertygelse om, att förlåta och försonas med sitt förflutna och med människor som gjort en illa, gör att något händer både i kropp och själ. En läkedomsprocess startar. För ca tio år sen började jag att läkas inuti. Det är ännu inte klart, men så bra som jag mår idag har jag aldrig mått. Förändringen började omedelbart när jag medvetet klev in i försoningsprocessen med min pappa. Kriget inom mig har tagit slut. Och det jag inte visste förr var att jag var den ende som hade nyckeln i min hand till att gå in genom porten från krig till fred. Nyckeln heter försoning. Tacksam går jag vidare på läkedomens väg, fri inombords utan bitterhet och hat.
Gud välsigne DIG <3
Kram