Johannesevangeliet 8:31-32 ”Jesus sa till dem: Ni är verkligen mina lärjungar om ni lever som jag säger att ni ska, och ni kommer att förstå sanningen och sanningen ska göra er fria.”
❤️
Sanningen mötte mig som en stormvind
Dörren inåt for upp på vid gavel
Leende öppnade den de igensvetsade fönstren
Korsdraget och solens strålar lekte tafatt i hjärtats alla rum
Det förljugna mörkret
och den lögnaktiga unkenheten
slingrade sig skamset iväg
kvävdes av ljuset och dog
Jag var inte längre rädd
rädd för att alla skulle få veta
rädd för att mitt rätta jag skulle synas
rädd för den inre nakenhet som höll på att födas
Plötsligt kunde jag andas igen
Så länge sen den rena friska luften fanns där
Nu började blommorna knoppas som aldrig förr
och själens gröna ängar doftade sommar
Det var sanningen som rört vid mig
sanningen som bär det ogömda i sina händer
som trollat mig till liv
- Det var sanningen som gjorde mig fri
IJohannes 14:6 står: ”Jesus sa till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig. Vet ni vem jag är så vet ni också vem min Far är. Från och med nu känner ni honom, och ni har sett honom.” Det betyder att Jesus är en del av sin Fader. I Johannes 15:26 står: ”Men jag ska sända någon till er som står vid er sida och tröstar er – den helige ande som är sanninges ande. Han kommer från Fadern, och han ska berätta allt om mig”. I gamla översättningen står det att sanningens ande ”utgår” från Fadern. Alltså den kommer inifrån Fadern. Här har vi treenigheten, Jesus som är vägen, sanningen och livet, Fadern som Jesus här klart säger är en del av honom själv, därmed sanningen, den helige ande, sanningens ande som utgår från Fadern.
I Johannes 18:37-38 står det: Pilatus svarade: ”Då är du alltså en kung?” . ”Ja, sa Jesus ”Jag är född till det. Och jag har kommit för att vittna om sanningen. Alla som älskar sanningen är mina efterföljare.”
Jag skulle kunna räkna upp och citera många, många bibelord som talar om sanningen. Vad är då sanning? Jo, Fadern, sonen och den helige anden, men det är så mycket mer, om man börjar tänka efter. Vad innebär det att leva i sanning, att leva sant, i mig själv, gentemot mina medmänniskor och naturligtvis gentemot Gud? Är jag sann emot mig själv? Vad har jag för relation med mig själv egentligen? Bryr jag om mig själv så mycket att jag är rädd om mig, mina värderingar etc? Är jag ärlig emot mitt innersta? Är jag sann emot mina med-människor? Är jag god och ärlig mot dem jag möter på min livsväg? Är jag sann emot Gud?Får han den plats i mitt liv som han förtjänar. Allt! Är det han som leder mig, är det honom jag lever för och tjänar, eller är han min springpojke som ska göra det och det för mig?
Ljuger jag ibland? Eller är sanningen mitt enda alternativ? Betalar jag den skatt jag ska betala, eller smusslar jag undan lite pengar för att ha själv? Påträngande frågor. Häromdagen mötte jag en kristen man som pratade om svarta pengar. Jag fick i det sammanhanget också höra om kyrkor och församlingar både förr och nu som hanterar svarta pengar i olika lägen. Hur stora summor det rör sig om har ingen betydelse, svart är svart och vitt är vitt. Vi kan inte vänta oss några välsignelser från Herren om vi lever på detta sätt. Vi kan heller inte vänta oss en väckelse så länge vi inte själva som kristna kan leva i sanning. Förvandlingen måste börja inom oss själva. I Jakobs brev 3:10-12 står: Ur samma mun kommer det alltså både välsignelser och förbannelser. Kära bröder, det kan naturligtvis inte vara rätt!Inte ger väl en källa först friskt vatten och sedan bittert vatten? Inte kan man plocka oliver från ett fikonträd eller fikon från en vinstock? Nej, och inte heller kan en salt källa ge sött vatten. I Matteus 7:20 står: Det är alltså på frukten man känner igen ett träd eller en person.
Det finns en välkänd gammal sång som jag älskar, som talar så starkt om detta. Tyvärr vet jag inte författarens namn. Ett stycke ur den går så här: ”På frukten ska träden kännas, i gärning ska det ses vem det är. Vad hjälper det väl då om du säger du tror, när ditt liv slår ihjäl dina ord.”
Låt oss ta detta på allvar och låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra tankar.
Romarbrevet 12:1-2 ” Och nu ber jag er, kära bröder, att ni på grund av Guds godhet gläder honom med att ge er själva som ett levande och heligt offer till honom. Följ inte världens beteenden och vanor, utan var nya och annorlunda människor med det nya livets friskhet i allt ni gör och tänker. Då förstår ni att välja det som är gott och som tillfredställer Gud”.